Hur möttes ni? Berätta och vinn!

Jag och min m2b möttes i augusti 2006 när han började på Sigtuna Folkhögskola. Jag var 22 och han var 23 år. Jag hade redan gått där i ett år och skulle vara med och möta upp de nya eleverna. 
Jag är på väg ner för en trapp när jag kastar en blick ut genom fönstret. Och det var som om jag inte kunde röra mig. Jag stod där mitt i trappen, mitt i steget, och stirrade på honom när han gick upp för backen med sin kompis. Jag kände med varje cell i hela kroppen att där är han som jag har väntat på. Som jag har längtat efter.

Vi började i samma klass och den andra kvällen hade vi en välkomstmiddag för de nya eleverna och när middagen var över och festen fortsatte på internatet så började vi prata. Vi satt ute i 3 timmar och pratade medan alla andra festade innanför.  Det var startskottet på något mer. De kommande tre veckorna blev spännande i skolan och på fritiden. Vi satte oss ofta i klassrummen så att vi kunde se på varandra utan problem. ( vi satt ofta i ring) och vi kollade på varandra, och vände generat bort blicken när vi insåg att den andra såg att vi hade kollat.. 

En fredagkväll hade vi fest på internatet och vi kom varandra närmare än vi hade varit tidigare. Även närmare fysiskt.
På söndagen åkte vi ut till skogen för att ha en friluftsvecka. Eftersom vi inte var i samma basgrupp så skulle vi till olika ställen i skogen och när vi skiljdes åt vi baslägret kysstes vi hej då.
Den veckan fick vi höra konstant från våra klasskompis; är ni tillsammans, vad är det som är på gång osv..
När vi kom tillbaka till baslägret efter 5 dagar i sär så var det som om vi var tillsammans, vi höll varann i handen, kysstes och umgicks ständigt med varann.
När vi skulle åka hem i bussen efter 7 dagar i skogen utan dusch så pratar vi om att det luktar så illa, eftersom.. ja.. man gör det efter så länge utan dusch.
Då lutar han sig intill mig och säga; Du luktar inte dåligt, du luktar som rosor.
Jag höll på o dö av skratt. galet snällt men inte ett dugg sant.

När vi väl kom tillbaka till skolan så bestämde han sig för att ta reda på om vi är tillsammans eller inte. Han frågade chans och fick såklart ett rungande ja.
Det är nu 6 år sen och vi har varit oskiljaktiga sedan början.

Jag vet och har vetat ända sedan början att han är det rätta.
Jag älskar honom för att han är en fantastisk person, han har en grym kropp, han är vänlig och omtänksam, han är kärleksfull och rolig, vi har alltid kul tillsammans och det känns alltid så rätt.

  

Kommer ni ihåg fjortis sajten LUNARSTORM????

Där "möttes" jag och min man

Jag hade precis separerat från min fd. sambo och hade inga planer på att skaffa nån ny kärlek för tillfället. Men en kompis tyckte att jag skulle regga mig på Lunarstorm, bara för att det va kul typ.
Detta va i slutet av 2002 och i början av 2003 så dök plötsligt en Roy upp i min gästbok. Jag va dock föga intresserad, men han va ihärdig i den där gästboken.
Vi "pratade" en del där på Lunarstorm om allt och inget och efter nån månad så avancerade vi till telefonkontakt och pratade istort sett varje dag med varandra.....om allt och inget. Jag tyckte han va söt och blev mer och mer intresserad.....fast jag tyckte att hans Alingsåska lät töntig

Nästan 3 månader efter vår första kontakt så betsämmde vi oss för att träffas:

Han kom och hämtade mig i sin kära Saab 9000 och vi åkte till Universeum. Konstigt val för en första date kanske....men det va jag som ville ha ett neutralt och avslappnat ställe då jag känner att det kan bli krystat med ett restaurangbesök.
Vi hade rätt roligt där inne och garva mest hela tiden.....jag imponerade blandannat med att hålla i kackerlackor *asg*.

