Hur möttes ni? Berätta och vinn!

Vi träffades första gången på högstadiet. Vi gick i sjuan. Han i 7 A och jag i 7 B. Jag hade precis kommit tillbaka från Australien där jag bott i några år. Tim var väldigt intresserad av musik och skolan hade ett disco på lunchrasten, där han var diskjockey. Han spelade även där på fredagskvällarna. Detta ställe kallade för "skrubban". Jag blev störtkär i Tim. Vi blev ihopa.Tyvärr så var inte jag den enda som var förtjust i honom. Det fanns en tjej som var två år äldre, hon låtsades vara min vän. Det slutade med att hon hotade mig. Om jag inte gav "fan" i Tim så skulle jag få stryk. Givetvis så blev jag skrämd av detta och drog mig undan. Idag säger jag att han dumpade mig för en "äldre kvinna" minns faktiskt inte riktigt hur det var egentligen. Mina föräldrar bestämde sig för att flytta vilket innebar att jag bytte skola. Tim har jag dock aldrig glömt bort.

Vi levde våra liv. Vi gifte oss på vars ett håll och fick barn. Tim har tre pojkar och jag har tre. Det är märkligt när vi pratar idag så visar det sig att vi har rört oss i samma kretsar. Hans äldsta pojke spelade hockey ett tag i samma lag som min son. Dock var Tim nästan aldrig och tittade på matcherna men det är bara en situation där våra vägar kunde ha mötts. Men icke. Han spelade även på flera av dom dansställen som jag ibland gick till, men inte heller då träffades vi.

Jag skillde mig för 3.5 år sedan, för snart två år sedan så satt jag på jobb en dag. Det var väldigt lugnt. Tims namn dök upp i huvudet på mig. Jag gick in på fb och sökte och hittade honom. Jag skrev och frågade om han var den Tim som hade gått i min paralellklass. Hans svar kom på kvällen. Då bekräftade han att det var så.

När vi fick kontakt så hade han separerat från sin fru, han hade tre månader kvara av sin betänketid. Egentligen så var inte någon av oss egentligen speciellt intresserade av att inleda ett förhållande. Det började med att vi chattade sedan messade vi och pratade i telefon. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Vi har båda två ett stort trassligt bagage med oss vilket jag tror delvis är orsaken till att vi fick så bra kontakt.

Det var dags för reunion med högstadieklassen, Tim sa till mig att han var tvungen att träffa mig. Vi bestämde träff hemma hos mig. Jag hade ingen kaffebryggare utan jag fick hämta kaffe hos min mamma, min son hade bakat kanelsnäckor. Tim kom hit. Han satt på soffan och babblade hela tiden.. tittade ut genom fönstret åt bullar och drack kaffe. Jag tyckte han var så söt. Han har i efterhand berättat att han var oerhört nervös. När han åkte därifrån så skickade jag en smileygubbe till honom. Jag åkte dock inte på skolträffen pga jag tyckte att jag inte hade råd. Detta gjorde Tim lite ledsen. Vi höll dock kontakt. Tim skulle på en veckas utbildning på jobb. Efter den veckan så ringde jag Tim och ville träffa honom. Vi gick en promenad i skogen. Det var där vi trevande tog varandras hand och den första kramen. Vid bilen så ställde han sig framför mig jag stod lutad med tyggen mot bilen. Han tittar mig djupt i ögonen och våra läppar möts för första gången efter nästan 30 år.

På den vägen är det. Allt känns så rätt. Känns som att ödet hade ett finger med i spelet. varför kom jag att tänka på honom den där dagen i oktober? Precis efter han separerat. varför hade vi inte träffats förrut. Jag tror även att det var meningen att vi skulle gå igenom saker innan det kunde bli vi två.

Idag har vi varit gifta i två månader. Jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu. Jag känner mig verkligen älskad. Och jag inte bara älskar min make utan jag är stolt över att få vara hans fru.

Vi träffades i Borlänge på en fest hos en gemensam bekant.

Och jag måste erkänna att jag tyckte att han var lite skum. Han var liksom FÖR intresserad, vilket jag härrörde till min djupa urringning den kvällen, och ångrade att jag inte tagit på mig något höghalsat...

När det var dags för gänget att gå ner på stan och fortsätta festen så valde jag att gå hem. Jag hade dels inte råd att följa med ut, och dels skulle jag jobba dagen efter. Han erbjöd sig att betala för mig. Men då jag nyss mött honom och hade lite dåliga vibbar så tackade jag bestämt NEJ! Och började gå hemåt...

