Aniara4 skrev 2012-06-29 11:57:06 följande:
Jag tänker att det finns två vägar att gå.
Antingen bejakar man sin önskan att hela tiden hålla sig sysselsatt, fyller sin tid med arbete och studier på mer än 100%, hittar på olika projekt på fritiden och ser till att aldrig behöva landa i den där tomhetskänslan.
Eller så tittar man lite närmare på sig själv och funderar över varför man har det behovet och vad det är man undviker. Och kanske övar lite på att sitta stilla och se vad som kommer, och på att stå ut med sina känslor.
Jag tycker också KBT är jättebra för såna här saker, gärna med inslag av ACT (acceptance and committment therapy) och Mindfulness. Om man upplever det som ett problem alltså!
Jag förstår vad du menar, och det är nog ganska lätt att man drar den slutsatsen, att bara för att man alltid har fullt upp så är det för att man "flyr" från något. Imitt fall så är det inte direkt så att jag undviker något, jag är en rätt introspektiv person och det mesta av mina problem har jag funderat över och är ganska på det klara med, både varför jag jag känner som jag känner och hur jag kan hantera att känna så. KBT har jag också gått i men jag tyckte inte att det direkt hjälpte mig då jag behövde det, utan jag har kommit vidare på egen hand.
Jag vet inte om det bara är att jag har hög arbetskapacitet och en viss rastlöshet som ofta tar sig uttryck i att jag vill göra saker som jag kan se konkreta resultat av eller om det är att jag är en sån person som "går upp i saker", jag har alltid varit oerhört engagerad i allt jag har gjort, har jag varit med i någon förening så sitter jag snart i styrelsen, och ska jag göra något så som då till exempel gifta mig, så ser jag till att ha koll på alla olika klänningsmodeller som finns och olika alternativ för bordsplacering och så vidare...