• Anonym (Ledsen brud)

    Bröllopet blev storbråk istället för glädje

    Ja, vad gör man när bröllopet inte alls blev som man tänkt sig? Vi hade planerat ett jättemysigt kyrkbröllop som skulle bli så bra men som sedan slutade i katastrof med svärföräldrar som gjorde klart att de inte accepterade mig som deras sons brud (och mer än gärna motiverade varför inför dryga fjärdedelen av gästerna) och att 2 av min mans vänner drog igång ett storgräl med min man efter vigselceremonin för att få honom att inse vilket misstag han hade gjort. Bröllopsfesten blev alltså ett enda stort gräl och jag grät i veckor efter bröllopet. Min man blev inte förvånad över sina föräldrars beteende för det var inte första gången de förstörde men bröt dagarna efter kontakten med både föräldrar och dessa två vänner - han fick nog. Det ledde till ännu mer konflikter veckorna efter med sura föräldrar som ringde varje dag och försökte tala honom till rätta.

    Nu har det gått ett år och fejden har lugnat sig (mannen har fortfarande ingen kontakt med dessa människor) och jag är fortfarande ledsen över hur allt blev. Hur går man vidare? Jag älskar min man gråter fortfarande över bröllopet som istället blev ett enda gräl. Vissa dagar önskar jag att vi hade struntat i vigseln och väntat så att vi hade kunnat få en fin bröllopsdag (vännerna tyckte vi gifte oss för tidigt). När det var vår 1 åriga bröllopsdag vägrade jag fira för tanken på vår vigsel fick mig bara att må dåligt. Jag slängs mellan känslor av vilken hemsk människa jag måste vara eftersom de hatar mig och känslor av att jag vill skiljas för att kunn gifta om mig). Självklart älskar jag min man och skulle aldrig lämna honom  men ändå finns känslorna där.

    Någon mer som fick ett katastrofbröllop? Hur gjorde ni för att komma vidare?

    Kramar från mig

  • Svar på tråden Bröllopet blev storbråk istället för glädje
  • vinterfrost

    Åh fy vad tråkigt!! Beklagar. Tycker inte man beter sig så på ett bröllop.

    Nu är inte jag gift (än) så tyvärr kan jag väl inte svara på dina sista frågor där, men kan ni inte förnya era löften bara du o maken sen gå ut och äta en god middag tillsammans.. Antingen helt själva eller med goda vänner som ni faktiskt gillar! och sedan fira den dagen istället för den riktiga med dåliga minnen?

    Skickar iallafall STORA styrkekramar och tycker att ni gjorde rätt i som bröt kontakten med dem som drog igång bråket , även om de är hans föräldrar. Det ärderas förlust!

  • MGaugusti2012

    Hej! Jag har inte gift mig än och inte varit med om samma sak så jag vet ju inte vad jag gjort men kanske hade rest utomlands med de närmaste som jag älskar och litar på och haft en enkel cermoni där vi förnyat löftena och efter det haft middag och festlighet som ni aldrig fick njuta av förra gången.

  • Aniara4

    Otroligt tråkigt! Även om man har åsikter om andras val av partner får man väl lov att hålla inne med dem just på bröllopsdagen, eller låta bli att gå dit om man känner att man inte klarar av att gå dit, le och vara artig. Det är klart att det är lätt att vara efterklok och tänka att ni skulle ha väntat eller haft en privat liten vigsel utan gäster istället, men eftersom ni nu inte har någon tidsmaskin blir det att leva med det som är och satsa på att det ska bli bättre i framtiden.

    Angående bröllopsdagen, kan du inte försöka tänka att ni firar ert äktenskap, att ni nu har varit gifta det första av många fina år tillsammans - inte att det är årsdagen av bröllopsfesten?

  • Anonym (inte där än)

    Hej.
    Fy så hemskt, att vissa människor inte har mer hyfs.
    Själv är jag rädd för att svärfar kommer att förstöra vår dag, på ett sätt eller annat. Men vi håller tummarna för att det inte ska bli så. Men han kan vara en väldigt egoistisk person och vill att allt ska ske på hans sätt. Han har lovat att han ska hjälpa till med bröllopet, men vi får se hur det blir. *suck*

    Dock håller jag med Vinterfrost att förnya era löften. Bjud kanske dom närmaste och ha en helt och hållet underbar dag. Det behöver inte kosta mycket pengar...

