hjälp att få ut gammal, undertryckt, ilska

Jag har alltid varit en sån som bitit ihop och undertryckt mina känslor, men jag har mått dåligt och inte förstått varför.
Det är ju fult att bli arg och höja rösten, så självklart ska jag inte göra sånt... Eller?

När jag träffade min nuvarande make så hade jag precis gått igenom ett förhållande där killen triggade mig hela tiden, var snäsig, klankade ner på matlagning och allt annat. Jag hade alltid fel och han alltid rätt och jag började få små vredesutbrott vilket jag inte haft sen barndomen och det kändes skönt...
Så jag sa helt enkelt som det var till min nyfunne älskling, att jag trodde att jag behövde det där, att få bli arg, att få slänga igen dörren om jag var irriterad, eller att få blåsa av mig lite ilska ibland, som en ventil liksom.

Han tyckte att det lät sunt, och eftersom han själv väldigt sällan blir arg så tyckte han att det var helt ok om jag blev arg på honom (logiskt?  )
Jag började också träna Ju-Jutsu. Mest för att jag ville träna något, och jag är inte typen som gillar att stå i en grupp och gymnastisera. Och slag & spark-passen var underbara när man var lite arg. Man kunde ta i lite extra då och slå och sparka på mitsarna som motståndaren höll. Eller randori (kamp) där man fick tävla lite.
Men just det här att jag får bli arg, även om det är mitt inne på affären. Men då räcker det ju oftast med att jag svär en ramsa och sen går vi och shoppar vidare. Det blir aldrig det här vulkanutbrottet som jag känner igen från din beskrivning.

Försök hitta en ventil, och tillåt dig att faktiskt bli arg. Även ilska har en funktion i våra liv