Det vart en andra date veckan efter...och det dröjde yterligare 3 dater innan vi faktiskt bestämmde oss för  att bli ett par i maj 2003.
Vi flyttade ihop rätt snabbt i hans lilla söta 2.a i Alingsås.....en stad jag förövrigt tycker är skitmysig.

Den sommaren blev Roy plötsligt svårt sjuk...vilket tog några veckor innan vi riktigt märkte. Sommaren va varm och solig och att han jämt va otroligt törstig och ständigt kissignödig refoekterade vi inte på just då. Vi åkte på en liten kärlekssemester till Turkiet...men där va Roy så otroligt trött och matt....men vi trodde det berodde på värmen. Det va först när vi kom hem och han kom ut ur duschen en dag och jag tyckte att han såg sä jäkla tanig ut....och kort därefter klagade Roy på att han såg så suddigt.
Vi åkte in till VC som tog ett sockerprpv på honom. Det visade så högt som 27 och vi blev skickade till akuten där han lades in på dropp. Dom konstaterade Diabetes typ 1. han låg kvar i drygt en vecka på sjukhus och vi fick lära oss allt om diabetes och den nya livsstilen som kom med sjukdomen.

Numer brukar vi alltid skoja om att han fick diabetes just då pga att jag va alldeles för söt

Mitt i allt detta så vart vi gravida också...så det va en intensiv period med många stora omställningar i livet.
Men allt flöt på.....Roy lärde sig hantera sin diabetes (och jag med, för det krävs en del från partnern), vi flyttade till en stor 3:a, vi fick liten Emma....sen klämde vi in en förlovning också

Fortfarande nykära, ca 3 år efter Emma, kommer lillebrorsan Sebastian och flytten till vårt söta lilla radhus i Stenkullen.
Nu har vi bott här i 5 år och trivs som fiskar i vattnet och den 26 maj iår fick vårt söta lilla radhus agera kalaslokal när vi sa ja till varandra i Östad Kyrka i Gråbo.

Nu rullar livet på, med gnälliga men goa barn, heltidsjobb, trädgårdspåtande, sockerfall och insulinchockar, rastning av liten hund osv.  och jag ser fram emot mitt framtida liv med Roy och våra fina barn.

Muppen & Miffot

Första gången jag träffade Tobbe var sommaren 2007. Det var fest för en kompis till mig som fyllde år. Vi var några stycken på festen men fick höra att det skulle komma några till lite senare. Efter en stund kom Tobbe och två tjejer till. Den ena utav dem var hans flickvän, som också var kompis med min kompis.

 

Jag kommer ihåg att jag tänkte att han såg så ung ut, han hade precis fyllt 18 och jag skulle snart fylla 17. Men jag tänkte inte direkt mer på honom, kände inget speciellt då.

 

Det roliga började innan jul samma år. Jag och samma kompis skulle fixa en fest till hennes syster några dagar innan nyår. Så kompisen hade börjat bjuda lite folk och bjöd Tobbe bland annat. De snackade via msn och han hade då frågat ifall det skulle komma några snygga tjejer, det hade tagit slut med tjejen han hade. Kompisen hade då skickat en bild på mig till honom och han tyckte att jag var söt <3 han kom dock inte ihåg mig från förra festen.

 

Dagen efter det satt jag på bussen på väg till skolan och helt plötsligt klev Tobbe på men han såg inte mig, men jag satt och smygtittade på honom och kände lite pirr i magen. Det kändes lite som att det var menat att det skulle bli vi.

 

Den kvällen hade han addat mig på msn så vi började prata och satt sent in på natten och pratade. I ungefär en veckas tid chattade vi och till slut frågade han om jag ville komma hem till honom och titta på film nån dag innan festen skulle vara. Och så blev det, han bodde inte allt för långt bort så den 22 dec 2007 promenerade jag hem till honom. Vi möttes på vägen och vi kramdes och gick tillsammans resten av vägen hem till honom. Jag blev direkt tagen av honom, hans röst var och är så underbar och mörk.

