Hur möttes ni? Berätta och vinn!

Hmm, nu blev det lite konstig ordning på texten :p Två sista stycken ska flyttas upp över texten om bilden =)

Vilka fina berättelser!

Vi träffades i januari 2006 då vi båda började i samma klass på IHM Business School. Jag minns att det första jag tänkte om min blivande var "vilken tönt" men det är inget jag vågat berätta för honom hi hi..

Jag och mitt ex hade precis brutit upp efter 7 år tillsammans och han dejtade sitt ex lite från och till så våra vägar möttes inte direkt. Det dröjde en hel vecka innan vi ens pratade med varandra i skolan och det dröjde en till vecka innan vi verkligen "pratade" med varandra..  Vi skulle på after work med klassen och då jag bara var 22 var jag inte tillräckligt gammal för att komma in på krogen vi skulle till, ridderligt erbjöd sig min blivande att "spela" min pojkvän och hjälpa mig in, han är 6 år äldre. Vi gick och höll om varandra hela vägen till krogen och väl där inne kunde vi inte slita oss från varandra. Vi hånglade på så mycket att vi blev utslängda.. han frågade om jag ville följa med hem till honom och jag sade ja trots att jag egentligen inte vågade. (första killen jag följde med efter uppbrottet med exet)

Väl hemma hos honom bytte vi msn och bestämde att ta en fika dagen efter, inget mer hände den kvällen så på morgonen när jag vaknade innan honom smet jag hem utan att säga ett ord. . . jag skämdes lite över att jag följt med honom hem..

När jag kom hem så skickade jag ett meddelande att jag inte ville träffa honom igen på msn (var lite feg) Han hade aldrig varit med om att en tjej smitit hem på det viset innan vilket gjorde honom lite förvånad men mer intresserad.. 

Han gick dock tillbaka till sitt ex och jag levde singel ett tag men det fanns något mellan oss hela tiden som gjorde att vi inte kunde slita ossfrån varandra.. han kom till krogar han inte gillade bara för att få se mig och jag gick till pubar jag aldrig satt min fot på bara för att få chansen att se honom.. Han skjutsade hem mig från skolan och vi smsade hela tiden..  Det här pågick ett halvår tills vi tillslut gav upp och blev tillsammans på riktigt..

Jag har aldrig känt en sådan dragningskraft till någon person innan och inte han heller.. vi båda visste att vi va menade för varandra medan alla andra sade åt oss att hålla oss ifrån varandra.. men det gick inte.. vi har aldrig varit lyckligare än vad vi är idag.. vi har varit tillsammans i 6 år, bott ihop i 3 år och varit förlovade i 10månader och gifter oss om två veckor och får vårt första barn om 7 månader.. 

vårt liv tillsammans är det bästa som finns och att vakna tillsammans med min sambo varje dag och se hans leende på morgonen det värmer i hela mitt hjärta

 

Glömde skriva vad jag föll för.. men jag vet inte riktigt.. det var bara något med den här killen som var speciellt.. det går inte att sätta ord på.. men kanske var det att han gav mig en fajt.. käftade emot och man kunde diskutera med honom.. det va inte bara en ja-sägare..

Vi två på U2 för några år sedan.. lite suddigt men det är så vi är..

 

Jag och min blivande man träffades för första gången 26 aug 2006 =)

Jag var nyinflyttad i Jönköping (flyttade hit helgen innan) för att plugga efter att ha bott utomlands i två år. Första veckan bestod av inspark och den första tjejen jag pratade med där hade också precis flyttat hem från England till Sverige så vi klickade direkt.

På lördagen skulle vi på en finare middag/sittning och hade dagen till ära shoppat. Jag bodde närmare stan än henne så vi belsutade att vi skulle gå upp till hennes "studenthus" och lämna av inköpen, äta lite mat och sen ta med det som behövdes för piff och förfest hos mig. Hon gick snabbt ut till sitt kök och skulle börja med mat medan jag höll på och rotade i några påsar och när jag skulle gå efter till köket insåg jag att jag inte hade någon aning om var köket låg...jag hade aldrig varit där innan. Åt höger såg jag bara en hall och till vänster något som liknade ett vardagsrum med en öppen dörr bredvid. Då tänkte jag på hur min egen korridor såg och satsade på vänster i en rätt hög hastighet eftersom att vi hade lite bråttom. Halvvägs in i det rummet trärstannar jag och inser att jag precis har sprungit in i någons sovrum!!! En kille snurrar runt i sin skrivbordsstol och muttrar nåt i stil med "öh, hej vem är du?" och min hjärna får panik, ansiktet blir helt rött och jag kommer ihåg att det första jag tänkte var att han var ganska söt. 

