• Anonym

    Fult förnamn tydligen...

    Varför måste folk vara så elaka? Jag är på jobbet, pratade precis med en kund i telefonen som talade om att jag har fult förnamn så han ville tilltala mig med mitt efternamn istället. Varför kläcker man ur sig en sån sak??? :( Löjligt men jag sitter med tårar i ögonen. Jävla idioter det finns!

  • Svar på tråden Fult förnamn tydligen...
  • knyttan

    Håhåjaja, ja den sista idioten är ännu inte född. Jag har själv jobbat som tågvärd på x2000 och det kan nog alla som har haft någon sorts verklighetskontakt de senaste åren ungefär föreställa sig hur roligt det kan vara. En resenär tyckte att jag skulle ta "mitt fula hästflin och dra åt helvete" eftersom jag ville kolla på hans biljett. En annan person som jag speciellt minns skällde ut mig efter att jag visade henne var kaffebuffén i 1:a klass fanns (tre meter från hennes sittplats) eftersom hon aaaa-alltid annars fick servering vid sittplatsen. Därefter övergick hon till att påstå att jag inte kunde mitt arbete för att jag var nyanställd (hade då arbetat ungefär tre år).
    Efter en ganska gedigen erfarenhet av alla sorters människor man kan stöta på på tåg så har jag slutit mig till att de absolut värsta kategorierna av folk är:
    1) män i 40-årsåldern som har någon sorts karriäryrke, de tror alltid att de har rätt, har alltid en (enligt dem själv) lösning på alla sorters problem, vare sig de är logistiska eller tekniska (nej, det ÄR faktiskt inte möjligt att alltid ha en standby IT tekniker resande ombord på alla SJ's tåg i det fallet att internet skulle lägga av på EN av alla hundratals avgångar som SJ har dagligen, tro det eller ej...) och hotar alltid med att de ska tala med ens chef- som om att man kunde ringa upp chefer lite hipp som happ här i Sverige och få personal avskedad bara för att man inte fick sin vilja fram liksom....
    2) kvinnor i 50-60-årsåldern, efter klimakteriet, på väg att eller som redan har pensionerat sig, (speciellt om de har haft ett karriärsyrke) de hatar en bara så där ospecificerat för att man är ung och tycker de har rätt att sätta sig på en i synnerhet för att man har ett servicejobb. De har alltid konstiga krämpor, blir "åksjuka" av att åka baklänges (är man åksjuk på riktigt SKA man åka baklänges, kan vara bra att veta innan man börjar simulera) odefinierade kostproblem (ingen laktos, ingen gluten, inget socker, ingen stekt mat inget gud vet vad), och vill att hela världen ska gå dem till mötes i deras unikhet.
    3) neurotiska mammor, främst de som har barnvagnsbarn men även de med större telningar. Barnvagn = ALLA ANDRA som inte har barnvagn är därför uppasserskor, hjälpredor och barnflickor till dessa personer, för de har ju gud bevare sig BAAARN. En av dessa klipska individer frågade mig en gång om jag kunde passa hennes barn medan hon gick till restaurangvagnen och åt. Eh, tre tågvärdar på ett tåg med över 400 resenärer... nej, det har man nog inte tid med? En annan tyckte att jag gott kunde kånka allt hennes bagage + barnvagn från ena änden av tåget till den andra eftersom hon råkat stiga på i fel ände och det var ju givetvis mitt fel... denna kvinna lät sedan sin hysteriska dotter kissa på golvet i bistron utan att göra minsta ansats till att torka eller städa upp efter barnet.

    Stöter man på någon av dessa tre är det bäst att bara gå åt andra hållet. Kan man inte det är det en god idé att spela död.

    Till TS: det är bara att låta det rinna av som vatten på en gås... att folk är dumma i huvudet kan du inte göra något åt, men du kan se till att du inte tar åt dig. Tänk på något annat istället, på något fint din sambo/ man brukar säga till dig eller en gullig grej dina barn brukar göra så ska du se att du snart har glömt det!

  • Anonym

    Tack snälla ni för era gulliga inlägg!! Vad skulle man göra utan BT? :) Kan bara konstatera att det är sorgligt med människor som anser sig vara mer än någon annan, finns alldeles för många såna personer! Vem har gett honom rättigheten att ha en åsikt om mitt förnamn? Usch för såna människor! Nä, ny dag nya (förhoppningsvis) trevlig kunder! Ha bra dag allihopa!