 

Efter det så träffades vi ganska ofta och den 18 januari 2008 blev vi ett par. Nu 4½ år senare bor vi tillsammans sedan 1 år tillbaka och har varit förlovade i 8 månader. Sen har vi också vår älskade lilla mops Affe.

Jag o min sambo träffades för 6år sedan! Vi träffades på Spraydate! Vi båda hade varit singel i ca 6mån när vi träffades. Det var hans ex som sa åt honom o bli medlem där för hon var det. (?) Jag var medlem där i ung 6mån o han bara 1mån när han skrev till mig. Jag lade inte så mkt notis till honom, han var en i mängden av killar som skrev till mig. Var inte intresserad av en ny pojkvän. Hade lämnat en kille efter 4år tillsammans. Ville bara leva livet som singel. Han skulle iväg till Polen på jobb i några veckor o ville att jag skulle smsa med honom. Jag glömde bort honom o sen börja han o skriva till mig igen på spraydate utan att jag visste att det var han. Fick hans nummer igen. Jätte snygg kille tyckte jag. Rakad o ung.  Läckert! =) Min rumskompis skulle ha avskedsfest, hon skulle flytta till sin kille i Jönköping. Vi bodde då i Eskilstuna. Jag frågade honom om han ville komma på fest. Gärna sa han, men han ville träffa mig innan. Han kom hem till mig på en torsdag kväll. Han bor i Västerås. Ca 4mil emellan. Han kom hem till mig, vi hade sex flera ggr. Han ville inte hem o han fick inte åka hem. Han åkte till jobbet morgonen efter. Sen dess är det vi o jag har flyttat till Västerås till honom. Det var på morgonen när han o jag var på jobbet som jag förstod att det var "Polen killen" jag träffat.  =)

Vi har nu varit som sagt tillsammans i 6år, har varit förlovade i 2 år, varit sambos i 4år och har en son på 18månader!
Vi köpte en vigselring i Hong Kong när vi var där!

Här är en bild på oss tre i Guanzhou i maj. Sonen ser ju föga glad ut! =)

Just ja, vad var det som fick mig o falla för honom?
Han är rakad. Läckert! =) Sen har han väldigt fina ögon. Ögon som man kan drunkna i. Långa ögonfransar! Sonen har hans ögon!  Så fina! <3
Han är 1år äldre än mig!

Jag och min sambo träffades genom min faster. Jag stod på en crossbana och var funktioner i ambulanstältet, telefonen ringer och hon frågar om jag vill komma hem till henne på fest. Med tanka på var jag hade varit hela dagen var jag kanske inte den vakraste tjejen på planeten. Och när min blivande man såg mej tittade han på sin kompis och sa fölande " usch, henne kan du få!"... Men nu står vi här 10 år senare med hus och två barn och planerar bröllop, så jag måste ju ha gjort något rätt.
Jag fastnade för honom för att han är så snäll och omtänksam, sen är det ju ett stort plus att han är sexig och snygg ;)

Jag och min blivande man träffades av slumpen på krogen, knappt 4 veckor innan han skulle flytta till Tokyo.
Det här är min version av historien:

En sensommardag för ett par år sedan satt jag och tjejkompis på en restaurant i centrala Sthlm och åt middag. Jag var allmänt gnällig och klagade över senaste tidens misslyckade dejtande. Nu skulle jag vara själv ett tag så fick resten gå som det ville.