Efter kanske 100 meter så kommer han ikapp mig. Han hade bestämt sig för att följa mig hem. (av ridderliga skäl, men jag hade ju mina misstankar om honom redan). Så jag gjorde väl i stort sett allt för att bli av med honom. Jag gick till och med till jobbet (MAX) för att äta. En självklar ursäkt, men han följde med. Efter vi ätit hamburgare (och den här konstiga nya bekantskapen beställt en tråkig hamburgare med bara ketchup) så lyckades jag skaka av mig honom genom ett halvt löfte om att ses igen "nån gång".

...vilket visade sig vara dagen därpå när han ville bjuda mig på bio...

Efter ett antal samtal till vänner och bekanta som tackade nej till att följa med på bion så ringde jag till sist killen som vi varit på fest hos och frågade honom vad det var för en typ. Jag fick till svar att han var så snäll att han nästan var menlös, så jag behövde inte vara orolig. Så jag tackade väl ja till bion då... Och det gick ju bra...

Dagen efter ville han visa mig sin fina TV hemma i lägenheten. Han valde ut den mycket romantiska "apornas planet"... Ja jag var ironisk där ja ;)

Efter en stunds tvekan så tackade jag ja till att komma dit.

Och sen gick jag aldrig hem igen förutom att göra mig av med katterna, säga upp lägenheten och packa...

Han vinner i längden... Min älskade make 

Så här gick det till enligt honom:
--------------------------------

Första gången jag såg henne så såg hon nog inte mig. Det första jag la märke till då var det långa håret, men hon försvann ganska snart så jag fick ingen möjlighet att prata med henne den gången.

Nästa gång jag såg henne var på en annan fest hos samma jobbarkompis och den här gången skulle hon inte hinna smita innan jag hann byta några ord.
Denna kväll var det en enveten kille med (visade sig vara hennes ex) som skulle "hjälpa till". Men den hjälpen klarade jag mig utan. Och jag tog varje chans att sätta mig nära för att prata.

Vartefter kvällen led så började det dra ihop sig till utgång, och hon ville inte med för hon hade inte pengar.
Jag erbjöd mig att bjuda henne, och hon sa då att hon inte ville utnyttja mig. Så då erbjöd jag i stället att låna ut pengar, men hon tackade nej till det också...

Med ett par glas vin innanför västen så kände jag att jag inte ville låta tillfället glida mig ur händerna utan bestämde mig för att se till att hon kom hem ordentligt och själv hoppa över krogen.

Hon verkade var hungrig för hon insisterade på att gå till MAX och käka så jag följde väl med dit. Inte kan man låta en tjej gå ensam på kvällen!
Efter maten så passade jag på att be om hennes telefonnr och lovade att ringa.

Vilket jag gjorde dagen efter redan.
Vi hade pratat om att ingen av oss sett Sagan om Ringen så det passade ju bra att bjuda på tyckte jag. Och efter lite övertalning och betänketid så följde hon med.

Det var trevligt på bion och gav mersmak. Så jag bad henne att komma hem till mig och se en av mina favoritfilmer. Och sen är resten historia.
Hon flyttade in i stort sett samma dag.

Det visar bara att man inte ska ge sig om man vill ha nåt... 

Vilka fina berättelser. Jag blir alldeles rörd

Vi träfffades av en ren slump, jag och min sambo. Eller berodde det på att Gotland är en så fantastisk plats?

Under sommaren 2005 hade jag varit på gotland på semster och totalt förälskat mig i platsen. Han bodde på ön, men det visste jag ju inte då. 
Iallafall så var vi båda medlemmar på Lunarstorm på den tiden och där kunde man  se vilka som senast hade loggat in. där fanns en kille som händelsevis råkade komma från ön och jag skickade iväg  ett inlägg, sådär bara för skojs skull och  skrev typ att  det var en fantastisk plats och att jag nyss kommit hem därifrån. Han svarade på det  och så var bollen i rullning och ingen kunde få kontakt med min familj längre, vi hade modem och det tutade alltid upptaget 

Efter bara ett litet tag bestämde vi oss för att ses och utan att fråga mina föräldrar bjöd jag hem honom på hans höstlov, vi gick ännu på gymnasiet. 
Efter en lång resa dök han upp hos mig (och mina två kompisar som följt med till tågstationen) och sedan dess har det varit vi.

Efter ett par år av långdistansförhållande flyttade vi ihop 2008, i en lägenhet som var lika stor som köket är i vårat nuvarande hus

I september förra året friade min sambo till mig och om cirka 3.5 veckor gifter vi oss som jag längtar! 

