hjälp att få ut gammal, undertryckt, ilska

Om du vill bli bättre så måste du nog tänka outside the box och göra något du inte brukar göra. Som att testa att slå på en sandsäck eller annan boxningsträning. Jag skulle dock inte rekommendera dig att träna mot andra, om du nu har så mycket undertryckt ilska i dig.

Jag brukar springa när jag är arg, eller någon träning där man tar i. Det kanske funkar att skrubba golvet hemma?

När jag läser ditt inlägg låter det som om du behöver acceptans i olika former. Det låter också som om du känner dig överöst av måsten, "jag måste få ut ilskan, annars börjar jag må dåligt" - som att du lever under ett hot på något vis. Att leva under måste, borden och hot är aldrig en konstruktiv miljö för någon. Oavsett om du "borde veta bättre för att du är 30 år" eller inte.

Det finns inga borden. Inga måsten. Bara vilja, du vill eller så vill du inte. Och det är helt okej.
Och sen finns den typiska saken som alltid kommer upp.

"Joho, jag MÅSTE betala räkningarna.
- Måste du det?
Ja, annars får jag ju betalningsanmärkningar eller elen stängs av.
- Aha, och det vill du alltså inte ha?
Nej, såklart inte!
- Så, är det så att du VILL betala räkningarna för att du INTE vill få en betalningsanmärkning?
Jo...."

På ett sånt sätt går det också att fråga sig själv: MÅSTE jag, eller kan jag finna ett sätt som jag VILL det här på?
Det brukar bli mycket lättare att göra något, vad som helst, när viljan finns där - istället för ett hot med måste.

Och sen vill jag gärna fråga dig, vad är kontroll? Hur känns kontroll, och hur vet du att du har kontroll?
För mig är "kontroll" en falsk trygghet. Förut så behövde jag ha 'kontroll' över allting jag gjorde, ville veta exakt hur och vad som skulle hända om det blev så eller inte blev si.
Men så fick jag hjälp och stöd att inse att det egentligen inte handlade om ett kontrollbehov, utan det handlade om att när jag kom i nya situationer eller situationer där jag inte kände mig bekväm - hade/har jag ett behov av trygghet, klarhet och enkelhet. INTE kontroll (för återigen: vad är det egentligen?).

Så jag började fundera på vad jag kunde göra i de situationerna för att känna trygghet, klarhet och enkelhet. Ibland är det lättare, och ibland är det svårare.

Jag vill gärna råda dig till att fundera på vad du vill.
Och utefter det kanske skriva eller tänka en lista på hur du kan nå dit.
Fundera på vilka behov du har (klarhet, trygghet, stöd, närhet, förståelse, respekt, acceptans osv), och börja med att tala om det när du hamnar i situationer där ilskan kommer.

- Jag känner att du inte hör mig, och jag har behov av förståelse för att inte bli arg.
Exempelvis.

Jag önskar också att du låter dig själv känna att det är okej att känna alla de känslor som du har. Att det är okej att bli arg ofta, eller aldrig. Att det är okej att vara ledsen, det är okej att INTE vara arg.
Acceptera dina känslor och låta de komma och gå. Inga känslor är statiska, du är inte alltid glad, inte alltid arg. Det kommer och går. Är det en känsla du tycker är obekväm, låt den komma - vara ett tag, och sen låt den gå.

Jag hoppas du hittar ett sätt som fungerar för dig, även om det jag skrivit nu inte når fram till dig.
KRAM! 

Bra skrivet "aviman"!!

Skytte är ett bra sätt att få ut frustrationer

Annars säger jag som ett par andra att slå på en sandsäck kan inte skada.

När jag försöker få ut frustration så hjälper det inte för mig att bara trycka på en knapp och få fram ilskan utan jag behöver bli lite provocerad. Brukar fungera bra med bensparkar

Då har man en "idiot" som hela tiden puttar ner benen man sparkar upp, men man kan avreagera sig direkt, kan vara värt att testa

Tack snälla ni för tipsen!

Aviman -det du skriver är så sant! Jag känner hur min kropp fysiskt reagerar på ditt inlägg när jag läser och inser att ja, du har rätt. Det du förmedlar är sånt som jag skulle vilja förmedla till mina vänner om de vänder sig till mig med samma frågeställningar jag som vänt mig till er med.

Mitt liv har varit väldigt ovisst och jag har haft ett stort behov av "kontroll" för jag har inte haft tryggheten i nästan någonting.När allting är osäkert/otryggt så blir behovet av att försöka förutse, och förbereda, framtiden och människors agerande min falska trygghet. Om jag tror att jag har löst alla problem som eventuellt kan dyka upp nästa dag så känns det bättre här och nu, även om jag nästa dag sitter där och inser att jaha -kunde det här hända.

