Bröllopet blev storbråk istället för glädje

Ja, vad gör man när bröllopet inte alls blev som man tänkt sig? Vi hade planerat ett jättemysigt kyrkbröllop som skulle bli så bra men som sedan slutade i katastrof med svärföräldrar som gjorde klart att de inte accepterade mig som deras sons brud (och mer än gärna motiverade varför inför dryga fjärdedelen av gästerna) och att 2 av min mans vänner drog igång ett storgräl med min man efter vigselceremonin för att få honom att inse vilket misstag han hade gjort. Bröllopsfesten blev alltså ett enda stort gräl och jag grät i veckor efter bröllopet. Min man blev inte förvånad över sina föräldrars beteende för det var inte första gången de förstörde men bröt dagarna efter kontakten med både föräldrar och dessa två vänner - han fick nog. Det ledde till ännu mer konflikter veckorna efter med sura föräldrar som ringde varje dag och försökte tala honom till rätta.

Nu har det gått ett år och fejden har lugnat sig (mannen har fortfarande ingen kontakt med dessa människor) och jag är fortfarande ledsen över hur allt blev. Hur går man vidare? Jag älskar min man gråter fortfarande över bröllopet som istället blev ett enda gräl. Vissa dagar önskar jag att vi hade struntat i vigseln och väntat så att vi hade kunnat få en fin bröllopsdag (vännerna tyckte vi gifte oss för tidigt). När det var vår 1 åriga bröllopsdag vägrade jag fira för tanken på vår vigsel fick mig bara att må dåligt. Jag slängs mellan känslor av vilken hemsk människa jag måste vara eftersom de hatar mig och känslor av att jag vill skiljas för att kunn gifta om mig). Självklart älskar jag min man och skulle aldrig lämna honom  men ändå finns känslorna där.

Någon mer som fick ett katastrofbröllop? Hur gjorde ni för att komma vidare?

Kramar från mig