BT-Veteraner

Nu är alla kattungarna sålda, försäkringskassans senaste strul med pengar (37 000...) är äntligen på ingång och maken har julledigt i två veckor. Det ska bli sååå skönt.
Imorgon åker vi de tre timmarna motorväg till mina föräldrar, där fyra av mina syskon och de fyra syskonbarnen samlas.

Stället för det mycket dyra julbordet var i princip utomhus: Kullersten och tältduk plus några värmare, totalt överbefolkat, dåligt utbud och en kopp kaffe kostade 30:-... Fast efferrättsbuffén lär ha varit acceptabel.

Aniara4: Överansträng dig inte för att orka. Krya bara på dig!

Den hägrande ortopedi-ST-tjänsten "i vår" har bytts ut mot "utlysning före sommaren och tillsättning i höst". Jaja, jag ska försöka mig på att få en i ögonläkeri/kirurgi som är utlyst nu i dagarna. Jag hoppas bara att de inte redan har någon vikarie som den är vikt för.

Jag hoppas att det nya året blir en nystart för din hälsa och vikt, Chicita!
Barnvagnen ser väldigt praktisk ut, daniiel. Jag håller med, det är så skönt när man lyckats trassla sig genom barnvagnsdjungeln och faktiskt bestämt sig.
Vår egen råkade en gång åka med maken till jobbet. Jag rotade då fram något minst 15 år gammalt som vi ärvt men inte kommit oss för att slänga. Man kan lugnt säga att de har blivit bra mycket bättre under tiden: Varje liten sväng i butiken krävde att man lyfte vagnen till två hjul för att sedan släppa ned den i önskad riktning. Jag hade totalt glömt att de var så dåliga! (Mitt yngsta syskon är nu 14 år och 20 år yngre).

Nu är i alla fall datumet för barnvälsignelsen spikat till 12 jan, namnet inbroderat och gröna färgband ska inköpas. Återstår bara att baxa in den välväxta ungen med skohorn.

Chicita: Tyvärr växer underläkare nästan på träd, förutom på vårdcentraler och inom psykiatrin. Det är specialister alla vill ha, men ingen vill utbilda specialisterna - allra minst landstinget. Under tiden beslutar riksdagen om utvidgade läkarutbildningar för att råda bot på bristen...
Jag avskyr att skriva ansökningar, men nu är det gjort i alla fall. Och det tog bara två dagar!

Skönt att du kommer i någon form av vettiga skor i alla fall nu i vintertid. Vi hoppas att i princip alla konstigheter du räknade upp (möjligen inte det vassa?) minskar med tiden, nu när nerven är avlastad. Inledningsvis lär det ta lite längre tid än vanligt eftersom svullnaden också trycker på nerven.

Tycker synd om era hundar. Onödigt att köra med så grova grejer.

Här har det skjutits raketer i mängder, till storögd förundran för lillan som satt tryggt inunder mammas jacka i bärsele. Med tanke på att hon älskar allt som lyser så var det en given hit.

Här i stan så är raketer endast tillåtna nyårsafton 18 - 03 och samma tider på Valborg. Innerstan är raketfri zon (en rätt pyttig sådan). Det är inte längre ett stort officiellt fyrverkeri. Det tycker jag är tråkigt, inte nog med att jag missar denna häftiga show - alla fjuttfyrverkerier som ökar i hela stan istället är både svåra att se och undvika.

Om inte gemene man skramlar till ett riktigt häftigt fyrverkeri (kan vara svåradministrerat) så tycker jag i alla fall att stan borde gå ut med att ett visst fält är rekommenderat. Så kan alla fyrverkeriälskare (jag) gå dit och alla hundägare/skotträdda hålla sig lååångt därifrån.

Med tanke på hur mycket som är reglerat i det här landet är jag nästan förvånad över att gemene man får köpa hem en massa krut och tända på.  En kortare utbildning (säg en timme, så svårt är det inte) för att få tillstånd att köpa låter som en bra idé. Men hur ser man till att alla handhavare är nyktra? Själv tycker jag att batterier är utmärkta - fingrarna så långt borta som möjligt när det smäller! Smällare däremot... har jag aldrig fattat vitsen med. Möjligen ett smatterband.

Förra nyår var jag vid en park i Malmö där det brukade skjutas raketer. Jag hade tänkt ställa mig mitt i och njuta av skådespelet 360. Det skippade jag rätt snart när det inom några minuter (stod på andra sidan gatan) kommit 2-3 raketer i knähöjd och några idioter ställde ut batterier med romerska ljus mitt i körbanan.

När jag var gravid och för första gången i mitt liv behövde en BH som faktiskt gav stöd insåg jag till min förvåning att många serier inte ens går upp till D! Det trodde jag faktiskt var standard. Vad jag också insåg var att amnings-BH:ar är bygellösa, ovadderade och går upp till lite större storlekar. De två första har jag hållit utkik efter i flera år, men uppenbarligen letat i fel hylla.

Chicita: Det var väl bra att den andra instabiliteten kom fram! Det är svårt att ta belastade röntgenbilder om man inte vet i vilken vinkel man ska belasta det liksom. Hoppas verkligen att den där trådkänslan ger med sig när svullnaden gör det. Det låter obehagligt och nerv-igt.