Jag lägger alltid mycket måsten och ansvar på mig själv, även när jag verkligen inte alls behöver det. Dessutom har jag alltid varit rädd för de flesta starka känslor då jag är rädd att jag blir så övermannad av känslorna att de aldrig försvinner, att jag skulle drunkna i dem. Den rädslan är mindre idag än för 15 år sedan men den finns ändå där, åtminstone i samband med sorg, ilska och frustration.

Tack igen, jag ska fundera vidare. När jag skrev både det första inlägget och det här svaret så inser jag att jag nog behöver skriva av mig en hel del. kanske jag kan få utlopp för en del av alla känslor på det sättet. Det fungerade när jag var tonåring, kankse det kan fungera igen... Även om jag kanske behöver/vill (se -jag kan;) )komplettera skrivandet med någonting fysiskt ansträngande.

kram på er!

Några primalskrik i skogen eller i en kudde brukar avlasta lite...

Förresten. Jag har tränat japansk kampsport och det finns få saker där det är sådant enormt fokus på kontroll. Den sortens träning trodde jag att man rekommenderade till personer som behöver få MER kontroll, inte tvärtom.

Å andra sidan tänker jag att om man vill vara okontrollerad, släppa på sin egen självkontroll, så hjälper det att vara i en situation med väldigt tydliga ramar. Då kan man känna sig mer trygg med att släppa på kontrollen inom de ramarna. Därför tror jag att det skulle kunna funka också med kontrollerade aktiviteter som t.ex. dans, om du tror att det passar dig bättre?

Ett alternativ till sandsäcken skulle kunna vara simning. Det har samma funktion av väldigt tydliga ramar - i sandsäckssituationen är det bara du och en sandsäck och du får gå lös på den hur du vill, och i simningen simmar man fram och tillbaka längs samma bana - och också att man kan ta i hårt utan att det är någon fara eller att det påverkar någon annan. Dessutom finns det ett tillfredsställande motstånd både i att slå på en tung säck och att röra sig i vatten, som gör att man kan och vill ta i hårdare än vad man gör med mindre motstånd.

När man är van att hantera änslor så som du gör, så blir det ju automatiskt främmande att göra saker som är utagerande. även rent fysiskt. Men, att ta i precis allt man har och "köra skiten ur sig" ÄR faktiskt inte ett dumt sätt. Jag har själv en bakgrund där själva idrottandet i sig handlat mycket om ångest och där skolgymnastiken satt förvånansvärt djupa spår. Då blir tröskeln dubbelt hög. Men, både de raska promenaderna och numera -kors i taket-att springa, perioden jag prövade box-pass eller "bara" att stapla en helsikes massa ved hälper faktiskt. Att ta i från tårna och från själens innersta djup och gärna våga släppa på ett rejält vrål ÄR befriande, och tröttheten efteråt är en helt annan än den man får av att bära, svälja och genomlida.

Om du hör någon ute i skogen som gastar "KOM igen PB, nu jävlar! Lite till klarar du! " så är det bara jag, som lufsar fram i skrattretande tempo, men som gör upp med både dem som skrattade i min barndom och mina egna tvivel på att jag kan.

Förresten så kan det komma ut en hel del bara genom en rejäl storstädning-pröva att knäskura hela bostaden, torka, skrubba och gnugga rent allt allt allt-ta chansen att kasta hårt och bestämt och dra dig inte för att slå sönder när saker ändå ska hivas ut.
Gräva, rensa ogräs och kratta löv är exempel på saker i trädgården som också kan vara jobbigt og för att funka "renande"-och med positivva konsekvenser rent resultatmässigt.

En kompis till mig sparade telefonkatalogerna för att när hon blev tillräckligt förbannad sätta sig i ett hörn och riva sönder dem tills det gick över. Min sambo går till gymmet och lyfter en jäkla massa skrot. Jag skriker och gapar så rutorna skallrar, i kombination med vedkastande och annat, Lill-Babs har en "kasta porslinshörna" i sin trädgård...man får lov att pröva sig fram!

Om du är intresserad av träning så bara måste jag rekommendera body combat. Dels är det grymt bra träning och en rolig träningsform, dels får man vräka ur sig all ilska och frustration som man burit på sen förra passet. Googla och se om det är något för dig!

