hjälp att få ut gammal, undertryckt, ilska
Av många olika anledningar går jag i terapi, har gjort så av och till i många år. Den person jag går och pratar med nu trivs jag bra med och det känns som att jag, även om jag inte alltid håller med om allt 100 % -igt, får den hjälp jag behöver. Efter det senaste samtalet, i tisdags, så fick jag en hemläxa till nästa möte om två veckor. Och det är här jag behöver er hjälp...
Det problem som vi just nu fokuserar på i terapin är min ilska. Jag har i hela mitt liv svalt all ilska, frustration och irritation. Jag har aldrig lärt mig hur man hanterar en diskussion där ilska finns på ett konstruktivt sätt utan har duckat undan för att rädda mig själv från ilskan. Det finns anledningar till detta, som om jag börjar skriva om dem så blir det här inlägget en bok istället för ett inlägg (som nog blir långt nog i sig) ;) De senaste 5 åren har jag, med hjälp av mig m2b, börjat lära mig att sätta ord på mina känslor och tankar när jag är irriterad osv. istället för att bara bli tyst och dra mig undan.
Min psykolog sa i tisdags att mitt problem är att jag är för kontrollerad i min ilska. Jag sväljer ilskan och trycker ned den så djupt i mig att när kroppen är full så blir det som ett vulkanutbrott istället för en lugn och sansad diskussion. När vulkanutbrotten kommer (någon gång per år eller vartannat år) så mår jag dåligt över det på flera olika sätt. Dels fysiskt genom migränattacker, trötthet och nedstämdhet och dels psykiskt då jag får dåligt samvete över att människor i min närhet har sett mig arg.
När jag nu försöker lära mig att försöka prata och beskriva ilskan så är det, per automatik, också på ett kontrollerat sätt. Att sätta ord på saker och ting är ju ett sätt att behärska sig. Och det är ju bra, det är det. MEN för mig, som har så svåra problem med att vara för kontrollerande och behärskande med dessa känslor, så blir pratandet ett annat problem. Jag får inte ut ilskan, åtminstone inte tillräckligt mycket med tanke på hur mycket som finns lagrat i min kropp och själ. Så min hemläxa från min psykolog består i att jag ska hitta något sätt där jag kan släppa på kontrollen, släppa ut ilska utan att skada någon verbalt eller psykiskt (det inkluderar även mig själv, inte bara människorna i min omgivning).
Det är här ni kommer in... Kan ni hjälpa mig med tips på aktiviteter som kan få ut undertryckt ilska, nästan utan att jag märker det? Min psykolog är ganska orolig för mig, hon är rädd för att om jag inte hittar ett sätt att få ut allt som jag har svalt i mitt liv så kommer jag bli riktigt sjuk ganska snart... Hon skulle vilja att jag hittar något som inte bara är att promenera (vilket jag gör en del) utan något som är mer kraftfullt. När hon slängde ur sig exempel så var det saker som: boxning, hockey, måla abstrakta målningar med stora penseldrag (-motsatsen till detaljerade akvarellmålningar), karate eller judo. Det mesta av de förslag hon kom med känns så verklighetsfrämmande för mig. Det är inte sådant som jag sysslar med i vanliga fall, eller har ett intresse av utan snarare är det så att om jag ser det på tv så byter jag kanal, skrattar åt hur det ser ut eller blir förundrad över hur man kan vilja utsätta sig för något sådant frivilligt (tex boxningen).
Hur gör ni för att få utlopp för irritation och ilska? Har ni några tips? Snälla hjälp mig... ska jag ta med en planka och gå ut i skogen och slå på ett träd, hitta någon avskild plats och bara skrika rakt ut, ta upp självförsvarsträning? Det känns så extremt allting... jag känner mig löjlig... jag är 30 år, jag borde väl kunna släppa på kontrollbehovet men jag har tränat i 30 år på att hålla inne allt. Jag har inte ens lärt mig känna igen känslan och förstå att jag blir arg när jag faktiskt blir det. Eller tja, de senaste 5 åren har ju gjort en del för min utveckling men ni förstår vad jag menar...
Det här blev ett långt inlägg, jag behövde nog få skriva av mig lite… Hoppas ni orkade läsa igenom det ändå och att ni har några tips som jag kan testa.