  • Anonym (förstår känslan)

    Vi har ganska nyligen gift oss. Min make låg i skilsmässa när vi träffades. Hans x är alkolist och har gjort mycket "oacceptabla" saker under deras äktenskap. Tex varit otrogen, förskingrat pengar från hans sjuka dementa mamma, super osv. En del av min mans släktingar vet om att det var så. Inte allt kanske men mycket. Det har trots detta tagit hennes sida. Dom hörde inte av sig när dom fick inbjudan till bröllopet. Dom har inte heller gratulerat min man alls, trots att tre av dom har honom på facebook och min man lagt upp bilder. Jag är faktiskt lite skadeglad att dom kan se med egna ögon hur lyckliga vi är oavsett vad dom gör eller tycker.Det är ganska tydligt att dom inte tycker om att han gift sig med mig. Tre av dom har inte ens träffat mig, en av dom har gjort det vid två tillfällen. Jag har ingen aning om vad det är som dom retar sig på. Fördelen jämfört med er är iaf att dom inte kom på bröllopet. Men jag kan känna mig ledsen över deras beteende. Har även vid flera tillfällen sagt det till maken. Men han hävdar att det är deras förlust inte hans. Jag tycker det är synd att han förlorat kontakten pga mig, men han säger att det är pga x et inte mig.


    Nu var det lite annorlunda för er eftersom hela er bröllopsdag blev förstörd, otroligt lågt av dom. Att komma över känslan och besvikelsen är svår, och jag förstår att tankarna kommer fram. Men när du är ledsen och inte vill fira er bröllopsdag så spelar du dom bara i händerna, för om deras illvilja skapar tråkigheter mellan er så får dom bara som dom vill. Jag vet att det är svårt. Men mitt råd är försök göra något bra av det, var lycklig visa det.. skrik det från taktopparna om ni kan.. låt inte såna idioter vinna. Som sagt var förstår jag känslan. Men nu har eran bröllopsdag varit, men ta med din man ut.. boka ett hotell eller en fin middag, fira inte själva bröllopsdagen. Fira er fina kärlek, han har ju verkligen visat vad han vill dvs vara tillsammans med dig. Stor kram till er båda.

  • lufthamn

    Vilken tragisk historia. Så ledsen för att er dag blev så katastrofal!

    Jag kom att tänka på en grej jag läste nyligen: "Forgiveness is a decision. It’s not an emotion. Most of us have treated it like an emotion for years, which is why it's dragged us around like a dog on a leash. But it’s a decision, and when you decide to forgive, your emotions will follow your decisions."

    Nog för att personerna du pratar om har betett sig för jäkligt, men för din egen skull hooppas jag att det kanske kan hjälpa dig så du kan gå vidare och fokusera på det fina i livet istället för oförätterna.

    Lycka till!
    Lfthmn

  • lovisa86

    usch, tycker inte man går på bröllopet om man inte accepterar eller vill dela brudparets glädje!! 

    ett par av min framtida mans vänner har varit ruskigt elaka mot mig på fyllan (människor med alkoholproblem och ingen vidare självinsikt om problemen) och jag kan absolut förlåta, det lufthamn skriver är så rätt, jag kan släppa det till viss del men inte så till den grad att de blir bjudna på bröllopet, just för att det skulle kunna bli så illa som du beskriver att det blev för dig. förstår att det är tufft, man har ju drömt om bröllopsdagen så länge och det du beskriver är ju mardrömmen. så lågt, vilka hemska människor. att man inte förstår bättre, vad hjälper det att sänka en annan på deras stora dag!  

    om jag var du/ni skulle jag rest utomlands och gjort en mindre cermoni och ätit en fantastisk middag, kanske ta med några vänner och minnas den dagen.

    kram på dig!

