Men jag blir så trött! Nu ger jag snart upp.
Vi gifter oss på lördag. Hela festplaneringen har varit kantad av underliga och tråkiga händelser.
Till att börja med har jag alltid haft ett ansträngt förhållande till min äldre syster. Droppen kom i samband med att present skulle köpas till min mammas pension. I korta drag ville jag och min lillasyster köpa smycken, det ville inte den äldre systern. Vi köpte smycken och erbjöd henne att vi syskon (oss nämnda plus en bror) går ihop och köper någonting annat också (så hon fick något av oss alla). Då plötsligt bestämde hon sig för att vara med på smyckena vi köpt (som hon inte ville köpa). Jag förstår att det låter som en väldigt liten grej, men hennes "my way or the highway-attityd" är mycket mer utpräglad än så här. Hur det än vetter så blev vi riktigt osams och hon tackade nej till bröllopet.
Sedan blev min blivande mans syster jättearg för att vi ville ha barnfritt och grät, skrek och bråkade sig till att vi skulle bjuda in barnen åtminstone till vigseln. Vi vek oss och barn är nu välkomna till vigseln (fast vi absolut helst slipper).
Sedan flyttade min ena tärna/toastmadame till Holland utan att säga någonting. Hon som var så engagerad för ett år sedan och glatt sig så åt att få vara tärna och toastmadame vände helt plötsligt på en femöring och betedde sig riktigt, riktigt illa.
Häromdagen när jag kom hem från jobbet berättade min blivande man att systern inte har någon barnvakt och alltså tar med sig barnen till festen också.
Igår berättade min brors ex-tjej att hon är osams med min bror och inte tänker komma. Min bror sa att han inte tänker komma för att han har sonen hemma. Nu har brodern ändrat sig och vill komma i alla fall, då blir ex-svägerskan hemma för att hon inte orkar med min bror (fullt förståeligt men orkar inte ange skäl här).
Idag fick jag SMS från en vän som fick barn den 28 juni, att de inte vill ta med den lille bland folk riktigt ännu. Det förstår jag absolut att man inte vill, men hon och jag har pratat om det här sedan länge och då tyckte hon att det var självklart att de kommer, den lille klarar sig ändå (hon har 2 barn sedan innan så hennes inställning var väl genomtänkt då. Det är inga fel på barnet som kan ha påverkat inställningen utan det här är något de bara bestämt).
Hur FAN ska jag kunna planera fest, bordsplacering, festhäften med personbeskrivningar, beställa mat...? Jag ger upp snart! Längtar tills på söndag när allt det här är över. Folk har visat sig vara helt utan folkvett, etikett och respekt för andra människor. Om man tror att en bröllopsfest är en drop in-verksamhet har man inte riktigt koll på läget... 
. Jag ska se genom fingrarna den här gången, men jag kommer nog aldrig glömma det. Jag förstår inte respektlösheten riktigt, jag är alltid den som köper presenter till barnen, leker med dem och ser till att familjen får fina påkostade julklappar. Min blivande och jag ställer upp med pengar och med tjänster och tid... Jag hade faktiskt önskat att få denna enda dag som jag önskat, men nu blir det inte så. Men; if they're gonna rain on my parade, I'll bring the fucking umbrella!