Efter ett tag fick vi för oss att vi kanske skulle ta ett glas vin på någon bar trots allt, och seglade in på ett fullsatt ställe med kö i baren. När vi hade fått vår dricka började jag se mig omkring efter någonstans att sitta, men det såg ut att vara lönlöst. Just när vi tänker ge upp är det någon som sträcker fram en hand och säger: "Tjena tjejer, det finns plats här. "
"Visst, tänker jag", vänder mig om och ser att min kompis mimar (okej, det var helt och hållet telepatiskt men jag förstod budskapet) "jag dödar dig om du sätter dig i det där hörnet". Självklart tog jag platserna :)

Killen som har erbjudit oss platsen presenterar genast sin kompis A på andra sidan bordet som ser ut att tycka att det är ungefär lika kul att få oss till bordsgrannar som att smittas av pesten. (Senare fick jag veta att A:s svåger fått syn på mig redan när jag kom in genom dörren och genast påbörjat operation äktenskapsmäklande. A som fått utstå detta ett stort antal gånger redan var måttligt road.)

Killen som först erbjöd oss platsen visar sig vara A:s svåger, och han ger sig inte utan drar igång ett samtal. Lagom odiskret börjar han fråga ut oss om civilstånd, lagtillhörighet på fotbollslag och musikstil.

När jag nämner vilken ort jag kommer ifrån spetsar A genast öronen, och säger att han har haft sommarställe på samma ort som jag är i från, hela sin uppväxt. Han säger också att han alltid brukade åka till en musikaffär och titta på gitarrer när de kom ut till landet. "Jasså du", svarar jag. "Det var min pappas affär, jag brukade sommarjobba där".

Ju längre kvällen gick desto mer pratade vi. Och desto surare blir min vän. Jag kan ju inte säga att jag klandrar henne efter mitt utlägg om att jag är klart med förhållanden, för att sedan snubbla rätt över första bästa kille och bli fast där. Min kompis bestämmer sig i alla fall för att hon har fått nog och jag som har tillräckligt dåligt samvete för att känna att jag inte ska lämna henne i sticket, bestämmer mig för att följa med. A planerar inte att lämna mig ur sikte, så han valde att lämna krogen samtidigt som oss.

Väl i tunnelbanan fortsätter min kompis utan mig och jag stannar till och undrar vad tusan jag ska göra med killen som jag nu fått på halsen, han ska ju inte åt mitt håll. "Om du vill mig nåt så får du ta mitt nummer", säger jag. Det gör han, ringer mig en signal för att se att det stämmer, och sen rusar jag efter min vän.

Under kvällen har jag förgäves försökt komma underfund med låttiteln på en låt med gitarristen Slash, men inte förrän jag sitter på nattbussen hem kommer jag på den. Jag skickar namnet på låttiteln till A, och tur är väl det. Han har nämligen tryckt på fel knapp på mobilen och RADERAT mitt nummer i stället för att spara det. Långt senare fick jag veta att han sprungit runt varenda perrong på T-centralen i Stockholm och letat efter mig, för att få det tillbaka.

Dagen efter hörde han av sig igen, och trots att jag var väldigt tveksam till att träffa en kille som var på väg att flytta till andra sidan jorden så gick jag med på att ses igen. De 4 veckor han var kvar i Sverige umgicks vi en hel del trots att vi inte tillät oss att bli seriösa.

När jag vinkade av honom tidigt en söndagmorgon dagen innan hans avresa till Tokyo trodde jag aldrig att jag skulle se honom igen. Men han hörde av sig så fort han landat och efter det började ett intensivt skypande.

Tanken var att han inte skulle ha kommit hem igen på minst ett år, och trots att vi hördes varje dag hade jag försökt gå vidare i mitt liv. Då kom den stora jordbävningen som ledde till att kärnkraftreaktorn i Fukushima brakade samman. A blev evakuerad till Sverige, och trots att det inte var vad han hade velat, och trots den stora katastrof som det faktiskt var så kunde vi inte hålla oss i från varann den här gången. Han beslöt att skjuta upp sina studier i 3 månader för att vara med mig, men tillslut var han tvungen att åka tillbaka. Att vinka av honom på arlanda är bland det sorgligaste jag har gjort.

