Jobbet påverkar min lycka till bröllopet

Usch, sådana människor det finns. Kanske är läge att leta nytt jobb?

Hoppas att du kan hämta energi i din relation och hos dina vänner. Som du säger tillbringar man ju alltför mycket tid på jobbet för att helt kunna strunta i stämningen där, men man kan alltid försöka se det som en plats man måste vistas på några timmar i veckan. Försök att njuta så mycket som möjligt av tiden du slipper tillbringa med dina "socialt handikappade" arbetskamrater!

Dra in facket. Dom kan hjälpa er att få en bättre harmoni på jobbet..
Så här ska det inte behöva vara!!

Tro det eller ej, det är faktiskt ofantligt många i ens närhet som inte bryr sig ett skvatt om att man ska gifta sig. Det finns ingen lag som säger att man måste vara glad över någon annans lycka eller ens fejka att man är det.

Nu verkar det ändå inte bara som att uteblivna gratulationer är det som sänker dig utan hela jobbsituationen. Alla är inte kompatibla med varandra tyvärr.

Om du trivs med jobbet i övrigt så ska du inte låta dina arbetskollegors dåliga beteende färga din syn på ditt bröllop. Är dom avundsjuka så låt dom vara det. Bryr dom sig inte så gör dom inte det, det finns säker hundratals konstiga orsaker till varför de reagerar som de gör och chansen är rätt stor att det i slutändan inte alls har med dig eller ditt bröllop att göra.

Upp med hakan. Du ska gifta dig med den du älskar - vem skulle inte avundas det?

Skriver anonymt för första gången någonsin då jag inte vill att mina gamla kollegor som börjat hänga här ska hitta detta och koppla det till mig.

Jag känner igen mig i din situation.
Efter många år på mitt jobb så fick jag höra att jag var problemet till att det var tjafs, när det i verkligheten var mina kollegor som gick och snackade skit om mig bakom min rygg. Dom hade inte heller några problem att klaga till mig på andra jobbarkompisar heller eller på jobbet i sig. Ofta sa dom att vi måste ta upp det på personalmöten. Men när jag gjorde det, så backade dom inte upp mig utan lät det se ut som om jag var den enda som tyckte så.
När kunder klagade på mina kollegor och jag framförde det till chefen så var det också mitt fel, det var jag som var avundsjuk och missunnsam.
Jovisst. Vi säger väl det va?

Jag fick mindre och mindre tid, rövslickarna fick mer tid och jag blev stressad av att försöka få ekonomin att gå ihop, vilket resulterade i magkatarr och migrän vilket jag inte kopplade till jobbet förrän efter jag sagt upp mig och allt sånt försvann och jag upptäckte hur dåligt jag har mått.
På nya jobbet uppskattas jag för den jag är, dom tar tillvara på min kompetens och vi samarbetar för att nå våra mål.

Att säga upp sig är inte rätt väg att gå. Men även om du inte känner att du vill dra in facket så tycker jag att du ska ringa anonymt och berätta vad som händer. Om inte annat så kan dom säkert hjälpa dig med råd och tips på hur du går vidare för att komma ur den här situationen. 

Jag har kännt såhär länge.. och det är inte bara om bröllopet utan allmänt.
De kvinnor som jobbar där är vänner på utsidan och lämnar mig utanför i många samanhang då vi är på arbetet..
Jag har pratat med min chef om detta, men ingenting har hänt.. Hon sa bara "Ja men du ska inte känna dig utfryst på arbetet .. Men har du funderat på vad du kan göra åt detta?"
Jag har sagt ifrån !!! och jag har försökt att prata med dom.. !! Men ingen bryr sig.. Det är som att jag är osynlig just i dessa situatoner.

 Jag är inte utefter att människor ska bry sig om mig och mitt bröllop.. Herregud.. nog förstår jag att det finns andra saker i världen! Jag tycker att man som arbetskamrater ska försöka samarbeta till en trevlig omgivning på arbetsplatsen och att ingen ska känna sig utanför.

Min arbetsprestation har försämrats och jag går på tå hela dagarna för att inte göra fel eller säga fel.. 
Öppnar jag ens munnen om någonting så gör jag fel. Eller kommer med dåliga förslag.

Tror att jag ska prata med facket.. Det känns dock jobbigt att dra igång något stort av detta.
Blä.. Vad jag tappar energi........