BT-Veteraner
Daniiel: Det där med smärtor under höger revbensbåge är ju klassisk gallsten. Som dessutom tillhör de sjukdomar som lätt bekräftas med ett blodprov - även på en vårdcentral. Jag blir så trött... Bukspottkörtelinflammation är betydligt kinkigare men de proverna brukade ingå i "buksvepet" och därför inte missas så lätt åtminstone där jag varit kirurgjour.Och håll er till barnmottagningen ni. Barn är svåra och gör sig klart bäst hos specialister. Tycker i alla fall jag. (Minus friska barn med de vanliga föroninflammationerna.)
Bra att ni anmälde intresse för lägenheten! Bestämma kan ni alltid göra senare om det blir aktuellt.
Håller helt med Chicita. Om man kan få någon med "vanlig ryggsmärta" (och alla triviala sjukdomar dessutom) att känna sig tagen på allvar och man lyckas förmedla att det tyvärr inte finns någon bättre behandling än smärtstillande och sjukgymnastik, så kommer vederbörande förhoppningsvis inte tillbaka nästa vecka "för att bli ordentligt undersökt". Det kan vara värt en kvart av ens dyrbara akuttid.
Ortopeder som inte röntgar? Jag trodde det var det de mumlade i sömnen när de blev väckta på jourtid: "Ni har väl röntgat först?" Instabila knän är dessutom indikation för besök hos knäspecialist/ev. operation.
Ju mjukare och fluffigare desto bättre, Chicita. Då är det ju lätt att göra vovven nöjd i alla fall.
Afturelding: Min man som är jurist påstår att det visst går att klaga på städningen när ni de facto flyttar in, oavsett när ni fick nycklarna! Så kräv att få det åtgärdat tillsammans med förstörda tapeter, kvarlämnade grejer osv.
Min lilla älskling var vänlig nog att vänta i magen. Så förra måndagen åkte vi i lugn och ro mot BB med soluppgången utanför och lite bra musik på bilstereon. Två timmar efter ankomsten hade vi fått en liten flicka som ska heta Rebecca. 4060 g och 52 cm, rätt knubbig med en ordentlig brun kalufs.
Allt gick bra och vi blev trevligt och proffsigt omhändertagna. Sårsmärtorna lugnade ned sig efter något dygn (morfin - det är grejer det) även om sit-upsen får vänta. Sedan fick vi stanna en extra dag på BB (2 + 1) för att hon hellre sov än åt, men det ordnade till sig och jag fick lite extra övning i amningskonsten innan vi åkte hem. Så nu försöker vi få till en vardag där hon vill ha mat med 1-3 timmars mellanrum. Den senaste veckan har känts som 1-2 månader, snarast. Mellanrummen har dock börjat dryga ut sig lite det senaste dygnet (upp mot 4 h) så vi hoppas på det bästa.
Annars är jag snarast mindre hungrig än tidigare trots full amning och är med -11 kg på en vecka (allt inklusive) på god väg tillbaka till min förgravida kropp. Vissa har en nästan osannolik tur med det genetiska lotteriet.