Har inga bilder på den här datorn, men slänger in en bild som jag visat förut. Det är sambon och jag som firar våra sex år tillsammns med strandpicknick förra året 

Vi träffades genom en blinddate den 9/7-2011. En gemensam bekant tyckte att vi skulle passa varandra perfekt då han tyckte att vi var lika knäppa
Saken var den att jag trodde att han skulle vara i våran gemensamme väns ålder (40år), så när jag gick för att träffa honom, så blev jag väldigt förvånad när jag ser en kille som ser väldigt ung ut för att vara 40år.
Vi gick på bio och då frågade jag honom hur gammal han var och blev lite chockad när han svarade 27år! Kände mig en anings gammal då jag var 33år
Vi tittade klart på bion och sen så gick vi på en kinarestaurang där vi blev sittandes i flera timmar och diskuterade om allt mellan himmel och jord. Han var så otroligt lätt att prata med, det blev mycket skratt.
Vi började att smsa varandra så fort vi hade skilts åt. Träffades lite då och då under sommaren och den 14/9-2011 så blev vi officiellt tillsammans och flyttade ihop i hans etta den 16/9 och vi trivs oerhört bra tillsammans
Allt känns bara toppen och han friade till mig på nyårsafton och nu planerar vi bröllop till nästa sommar.

Har aldrig känt mig så älskad som nu
Har fått många kommentarer från vänner att han är lammkött Men jag älskar honom så otroligt mycket, jag är äntligen lycklig  

Glömde skriva vad det var jag föll för, det var att han var så otroligt jordnära och han var så söt för att han satt och rullade tummarna min tanke var att jag måste vara extremt tråkig så han börjar rulla tummarna av tristess, men så var det inte, han gör så bara då och då.

När jag var 17 år gammal läste jag Italienska på gymnasiet i 1 termin. Jag hade nyss haft ett möte med min lärare som ville ge mig VG. Detta var jag inte riktigt nöjd med och då föreslog hon att jag kanske kunde göra en Au-pair till sommaren i Italien för att förbättra min Italienska. Bra idè tänkte jag. Tjäna pengar, sola, och vem vet, kanske träffa en snygg Italienare. Efter mycket letande hittade jag en Svensk familj i Marche regionen. Jag hade dock ingen aning om vad det var för ställe. Jag letade ju efter nånstans där man kunde ha kul. Jag sökte på ICQ efter killar mellan 20-25 som kanske kunde berätta mer. Jag och Marco började chatta och kom väldigt bra överens. Han tyckte däremot inte alls det var en bra idè att komma till Macerata, då det var jätte tråkigt sa han. Så med hans råd, så åkte jag aldrig till Italien.
Vi fortsatte chatta ibland och 6månader senare skulle han komma till Sverige för att göra Erasmus. Kanske av samma anledning till att jag ville välja Italien för att göra min Au pair, dvs för landets snygga personer.
Han kom i Juli och skulle vara där tills December. I November hade vi fortfarande inte träffats. Han föreslog att vi kunde se en konsert tillsammans i Malmö, där jag bodde. Det kunde jag väl, tänkte jag. Jag hade med mig 2 kompisar när jag mötte honom och hans kompis på stationen. Plötsligt blev jag nervös som in i. När jag gick fram visste jag inte alls vad jag skulle säga. Det hela blev ganska konstigt. 
Men dagen flöt på och vi snackade stup i kvarten. Han sa en massa smöriga Italienska saker och trots att jag skrattade, så höll jag på att falla för det. Han bjöd på några cider inne på KB och plötsligt fick jag en puss på kinden, precis brevid munnen. Jag pussade instinktivt tillbaka och därmed började ett hångel som varade precis hela konserten. Jag har ingen aning om Bright Eyes är bra eller inte.
Dagen därpå ringer han sin mamma och säger "Jag kommer inte hem till jul, jag har precis träffat den snyggaste tjejen i världen".  Och så blev det, han stannade i 2 månader till.
Första 1,5 åren hade vi på distans och det var väldigt jobbigt. Efter studenten bestämde jag mig för att plugga på universitetet i Rom, på Italienska. Lite överambitiöst kanske med tanke på min 1-termins Italienska, men nu är jag i alla fall utexaminerad Arkitekt, har bott i Italien i 8 år nu och varit tillsammans med Marco i 9,5 år.
I Sicilien i somras så gick vi ner till stranden vid midnatt för att ta ett kvällsdopp innan vi gick och la oss. Där i vattnet tog han fram ringen och resten kommer jag inte ihåg. Jag var så rädd att han skulle tappa den i vattnet att jag i princip bara sa "ge mig den"...
Det blir bröllop den 18 Augusti i Castello Scaligero i Malcesine, Lago di Garda. Vänner och familj kommer ifrån Australien, Sverige, och Italien. Det är som en dröm!