Behöver jag säga att det gick två veckor innan han ringde mig och sa: "baby, jag kommer hem, kan du hämta mig på Arlanda på onsdag?". Självklart gjorde jag det, och han flyttade in samma dag. Ett halvår senare förlovade vi oss i en frukostmatsal på ett hotell i London, och nu planerar vi bröllop...

För mig känns det som en riktig saga som gått i uppfyllelse, men vad var det då jag föll för? Ja, bland mina kompisar har det varit ett stående skämt att mina tre kriterier på en karl sträckte sig till att han skulle kunna laga mat, spela gitarr och ha körkort, och det uppfyllde han med råge... Att han sen visade sig vara världens vackraste på in -och utsidan gjorde ju inte direkt saken sämre!

 

Jag började på kårhuset under mitt andra år på universitet, år 2008. Ganska exakt ett år senare började Stefan där. Närmare bestämt 27/8 2009. Denna första kväll jobbar han i baren och jag jobbar som baransvarig. Jag kommer själv inte ihåg jättemycket från kvällen, uppenbarligen gjorde han inget större intryck på mig ;) Men han kommer ihåg mig. Långt senare får jag veta att hans första intryck av mig är att jag är sur och grinig. Lyckligtvis ändrades det!

Under följande halvår jobbar vi tillsammans då och då, umgås med samma personer och är på flera gemensamma fester. Med tiden blir vi vänner.

I april 2010 är det en större fest på kårhuset. Jag är där som gäst tillsammans med en vän (som för övrigt ska agera toastmadame på vårt bröllop) och flera andra. Stefan jobbar i baren fram till kl. 22. Under kvällen berättar jag för min vän att jag tror att Stefan flirtar med mig ibland. Och att jag tror att jag flirtar tillbaka.

Efter jobbpasset sluter sig Stefan till sällskapet och vi umgås hela kvällen. Efter kårhuset stängt tar jag hans väska på skoj och går iväg. Han följer efter. Halvvägs åt mitt håll stannar vi på ett mindre torg och sitter i över en timme och pratar. Efter ett tag blir det väldigt kallt och jag säger att det nog är dags att gå hem. Vi kramas och tanken är att vi sedan ska skiljas åt, men..... vi fastnar där och står i denna omfamning i 45 minuter (roligt nog har jag en klocka rakt framför mig och vet därför exakt vad klockan är hela tiden). I efterhand har vi haft ganska roligt åt detta.

 

Efter denna kväll var det tydligt att det var något mer än vänskap mellan oss, men på grund av olika omständigheter följde sedan en turbulent tid och det dröjde ungefär en månad tills vi faktiskt bestämde oss för att satsa på varandra. Ytterligare en månad försökte vi dölja att vi träffades, men jag har en känsla av att vi inte lyckades så bra. Folk verkade inte så förvånade när det väl blev officiellt :)

Varför jag fastnade för honom? Svårt att precisera tycker jag, det var nog hela hans personlighet och en känsla för att det fanns något att utforska. Och hans humor, jag har alltid sagt att jag måste ha en kille med en egen humor och som förstår min. Varför jag älskar honom är lättare: det är för att han är en alldeles genomgod människa och att vi har så roligt tillsammans. Han är min bästa vän och den första jag vill berätta saker för. Han får mig att skratta. Han ser saker positivt och gör mina mörka skuggor åtminstone fem nyanser ljusare. 

Bilden är från 2010 och visar varför vi passar så bra ihop. Vi är precis lika galna :)