Om ca två månader gifter vi oss och tjejen i berättelsen är en av våra brudtärnor =)

 

Hösten 2011 var tung för mig. Mannen som jag trodde var mitt livs stora kärlek satte hela min värld i gungning - fast inte på ett positivt sätt. En vecka innan min födelsedag pratade jag och mina kollegor om att han nog skulle överraska mig med en förlovningsring på födelsedagen. Jag hade absolut inte en tanke på att något annat skulle vara på gång, vi hade talat om giftemål och barn.

Några dagar innan jag fyller år släpper han bomben på fyllan hemma hos några vänner, han har inga känslor kvar för mig. Vännerna förstod ingenting, och det gjorde helt klart inte jag heller. Tiden efter var tung. Man kunde inte riktigt förstå hur detta kunde hända?! Och varför hade jag inte märkt någonting? Jag försvann in i mig själv och orkade knappt ta mig till jobbet på morgonen. Det kändes som jag tagit 100 steg tillbaka i mitt liv. Plötsligt satt jag ensam i en etta på en liten ort som jag flyttat till för hans skull. Jag såg verkligen ingen ljusning i livet och planerade att flytta utomlands och bara börja om.

En ensam lördagkväll i november så kom jag fram till att "nej, här kan jag inte sitta och deppa ihop för det är han helt klart inte värd efter att ha behandlat mig som han gjort". Så jag bestämde mig för att registrera mig på en dejtingsajt. Jag hade varit medlem i ett par veckor när en kille började skriva till mig. Jag var inne och tittade runt på hans sida och fann han inte speciellt intressant om jag ska vara ärlig.

Det gick några dagar och han var ihärdig, han ville ha kontakt till varje pris kändes det som. Så jag skrev lite med honom då och då. Jag vet inte vad det var som förändrades, kanske öppnade han upp sig på ett annat sätt än han gjort till en början? En personlighet växte fram tydligare och det kändes plötsligt som att jag kunde prata med honom. Jag lättade på mitt hjärta om det jag varit med om, och det visade sig att han ett år tidigare blivit lämnad av sin sambo efter att endast ha bott ihop i några veckor (helt utan förklaring, känslorna fanns bara inte där sa hon).

Samtalen via datorn blev längre och intimare, vi pratade om precis allt och jag kände att jag började tycka om honom på fler sätt än som bara vän! Vi började känna att det var dags att ses, och en lördag i december bestämde vi dejt! Han bodde 12 mil från mig så det var inte så fasligt långt borta. Jag minns att jag var otroligt nervös. Vi hade pratat i telefon en del så jag hade hört hans röst flera gånger och vi hade skämtat en hel del, så vår humor låg på samma nivå.

Första dejten var mycket lyckad. Efter middagen som vi åt på stan så gick vi hand i hand till bion. Samtidigt som allt det kändes bra så var han orolig att jag inte kommit över mitt ex samtidigt som jag var lite orolig för vad andra skulle tycka om jag träffade en ny så pass kort tid efter. Men det fick vi ur världen. Man kan säga att jag föll för honom redan innan vi träffats. Och det var framför allt för hans humor och hans vänliga personlighet. När vi väl träffades fann jag honom otroligt attraktiv, så det var liksom hela kalaset på en gång

Vi har levt som särbo sen dess. Men om mindre än 1 månad så flyttar vi ihop, i en helt ny stad för oss båda. Vi är nämligen sugna på något nytt bägge två! Vi spenderade vår första semester ihop nu i år, två veckor med bil runt i Europa. När vi var på Europas vackraste strand, Zlatni Rat i Kroatien, så gick han ner på knä och friade.

Självklart sa jag ja!! Hur kan man säga något annat när man hittat sin andra hälft? Flera gånger om dagen tittar jag ner på mitt vänstra ringfinger och den otroligt vackra ringen som sitter där. Och betydelsen som ringen har. Tanken är att det vankas bröllop 2013 eller 2014 Jag kunde inte vara lyckligare!

Vi träffades första gången på en gemensam kompis fest men jag la inte så mycket märke till honom då. Hade med mig en killkompis som inte kände nån annan där så jag pratade mest med honom och mina kompisar jag kände sedan innan. Tydligen hade han ändå lagt märke till mig fick jag reda på senare men han hade inte vågat lägga in nån stöt för han var osäker på om jag kanske var tillsammans med killkompisen jag hade med mig.

Någon månad senare träffades vi ute på en klubb där vi var två gäng som sammanstrålade. Då la jag märke till honom minsann, den där mystiska tysta killen. La in en egen stöt, stärkt av ett antal drinkar. Slutade med en massa kyssar och byte av telefonnummer när det var dags att gå hem.