Fitnessboxning är en rolig och ofarligarre variant av vanlig boxning. Jag tänkte också att boxning inte kunde var amin sport men det är den ända träning jag verkligen tyckt var rolig. Gym kan också funka. Om du gillar att skriva kan du ge dig på att skriva historier där folk agerar ut ilska och alla jävlar verkligen får vad de förtjänar.

frigörande dans är ett alternativ värt att prova då dansar du till olika salgs musik och följer fem eller sju olika rytmer de flesta blundar nästa hela tiden vilket gör att det är kravlöst och alla rör sig precis som de vill utan att behöva följa några steg eller måsten. Många gråter skrattar och eller skriker för att få ur sig gamla känslor och blockeringar. Det betyder inte att man måste låta eller att det alltid blir så men kommer det så är det bara att släppa ut det.

Ett annat alternativ är att köpa upp massor av billiga tallrikar på tex escond hand och ta med dig en rulle plast ut i skogen eller där du kan var i fred och så krossa så mycket du vill kasta så hårt du kan.

Lycka till och hoppas du hittar något som passar dig

styrkekramar i massor till dig

Jag har också en tendens att dra ilska och irritation inåt istället för att bemöta den som orsakar känslan, men samtidigt vet jag ju att det bara skadar mig själv att låta det fräta inom mig istället för att släppa ut det. Mitt sätt att släppa ut ilska osv som jag inte vågar ta öga mot öga med rätt person är att gå till frysen och plocka ut isbitar -kan ha lite större block eller skivor också för speciella tillfällen ;) - sedan slänger man dem omkring sig så att det klirrar och går sönder. Känns jätteskönt att få förstöra lite och ta ut ilskan på det sättet.. samtidigt är det lättstädat och man slipper ny ångest som kan uppkomma då man råkat göra sönder något man egentligen bryr sig om. Är man rädd om inredningen kan man ju alltid gå ut eller in i badrummet och kasta.

För att hitta ett mer långsiktigt sätt att släppa ut inkapslad ilska är utan tvivel någon form av fysisk aktivitet bättre, iskastning är mer ett sätt att stoppa sig själv från att "trycka in" ny ilska i kroppen. 

En kollega till mig som är världens snällaste och ganska försiktig i sin personlighet berättade en gång att han får ut sina agressioner och frustrationer i bilen på väg till eller från jobbet- han bara skriker allt vad han kan och ingen i de andra bilarna varken hör eller ser... Jag blev så förvånad att jag höll på att trilla av stolen, för han är alltid så himla lugn och jag började nästan skratta av tanken på honom vrålandes i bilen- men han kanske var så där harmonisk just pga av skrikstunderna i bilen! =)

Av nyfikenhet har jag testat skrik-i-bilen-konceptet, och man känner sig (härligt) heltokig!

tack för tipsen! Nu har jag en del saker att testa, jag ska googla runt lite och se vad som kan finnas i närheten av mig vad gäller olika träningsformer som ni tipsar om.

Tack snälla!

Jag har alltid varit en sån som bitit ihop och undertryckt mina känslor, men jag har mått dåligt och inte förstått varför.
Det är ju fult att bli arg och höja rösten, så självklart ska jag inte göra sånt... Eller?

När jag träffade min nuvarande make så hade jag precis gått igenom ett förhållande där killen triggade mig hela tiden, var snäsig, klankade ner på matlagning och allt annat. Jag hade alltid fel och han alltid rätt och jag började få små vredesutbrott vilket jag inte haft sen barndomen och det kändes skönt...
Så jag sa helt enkelt som det var till min nyfunne älskling, att jag trodde att jag behövde det där, att få bli arg, att få slänga igen dörren om jag var irriterad, eller att få blåsa av mig lite ilska ibland, som en ventil liksom.

Han tyckte att det lät sunt, och eftersom han själv väldigt sällan blir arg så tyckte han att det var helt ok om jag blev arg på honom (logiskt?  )
Jag började också träna Ju-Jutsu. Mest för att jag ville träna något, och jag är inte typen som gillar att stå i en grupp och gymnastisera. Och slag & spark-passen var underbara när man var lite arg. Man kunde ta i lite extra då och slå och sparka på mitsarna som motståndaren höll. Eller randori (kamp) där man fick tävla lite.
Men just det här att jag får bli arg, även om det är mitt inne på affären. Men då räcker det ju oftast med att jag svär en ramsa och sen går vi och shoppar vidare. Det blir aldrig det här vulkanutbrottet som jag känner igen från din beskrivning.

Försök hitta en ventil, och tillåt dig att faktiskt bli arg. Även ilska har en funktion i våra liv