  • pulmonate

    Så tråkigt att höra att din dag blev så. Som de andra skriver kan man ju undra varför de kom över huvud taget. Är de inte glada för er skull kan de hålla sig hemma. Att de skulle bråka med honom under vigseln är ju bara så dumt, eftersom det redan är så obvious att han valt dig, och inte de s.k. vännerna. 
    Jag håller helt klart med de andra. Välj en helt annan dag och förnya löfterna någonstans. Fixa en mindre fest med de närmaste, sen firar ni den dagen istället. Jag skulle ta det på ett datum som inte alls var bröllopsdagen.

     


  • BlomAnna

    Usch vad tråkigt och dåligt av dessa männiksor att förstöra er dag.
    Jag har en ganska taskig relation till min mamma och oroar mig rätt mycket för om hon kommer ställa till med något under bröllopet så jag kan iaf tänka mig in i din situation.

    Du behöver ju inte skilja dig för att gifta dig igen med din man. Gör om allt och gör det så som ni vill ha det med människor som älskar er och gläds med er. Visst det blir inte samma sak men ni får en andra bröllopsdag att minnas och glädjas åt. Kyrkan kanske inte ställer upp på att ni gifter er igen men tror nog de flesta borgerliga vigselförrättare ställer upp och viger er igen.

    Styrkekramar till dig. 

  • Anonym (inte där än)

    Hur mår du nu Ledsen brud?

  • mirre01

    förnya er dag, bjud alla bösta på en fest :) skapa nya minnen 

  • Anonym (Ledsen brud)

    Hej på er och tack för alla svar!

    Jag har nu kommit till någon slags fas av acceptans i alla fall. Jag har accepterat att bröllopet blev som det blev och inte går att få ogjort. Jag har även börjat känna att det inte hade spelat någon roll vad jag hade gjort för hans föräldrar hade inte varit trevliga i vilket fall (det var tydligen liknande mot tidigare flickvänner). Jag känner att ja inte orkar leva mitt liv med att oroa mig över vad de tycker om mig. De får tycka vad de vill helt enkelt.

    Nu väntar vi barn och lägger istället allt fokus på att glädjas åt det. Min man har fortfarande ingen kontakt med sina föräldrar me vi får se hur det blir i framtiden.

    Kramar

  • Eleya

    Fy för va hemskt! Mitt hjärta hade brustit om någon av våra föräldrar hade haft den åsiken om oss.

    Jag föreslår att ni fixar en cermoni till..kanske i en ny kyrka, ny klänning, nytt datum..allt för att slippa minnas den dagen med ångest och en klump i magen..ni kan fira att ni stod ut med allt, stod fast vid varandra..i  vått och torrt sägs det och ni har fått en ohygglig start.

    Kramar från mig och klandra inte dig själv..dessa människor vekar vara bittra och egensinniga..man vet väl för tusan själv när man mött den rätta!!


    *Sträva efter att vara tilfreds med livet, så kommer lyckan smygande när du minst anar det*
  • vinterfrost
    Anonym (Ledsen brud) skrev 2012-09-26 10:10:32 följande:
    Hej på er och tack för alla svar!

    Jag har nu kommit till någon slags fas av acceptans i alla fall. Jag har accepterat att bröllopet blev som det blev och inte går att få ogjort. Jag har även börjat känna att det inte hade spelat någon roll vad jag hade gjort för hans föräldrar hade inte varit trevliga i vilket fall (det var tydligen liknande mot tidigare flickvänner). Jag känner att ja inte orkar leva mitt liv med att oroa mig över vad de tycker om mig. De får tycka vad de vill helt enkelt.

    Nu väntar vi barn och lägger istället allt fokus på att glädjas åt det. Min man har fortfarande ingen kontakt med sina föräldrar me vi får se hur det blir i framtiden.

    Kramar
    Grattis till bebisen! Det är en härlig tid som väntar er! 
  • mirre01

    måste bara beklaga att de blev som de blev men varför är så många emot dig ? vekar som nästan hela hans vänskap & familjekrets  int egillar dej finsn de nån konflikt sedan innan 
     

Svar på tråden Bröllopet blev storbråk istället för glädje