  • ElinFalk85

    Jag har jobbat i kundtjänst och reception och har stött på sånna där dagligen. speciellt när jag jobbade som konsult för proffice och var uthyrd till en bank. jag skulle registrera bankens fakturor från kunder (alltså när banken ska betala till någon kund) och vi hade4 fått ny chef då. som injyrs konsult är man längst ned på näringskedjan och jag var dessutom nyanställd så jag gjorde såklart som chefen sagt. då ringer en satmara upp mig och skäller ut mig för att jag har reg. fakturan i fel bolag (det finns många bolag inom banken och de kan inte attestera varandras fakturor)...jag svarade vänligt att jag reggat fakturan på det bolag den var ställd till.. om den ska reggas på något annat bolag så får hon ta kontakt med min chef som då får ge mig skriftligt tillstånd att göra det. människan skriker då alla världens glåpord så t o m mina kollegier brevid mig börjar gapa. jag förklarar vänligt att vi har gått ut med infon att vi inte lyfter över fakturor hipp som happ längre till alla chefer och att det även står på vår hemsida, då kommer en till våg att glåpord. denna gången säger jag dock att jag faktiskt inte har tid att lyssna på hennes gapande och skrikande och att hon får ta det med min chef, sen la jag på. (jag hade varken hunnit äta frukost eller dricka kaffe den dagen!!). jag knappade ut mig, gick in till chefen sen tog jag en lång fikarast och åt frukost.

  • ElinFalk85
    knyttan skrev 2012-07-12 00:07:35 följande:
    Håhåjaja, ja den sista idioten är ännu inte född. Jag har själv jobbat som tågvärd på x2000 och det kan nog alla som har haft någon sorts verklighetskontakt de senaste åren ungefär föreställa sig hur roligt det kan vara. En resenär tyckte att jag skulle ta "mitt fula hästflin och dra åt helvete" eftersom jag ville kolla på hans biljett. En annan person som jag speciellt minns skällde ut mig efter att jag visade henne var kaffebuffén i 1:a klass fanns (tre meter från hennes sittplats) eftersom hon aaaa-alltid annars fick servering vid sittplatsen. Därefter övergick hon till att påstå att jag inte kunde mitt arbete för att jag var nyanställd (hade då arbetat ungefär tre år).
    Efter en ganska gedigen erfarenhet av alla sorters människor man kan stöta på på tåg så har jag slutit mig till att de absolut värsta kategorierna av folk är:
    1) män i 40-årsåldern som har någon sorts karriäryrke, de tror alltid att de har rätt, har alltid en (enligt dem själv) lösning på alla sorters problem, vare sig de är logistiska eller tekniska (nej, det ÄR faktiskt inte möjligt att alltid ha en standby IT tekniker resande ombord på alla SJ's tåg i det fallet att internet skulle lägga av på EN av alla hundratals avgångar som SJ har dagligen, tro det eller ej...) och hotar alltid med att de ska tala med ens chef- som om att man kunde ringa upp chefer lite hipp som happ här i Sverige och få personal avskedad bara för att man inte fick sin vilja fram liksom....
    2) kvinnor i 50-60-årsåldern, efter klimakteriet, på väg att eller som redan har pensionerat sig, (speciellt om de har haft ett karriärsyrke) de hatar en bara så där ospecificerat för att man är ung och tycker de har rätt att sätta sig på en i synnerhet för att man har ett servicejobb. De har alltid konstiga krämpor, blir "åksjuka" av att åka baklänges (är man åksjuk på riktigt SKA man åka baklänges, kan vara bra att veta innan man börjar simulera) odefinierade kostproblem (ingen laktos, ingen gluten, inget socker, ingen stekt mat inget gud vet vad), och vill att hela världen ska gå dem till mötes i deras unikhet.
    3) neurotiska mammor, främst de som har barnvagnsbarn men även de med större telningar. Barnvagn = ALLA ANDRA som inte har barnvagn är därför uppasserskor, hjälpredor och barnflickor till dessa personer, för de har ju gud bevare sig BAAARN. En av dessa klipska individer frågade mig en gång om jag kunde passa hennes barn medan hon gick till restaurangvagnen och åt. Eh, tre tågvärdar på ett tåg med över 400 resenärer... nej, det har man nog inte tid med? En annan tyckte att jag gott kunde kånka allt hennes bagage + barnvagn från ena änden av tåget till den andra eftersom hon råkat stiga på i fel ände och det var ju givetvis mitt fel... denna kvinna lät sedan sin hysteriska dotter kissa på golvet i bistron utan att göra minsta ansats till att torka eller städa upp efter barnet.