Jag och Linus träffades första gången 29/1 2007 på en blind dejt som en gemensam kompis fixade. Vi hade smsat lite innan för att bestämma vart och när vi skulle ses, men mer än så hade vi inte pratat. Redan när jag fick syn på honom första gången komma gående emot mig blev jag knäsvag. Vi bestämde oss för att gå och äta på en thai restaurang i närheten. kvällen blev längre än förväntat och avslutades där vi började när jag skulle följa honom till bussen efter att vi hade vart hemma  hos mig en stund.
Jag hade redan fallit för hans humor och hans lugna personlighet. Smsandet fortsatte och dejterna blev fler. Har nog aldrig gått på bio så många gånger på så kort tid=) Sedan ryckte han in i lumpen och smsandet blev extremt (tur att sms va grattis) vi träffades varje möjlighet  vi fick, men va fortfarande inte tillsammans?!
Mer än två år senare skulle jag ta studenten, men först va det bal såklart. Jag hade frågat om han ville va min dejt och fixat med skolan att han skulle få komma in (de va egentligen inte tillåtet om man inte gick på skolan). 4 dagar innan balen släpper han bomben att han har ångrat sig och inte vill följa med :O
Jag såg inte längre fram emot balen, men bestämde dejt med en kille i klassen istället. Han hade också blivit dumpad. Linus (som  jag fortfarande inte va tillsammans med) kom hem till mig innan balen, fick se mig i klänningen, pussade lite på mig och vinkade sedan av mig.
För att inte störa mamma och pappa genom att komma hem sent hade vi bestämmt att jag skulle sova hos linus efter balen så när den va slut åkte jag hem till honom, låste upp med nyckeln jag hade fått, tog mig ur klänningen (ingen anning om hur jag lyckades med de själv) och gick och la mig jämte honom.
Han gick upp och jobbade dagen efter och jag låg kvar i sängen och va kvar när han kom hem från jobbet. Vi pratade och jag skulle ge honom sin nyckel tillbaka, men han sa åt mig att behålla den och så frågade han om jag hade någor emot att kallas hans flickvän? Jag blev överlycklig och några månader senare flyttade jag in.
Det är nu över tre år sedan och vi har varit förlovade i över 2 år. Förlovningen va min 20 års persent, han kommer ha svårt att slå den presenten kan jag lova<3

Min blivande man såg mig en vacker dag (som han själv beskrev det!) ut på ett övningsfält i Uppsala. Jag gick på gymnasiet och hade riktat in mig på räddningstjänst, min blivande man som redan var brandman hade fått syn på mig under en övning och kunde i princip inte släppa den söta sotiga brandtjej han sett. 
Dock tog det han 2 år innan han genom gemensam vän vågade skicka ett meddelande på facebook. Jag funderade mest vad det var för speciell man som helt plötsligt skickade ett meddelande till mig...Men jag kunde inte motstå att svara, efter någon månad gick jag med på att träffa han endast som vänner ute på hans brandstation. Fast jag aldrig sett denna man förut var det något som sa mig när jag för första gången såg honom att shit den där skulle jag kunna dela mitt liv med. Vi tog vår fika och lämnade som vänner. MEN jag kunde inte släppa honom och han kunde inte släppa att denna vackra kvinna BARA ville vara vän!
2 dagar senare lyckas han bryta sig fot så pass allvarligt att han fick operera och vara hemma i två månader. Under dom två månaderna utvecklades vår vänskap till kärlek och jag kunde inte vara utan honom och som tur i oturen fanns ju nu tiden att vi kunde ses när det passade eftersom han var hemma hela tiden och det i princip inte fanns några ursäkter att inte ses. 
Den 1 maj 2010 sa han att han älskade mig och jag trodde jag skulle dö av lycka. Minns att jag ringde min bästa vän och skrek ut min lycka över att han sagt att han älskade mig. Min kompis som inte har lätt till tårar började stor böla av lycka och jag lika så. 
Den 16 april 2011 orkade han inte vänta lägre och friade. Den lyckligaste dagen i mitt liv och några veckor efter det bestämde vi oss för att vi ska gifta oss och den 6 juli 2013 blir vi man och fru.

Så att göra en egentligen jätte lång historia kort så var det nästan tur att min blivande råkade ut för olyckan och vi brukar ofta skoja om att jag antingen förde otur med mig eller så var det ödet som tyckte att jag borde tänka till och ta denna underbara man och som tur har jag gjort det och jag ångrar mig inte en sekund att jag valde han med stort H! För det är han jag älskar mest på denna jord!