hjälp att få ut gammal, undertryckt, ilska
När jag läser ditt inlägg låter det som om du behöver acceptans i olika former. Det låter också som om du känner dig överöst av måsten, "jag måste få ut ilskan, annars börjar jag må dåligt" - som att du lever under ett hot på något vis. Att leva under måste, borden och hot är aldrig en konstruktiv miljö för någon. Oavsett om du "borde veta bättre för att du är 30 år" eller inte.
Det finns inga borden. Inga måsten. Bara vilja, du vill eller så vill du inte. Och det är helt okej.
Och sen finns den typiska saken som alltid kommer upp.
"Joho, jag MÅSTE betala räkningarna.
- Måste du det?
Ja, annars får jag ju betalningsanmärkningar eller elen stängs av.
- Aha, och det vill du alltså inte ha?
Nej, såklart inte!
- Så, är det så att du VILL betala räkningarna för att du INTE vill få en betalningsanmärkning?
Jo...."
På ett sånt sätt går det också att fråga sig själv: MÅSTE jag, eller kan jag finna ett sätt som jag VILL det här på?
Det brukar bli mycket lättare att göra något, vad som helst, när viljan finns där - istället för ett hot med måste.
Och sen vill jag gärna fråga dig, vad är kontroll? Hur känns kontroll, och hur vet du att du har kontroll?
För mig är "kontroll" en falsk trygghet. Förut så behövde jag ha 'kontroll' över allting jag gjorde, ville veta exakt hur och vad som skulle hända om det blev så eller inte blev si.
Men så fick jag hjälp och stöd att inse att det egentligen inte handlade om ett kontrollbehov, utan det handlade om att när jag kom i nya situationer eller situationer där jag inte kände mig bekväm - hade/har jag ett behov av trygghet, klarhet och enkelhet. INTE kontroll (för återigen: vad är det egentligen?).
Så jag började fundera på vad jag kunde göra i de situationerna för att känna trygghet, klarhet och enkelhet. Ibland är det lättare, och ibland är det svårare.
Jag vill gärna råda dig till att fundera på vad du vill.
Och utefter det kanske skriva eller tänka en lista på hur du kan nå dit.
Fundera på vilka behov du har (klarhet, trygghet, stöd, närhet, förståelse, respekt, acceptans osv), och börja med att tala om det när du hamnar i situationer där ilskan kommer.
- Jag känner att du inte hör mig, och jag har behov av förståelse för att inte bli arg.
Exempelvis.
Jag önskar också att du låter dig själv känna att det är okej att känna alla de känslor som du har. Att det är okej att bli arg ofta, eller aldrig. Att det är okej att vara ledsen, det är okej att INTE vara arg.
Acceptera dina känslor och låta de komma och gå. Inga känslor är statiska, du är inte alltid glad, inte alltid arg. Det kommer och går. Är det en känsla du tycker är obekväm, låt den komma - vara ett tag, och sen låt den gå.
Jag hoppas du hittar ett sätt som fungerar för dig, även om det jag skrivit nu inte når fram till dig.
KRAM!