    Stöter man på någon av dessa tre är det bäst att bara gå åt andra hållet. Kan man inte det är det en god idé att spela död.

    Till TS: det är bara att låta det rinna av som vatten på en gås... att folk är dumma i huvudet kan du inte göra något åt, men du kan se till att du inte tar åt dig. Tänk på något annat istället, på något fint din sambo/ man brukar säga till dig eller en gullig grej dina barn brukar göra så ska du se att du snart har glömt det!
    alltså herregud sånna människor det finns!!!! den enda gången jag blivit sur på en tågvärd var när min handikapp-plats inte fanns och han VÄGRADE att hjälpa mig till en annan vagn där det fanns lediga platser. kan tycka att den servicen ingår när man bokar handikapp-plats, det gör man ju av en anledning. annars brukar jag (som åker tåg ofta) alltid ge ett leende och vara artig och trevlig mot tågvärdar och andra människor.

    hon som inte torkade upp efter sitt barn i bistron borde ni ha debbiterat för städkostnad!!!
  • Heobea

    Herregud, det finns folk till allt! Jag jobbar som sjuksköterska och jag kan lova er att jag har träffat på både den ena och andra. Han som tyckte att jag skulle gå till McDonken för att han var hungrig, han som vägrade åka buss/taxi hem utan ville ha ambulans, killen som skällde ut min kollega för att vi inte kunde ordna fram en espresso kl 04.30 en söndagsmorgon.... ja listan kan göras lång med vad folk tror att sjukvården kan ordna på dygnets ALLA timmar. Kan säga att jag övervägde att ringa och väcka min sambo så han kunde göra en espresso hemma, komma med den till mig så killen kunde hålla käft. Men jag sa att vi inte är nått café utan bedriver sjukvård.....
      Men värst är de som ringer och tror att i kan ordna en plats till dem bara sådär  på avdelningen. Fått otaliga utskällningar om hur v ä r  e l ö s vården och jag är som inte kan lägga in patienten på avelningen, trots att hen har samma symptom som för elva (välj random årtal) år sedan. När jag fint och med min allra vänaste sjuksköterskeröst förklarat att idag måste man gå via akuten så att en läkare kan bedöma patienten oavsett om man har varit på VC innan för att våra doktorer har gått hem (dessa samtal kommer oftast på udda tider....), att vi behöver beslut om antibiotika, ndra ordinationer etc innan patienten kommer till oss samt att vi redan har fullt då blir man jääävligt utskälld. Ofta har jag lust att säga: ja det är inte mitt problem att du varit med och röstat fram en så usel sjukvård..........
    Herregud!

  • Chicita
    Heobea skrev 2012-07-12 20:04:23 följande:
    Jag som farit in och ut på OP sen -96 och utreds för än det ena än det andra, stått i vårdköer med garanterad 4-månaderstid och inte fått tid 11 månader senare osv... Jag har bara blivit arg på en sjuksköterska 2 ggr.

    Första gången var när sjuksköterskan som ringde mig kl 3 på natten när mamma hade en panikångestattack och ville att jag skulle komma in "ifall hon dog", när dom vet att mamma hade såna attacker 5-6 ggr per dag.
    När jag sa att jag var tvungen att gå till jobbet om 3 timmar och frågade om det var en av hennes vanliga ångestattacker (och hon sagt ja till det) och jag då sa att jag kommer in efter jobbet och att dom kan hälsa mamma det. Så fick jag höra att jag inte brydde mig om ifall min mamma dog utan att få säga hejdå.