Dagen efter skickade han ett gulligt sms och några dagar senare träffades vi under mer nyktra former på ett cafe och hade en riktig dejt. Efter det var vi som klistrade vid varann och nästa år ska vi gifta oss!

När jag var 15 och han 17 så var vi båda deltagare på ett årligt läger för scouter och funktionshindrade,
vi är nu ledare på det lägret och det är tolv år sedan jag var med första gången.
När vi var deltagare så började ledarna (bl.a hans pappa min syster och två andra vänner) försöka få ihop oss. De skickade brev och rosor till oss "från oss till varandra" och hans pappa tjatade hela tiden om hur bra hans son är och hur bra han skulle vara för mig (även när jag hade en annan pojkvän).
Jag tyckte det var en rolig sak men var aldrig intresserad utan såg honom mer som en vän, jag har nu i efterhand fått reda på att han varit kär i mig hela tiden men inte vågat säga något.
För fem år sedan så tog jag en paus från lägret och var borta i tre år.
Men förra året så behövde de en extra ledare och min m2b hade tydligen föreslagit mig några gånger, så det slutade med att jag kom med.
Det var som om jag aldrig varit borta, de gamla ledarna började återigen försöka få ihop oss, och precis som förr så tog jag det mest som ett skämt.
Men så näst sista dagen på lägret så stod vi på i solen på isen och tittade på alla deltagare som åkte pulka,

och han höll om mig, precis då så började jag känna något jag inte känt innan. Men jag var inte säker på vad det var jag kände, så lägret tog slut och vi åkte hem.
Efter en vecka så kände jag att jag faktiskt saknade honom, så jag tog första steget och vi gick på en första date som höll på i 8timmar sen dess har vi varit oskiljaktiga.
Nästa år gifter vi oss.
Jag kan ju tillägga att hans Pappa som varit den som jobbat hårdast på att vi skulle bli tillsammans är överlycklig

Vi träffades på ett gymnasiedisco.

2 år innan satt jag och läste ortstidningen, och läste då sportsidorna. Där var ett reportage om en ung lovande fotbollsmålvakt som brutit benet och nu var säsongen över. Stackars han, sa jag till min pappa (jag spelade också fotboll).

2 år senare övertalade min kompis mig att vi skulle gå ut, jag var inte så sugen efter en lång vecka, men jag gav med mig och vi hade det faktiskt jättetrevligt. Väl på dansgolvet så möts våra blickar, och helt plötsligt dyker artikeln från 2 år tidigare upp i skallen. "Det där är ju killen jag läst om" kom jag ihåg att jag tänkte. Han hade sånt fint leende och jag kunde inte låta bli att le tillbaka.

Sen den kvällen har det varit vi och i vinter firar vi 12 år, den 11 augusti gifter vi oss.

Det roliga med detta är att våra mormödrar lärde känna varann på slutet på 50-talet när de båda hade åkt till Sollefteå då dom båda vilade upp sig efter en operation. Min mamma och mormor brukade åka hem till hans mormor och hälsa på, detta fick vi veta ett tag efter att vi börjat träffas och vi visste inte om varandra innan den fredagskvällen.

Jag tror verkligen att det var menat att det skulle bli vi.

 

 

Första gången jag såg min numera äkta make, så var jag 14år. Jag blev stört förälskad! Det dröjde dock ytterligare 4år innan jag fick träffa honom och prata med honom, trots att vi hade en hel del gemensamma vänner och bekanta. Vi pratade lite på internet dock, på MSN ;P

 

En oktoberkväll 2005 var vi båda två på en ungdomsgård för gymnasieungdomar här i stan där ett lokalt band spelade. Jag var då 18år och han 20år. Vi sneglade på varandra tvärs över rummet och efter ett tag skrek han "Hej!" till mig. Ytterligare någon timma efter det, så såg jag att han satt ensam i en soffa, så jag tog mod till mig och satte mig ner brevid honom. Vi började prata.. och prata.. och prata. Hans vänner åkte därifrån och även mina. Vi satt kvar och pratade, tills jag skulle med nattbussen hem. Han följde mig då till bussen och frågade efter mitt mobilnummer. Sedan den dagen har det varit vi.

 

Ett halvår senare flyttade vi ihop och fick reda på att vi väntade barn, så drygt ett år efter vi träffades föddes vår dotter och nu snart 7år senare, så firar vi vår första bröllopsdag :)

 

Vad jag föll för... Självklart så tyckte jag ju att han var otroligt snygg med sitt svarta hår, piercingar och tatueringar, men framförallt så var han snäll, omtänksam och rolig. Vi hade, och har, alltid så kul tillsammans. Vi är bästa vänner! :)