hjälp att få ut gammal, undertryckt, ilska

När man är van att hantera änslor så som du gör, så blir det ju automatiskt främmande att göra saker som är utagerande. även rent fysiskt. Men, att ta i precis allt man har och "köra skiten ur sig" ÄR faktiskt inte ett dumt sätt. Jag har själv en bakgrund där själva idrottandet i sig handlat mycket om ångest och där skolgymnastiken satt förvånansvärt djupa spår. Då blir tröskeln dubbelt hög. Men, både de raska promenaderna och numera -kors i taket-att springa, perioden jag prövade box-pass eller "bara" att stapla en helsikes massa ved hälper faktiskt. Att ta i från tårna och från själens innersta djup och gärna våga släppa på ett rejält vrål ÄR befriande, och tröttheten efteråt är en helt annan än den man får av att bära, svälja och genomlida.

Om du hör någon ute i skogen som gastar "KOM igen PB, nu jävlar! Lite till klarar du! " så är det bara jag, som lufsar fram i skrattretande tempo, men som gör upp med både dem som skrattade i min barndom och mina egna tvivel på att jag kan.

Förresten så kan det komma ut en hel del bara genom en rejäl storstädning-pröva att knäskura hela bostaden, torka, skrubba och gnugga rent allt allt allt-ta chansen att kasta hårt och bestämt och dra dig inte för att slå sönder när saker ändå ska hivas ut.
Gräva, rensa ogräs och kratta löv är exempel på saker i trädgården som också kan vara jobbigt og för att funka "renande"-och med positivva konsekvenser rent resultatmässigt.

En kompis till mig sparade telefonkatalogerna för att när hon blev tillräckligt förbannad sätta sig i ett hörn och riva sönder dem tills det gick över. Min sambo går till gymmet och lyfter en jäkla massa skrot. Jag skriker och gapar så rutorna skallrar, i kombination med vedkastande och annat, Lill-Babs har en "kasta porslinshörna" i sin trädgård...man får lov att pröva sig fram!