    Andra gången var när maken kommer upprusande med telefonen till mig (han hade gått upp för att gå till jobbet och jag hade ledig dag) och samma sköterska säger: Vi har försökt ringa hela natten varför har du inte svarat? eeeh för att vi av någon anledning inte har hört telefonen... Varför har dom inte ringt på mobilen när det numret fins i mammas telefonbok?
    Hon ville bara tala om att mamma hade avlidit under natten och undrade om jag ville berätta för min bror eller om dom skulle ringa dit.
    Nästa sak var "vi har kö på rummen så det är bra om ni kan tömma det så fort som möjligt. Och det är varmt (1/6 förra året) så det är bra om ni kommer och tittar på henne så fort som möjligt så vi kan lägga henne i kylen sen innan hon börjar ruttna."
    Inte en fråga om vi VILLE se henne eller inte. (vi ville inte, vi ville försöka minnas vår glada friska mamma som vi inte sett på 15 år. Även om vi givetvis inte kunde sudda bort dom här sista åren).
    Om det inte hade varit för jobbigt och gjort för ont så skulle jag ringt upp henne så här i efterhand och förklara hur illa hon gjorde både mig och brorsan med sitt sätt.

    Ni syrror gör ett helt suveränt jobb.
    Jag beundrar er som tar hand om oss när vi har som ondast (och alltså är på vårt sämsta humör). Er kunskap och empati brukar vara enorm. Jag pratar hellre med en syrra än en läkare i många fall för även om ni inte får ställa diagnos så brukar ni ha mer förståelse för diffusa symptom och kunna hjälpa en att bena ut problemen.
    Men den syrran borde få en fot så långt upp i röven att hon kan känna tåbiresmaken i munnen Obestämd 
  • Heobea
    Chicita skrev 2012-07-12 20:30:13 följande:
    Jag som farit in och ut på OP sen -96 och utreds för än det ena än det andra, stått i vårdköer med garanterad 4-månaderstid och inte fått tid 11 månader senare osv... Jag har bara blivit arg på en sjuksköterska 2 ggr.

    Första gången var när sjuksköterskan som ringde mig kl 3 på natten när mamma hade en panikångestattack och ville att jag skulle komma in "ifall hon dog", när dom vet att mamma hade såna attacker 5-6 ggr per dag.
    När jag sa att jag var tvungen att gå till jobbet om 3 timmar och frågade om det var en av hennes vanliga ångestattacker (och hon sagt ja till det) och jag då sa att jag kommer in efter jobbet och att dom kan hälsa mamma det. Så fick jag höra att jag inte brydde mig om ifall min mamma dog utan att få säga hejdå.

    Andra gången var när maken kommer upprusande med telefonen till mig (han hade gått upp för att gå till jobbet och jag hade ledig dag) och samma sköterska säger: Vi har försökt ringa hela natten varför har du inte svarat? eeeh för att vi av någon anledning inte har hört telefonen... Varför har dom inte ringt på mobilen när det numret fins i mammas telefonbok?
    Hon ville bara tala om att mamma hade avlidit under natten och undrade om jag ville berätta för min bror eller om dom skulle ringa dit.
    Nästa sak var "vi har kö på rummen så det är bra om ni kan tömma det så fort som möjligt. Och det är varmt (1/6 förra året) så det är bra om ni kommer och tittar på henne så fort som möjligt så vi kan lägga henne i kylen sen innan hon börjar ruttna."
    Inte en fråga om vi VILLE se henne eller inte. (vi ville inte, vi ville försöka minnas vår glada friska mamma som vi inte sett på 15 år. Även om vi givetvis inte kunde sudda bort dom här sista åren).
    Om det inte hade varit för jobbigt och gjort för ont så skulle jag ringt upp henne så här i efterhand och förklara hur illa hon gjorde både mig och brorsan med sitt sätt.