Min träning, ja. Vill träna mer, men när det är oklart om/när jag får ett jobb/börjar jobba så känns det osäkert att planera in terminer med kort och allt. Längtar efter att återvända till konståkningen (på lätt amatörnivå) men behöver då också något konditionshöjande för att mina hopp inte ska sluta på rumpan av pur utmattning. Det kanske jag kan få in mha Friskis och Svettis (rum bredvid med glasruta för Lillan), men om jag faktiskt får ett jobb som dessutom kräver pendling då? Dessutom behöver jag stärka upp axlarna eftersom jag bär på/ammar Lilla älsklingen så ofta. Jag måste komma till beslut snart, annars försvinner hela säsongen för mig.

Oniq: Det förvånar mig att en sådan som han faktiskt har haft några kvinnliga vänner över huvud taget. De flesta människor jag känner ogillar att bli förolämpade på regelbunden basis.

Annars har jag en kompis vars vänskap jag egentligen skulle vilja rann ut i sanden. Jag får helt enkelt inte ut särskilt mycket av att umgås med henne. "Problemet" är att hon håller kontakten med mig regelbundet och för sex år sedan, under en period när jag mådde jättedåligt, satt hon tålmodigt och hörde mig älta i timtal. Det blir liksom för pinsamt att avsluta när hon faktiskt inte gjort mig något. Även om jag måste säga att det är ett lyxproblem.

Snowstars: Jag letade efter liknande klänningar fast med släp när jag skulle gifta mig. Helt hopplöst. Till slut så gjorde jag ett collage av de klänningar som kom närmast i de olika delarna och fick den uppsydd medan vi var i Thailand.

Här nere i Sörlandet så är kylan rätt måttlig. Jag tyckte att det egentligen var lite onödigt att pälsa på Lillan ordenligt med både fleeceovarall och filt när vi bara skulle ut till bilen, åka fem minuter och sedan in igen (-5). Det var tur att jag gjorde det i alla fall för...

När jag stoppat in bilbarnstolen med henne i, så hör jag hur centrallåset klickar till. Jag stänger dörren och trevar efter nyckeln för att låsa upp igen. Men i handen fanns ingen nyckel längre. Den låg på sätet bredvid Lillan i den låsta bilen.

In i huset och hämtade reservnyckeln och tryckte den i det enda fungerande fysiska låset. Tvärstopp. Hårtork och låsolja. Inget händer. Lillan har nu tröttnat på att sitta ensam i en stillastående bil och börjar skrika. Efter 30 minuter ringde jag en låssmed. Som hänvisade till nästa, och nästa. Lillan tystnar en stund och sysselsätter sig med prasselfilten. Puh. En låssmed dyker upp och börjar joxa, och fixa, och dona. Lillan börjar skrika igen, och gråter, och skriker mera. Plus en liten utmattad sovpaus. Efter totalt 2 timmar får vi äntligen ut Rebecca och jag var nära att få ett nervöst sammanbrott. Då var hon, tack och lov, helt varm och go'.

Nu när det är svalt så är både bastun och dubbeljacuzzin extra sköna. Vi sitter alla tre och myser i vårt mini-spa.

Jag antar att jag borde vara tacksam att den första inte släppte allt de hade för händer och debiterade mig tredubbla priset. Det kändes inte riktigt så dock. Den tredje firman var i alla fall på plats inom tio minuter. Att få upp bilen sedan var ju en annan femma. Jag var i alla fall så lättad efteråt att jag tyckte att 980:- lät som en struntsumma jag glatt betalade.

Jag har velat ge blod många gånger, men jag har vanligtvis för lågt Hb, sitter i karantän pga utomeuropeiska resor, är gravid eller ammande.
Hb hjälptes upp av en massa järntabletter.
Karantänerna är inte så illa nu när det bara är utomeuropeiska malariaområden som man får problem av.
Men när jag kommit på att de bytt regelverk så har jag hamnat i problem tre och fyra.
Så småningom kanske jag får chansen.

Jag har hittat en sista minuten-resa till Mexico för oss tre!

Ormen i paradiset är att när vi frågade efter transfer så visade det sig att vi kommer så sent till flygplatsen att färjan till ön som hotellet ligger på har slutat gå för dagen! Jag fattar inte hur de kan boka in oss på ett hotell som är omöjligt att nå incheckningsdagen! Och eftersom de visste hur trassligt det var med förbindelserna så erbjuder de naturligtvis inte transfer... Alltihop ej avbokningsbart då det var sista minuten, såklart.

Så nu har vi fått tillbaka några kronor för hotellnatten vi inte utnyttjar och jag har bokat hotell nära flygplatsen, flygplatsbuss t o r detta hotell samt långfärdsbuss + färja + taxi från flygplatsen till hotellet på ön t o r. Det här var en del av det jag hoppades slippa genom att beställa en paketresa...

Nåja, hotellpoolen ser fin ut på bilderna, recensionerna är entusiastiska och dykningen på Cozumel lär vara fantastisk (om än dyr). En dyktur vardera måste vi i alla fall unna oss.