    Ni syrror gör ett helt suveränt jobb.
    Jag beundrar er som tar hand om oss när vi har som ondast (och alltså är på vårt sämsta humör). Er kunskap och empati brukar vara enorm. Jag pratar hellre med en syrra än en läkare i många fall för även om ni inte får ställa diagnos så brukar ni ha mer förståelse för diffusa symptom och kunna hjälpa en att bena ut problemen.
    Men den syrran borde få en fot så långt upp i röven att hon kan känna tåbiresmaken i munnen Obestämd 
    Ja den syrran borde få en spark i arslet och från sitt jobb..... finns som sagt folk till allt. Antagligen var hon nervvös, ovan vid panikattacker och galet rädd. Oproffsigt oavsett. Tackar för de fina orden. Ja diffusa problem är vår vardag kan jag säga. Att inte ställa diagnosen gör att vi snarare fokuserar på symptomen och problemen istället för att hitta en diagnos. Vilket ibland underlättar när man har med patienten att göra, för många bryr sig i det korta loppet inte varför man har ont utan vill bara bli av med smärtan.
    Kan dock själv säga att ja nog är en pain in the as patient eftersom jag veeet vad man har rätt till osv. Sjukvårdspersonal är verkligen de värsta patienterna...... lite offff topic sådär
  • Chicita
    Heobea skrev 2012-07-12 20:44:12 följande:
    Ja den syrran borde få en spark i arslet och från sitt jobb..... finns som sagt folk till allt. Antagligen var hon nervvös, ovan vid panikattacker och galet rädd. Oproffsigt oavsett. Tackar för de fina orden. Ja diffusa problem är vår vardag kan jag säga. Att inte ställa diagnosen gör att vi snarare fokuserar på symptomen och problemen istället för att hitta en diagnos. Vilket ibland underlättar när man har med patienten att göra, för många bryr sig i det korta loppet inte varför man har ont utan vill bara bli av med smärtan.
    Kan dock själv säga att ja nog är en pain in the as patient eftersom jag veeet vad man har rätt till osv. Sjukvårdspersonal är verkligen de värsta patienterna...... lite offff topic sådär
    För mig kan det räcka bara med att höra "vi hittar inget direkt fel just nu, men vi håller koll på dig tills doktorn kommer" så kan jag slappna av och då klingar symptomen av och ibland försvinner helt.
    Jag är så van att ha ont att jag kan stå ut med det onda bara jag får bekräftat att det inte är fel på hjärtat. Eller att dom inte tror att jag har brutit benet, men jag ska få åka upp på röntgen ändå osv...
    Om det inte är något som är farligt - så är det inte farligt att ha ont...
    Tror jag är en rätt lätt patient förutom att ni inte kan smärtlindra mig utan att söva mig Obestämd

    Nåja det var inte det som tråden handlade om...
    Vi kan konstatera att det finns idioter överallt, i alla yrken och alla situationer. 
    Man får försöka att inte ta åt sig, eller i alla fall ta åt sig så lite som möjligt Glad
  • G16

    Jag tror du hade att göra med ett s k blockmongo...

  • Aniara4
    knyttan skrev 2012-07-12 00:07:35 följande:
    De har alltid konstiga krämpor, blir "åksjuka" av att åka baklänges (är man åksjuk på riktigt SKA man åka baklänges, kan vara bra att veta innan man börjar simulera) odefinierade kostproblem (ingen laktos, ingen gluten, inget socker, ingen stekt mat inget gud vet vad), och vill att hela världen ska gå dem till mötes i deras unikhet.
    Många underhållande historier här, världen är verkligen full av idioter. Det bästa är ju om man klarar av att hålla sitt eget humör såpass att man kan skratta lite åt dem (inombords) och tänka "hoppsan, där var nån som hade vaknat på fel sida". Men jag kanske är ovanligt luttrad efter att ha jobbat i psykiatrin...

    Sen reagerade jag bara på stycket ovan. Jag mår illa om jag åker baklänges, jag har alltid upplevt det som att jag är åksjuk, jag kanske inte är åksjuk "på riktigt" då, men oavsett om det är på riktigt eller inte så blir jag definitivt illamående på riktigt. Häromkvällen blev jag illamående när jag åkte baklänges på tunnelbanan och spelade Wordfeud samtidigt. Jag brukar dock inte ställa till en scen om det, utan försöker få en framåtriktad plats om det går, och går det inte får jag helt enkelt låta bli att läsa eller göra andra saker där jag tittar ner, och titta ut genom fönstret hela resan istället. Inte hela världen.

    Det är också min erfarenhet att om man vill ha något speciellt, extra hjälp eller service eller så, så brukar det vara en mycket mer framgångsrik väg att vara trevlig och ödmjuk, visa att man förstår att det inte är något man kan förvänta sig, men att man ändå ville fråga om det kanske skulle vara möjligt att ... eftersom ... än att vara otrevlig och få den man vill ska göra en en tjänst att avsky en!
  • knyttan
    Aniara4 skrev 2012-08-01 10:07:44 följande:
    Många underhållande historier här, världen är verkligen full av idioter. Det bästa är ju om man klarar av att hålla sitt eget humör såpass att man kan skratta lite åt dem (inombords) och tänka "hoppsan, där var nån som hade vaknat på fel sida". Men jag kanske är ovanligt luttrad efter att ha jobbat i psykiatrin...

    Sen reagerade jag bara på stycket ovan. Jag mår illa om jag åker baklänges, jag har alltid upplevt det som att jag är åksjuk, jag kanske inte är åksjuk "på riktigt" då, men oavsett om det är på riktigt eller inte så blir jag definitivt illamående på riktigt. Häromkvällen blev jag illamående när jag åkte baklänges på tunnelbanan och spelade Wordfeud samtidigt. Jag brukar dock inte ställa till en scen om det, utan försöker få en framåtriktad plats om det går, och går det inte får jag helt enkelt låta bli att läsa eller göra andra saker där jag tittar ner, och titta ut genom fönstret hela resan istället. Inte hela världen.

    Det är också min erfarenhet att om man vill ha något speciellt, extra hjälp eller service eller så, så brukar det vara en mycket mer framgångsrik väg att vara trevlig och ödmjuk, visa att man förstår att det inte är något man kan förvänta sig, men att man ändå ville fråga om det kanske skulle vara möjligt att ... eftersom ... än att vara otrevlig och få den man vill ska göra en en tjänst att avsky en!
    I vanliga fall, typ bil och buss så är det riktigt att det är bättre att sitta framåt. Åksjuk blir man för att balanssinnet (som sitter i örat) och synintrycken inte ger samma signaler till hjärnan. Om man tex åker tunnelbana och spelar wordfeud (eller läser för den delen) så känner kroppen något helt annat än vad ögonen ser. Det är därför man alltid ska försöka titta ut/ titta på vägen om man är åksjuk, då kan det vara bra att sitta i framsätet tex. På ett tåg däremot som rusar fram i 200 km/h så finns det inget framsäte och ingen väg som man kan följa med blicken för att på så sätt lugna åksjukan. Vad som däremot händer om du sitter framåtvänd är att landskapet utanför fönstret "rusar fram mot dig" och allt blir bara suddigt. Då är det bättre att åka baklänges och fästa blicken på horisonten som försvinner i lugn takt bakåt, så får ögat något att vila på som mer eller mindre stämmer med det hjärnan registrerar.
       Vad som främst irriterar mig är alltså folk som bara har hört att "man blir illamående av att åka baklänges" när det egentligen är att man inte kan se ut som man blir illamående av. Det som stör mig är alltså personer som inte för sitt liv kan tänka sig att sitta på en plats i ett tåg som åker bakåt (en liten överslagsräkning ger att det är ungefär 40% av sittplatserna i norrgående tåg och 60% i sydgående) bara för att de har den här fixa idén. Folk blir åksjuka av att åka tåg, ja (jag har fått ta hand om ganska många åksjuka resenärer och ibland en del barnspyor, vuxna brukar kunna klara sig till toaletten iallafall... oftast Kräks.) Men det är inte för att de åker baklänges utan oftast för att de tittar på film/ spelar wordfeud/ läser samtidigt. Den kategorin av människor som jag beskrev ovan är inte åksjuka, de är inbillningssjuka - dvs de blir illamående för att de tror att de ska bli det. Ett säkert tecken är att de absolut vägrar att pröva några av mina tips (som tex att äta/dricka lite och sätta sig vänd bakåt och följa horisonten, eftersom dessa tips går emot vad de själva "VET") De som faktiskt är åksjuka har jag all sympati med, för jag vet hur jobbigt det är - och jag betvivlar inte alls att du hör till den senare kategorin!
       För övrigt håller jag helt med dig i vad du skrev i sista stycket, tummen upp på den!
  • Aniara4

    Nä, jag förstår vad du menar. Folk kan ha mycket fixa idéer. Fast jag kan spela Wordfeud om jag åker framåtvänd i tunnelbanan, men inte om jag åker baklänges. Eller så är det slumpen och dagsformen...

Svar på tråden Fult förnamn tydligen...