Min mamma verkar totalt ointresserad av vårt bröllop =(

Min mamma var superbra! Hon blev lite sur först för att jag inte berättade något innan vi skickade inbjudningarna, men sen var hon bara glad. Det dröjde bara ett par veckor innan hon erbjöd sig att betala för halva bröllopet. Hon har varit intresserad och velat veta vad jag håller på med, kommit med förslag osv. Ibland har hon ifrågasatt då jag och min man inte är riktigt så traditionella som familjen kanske hade önskat. "Ska ni inte gifta er i kyrkan?" "Man kan väl inte gifta sig barfota..." "Ska du inte ha en riktig brudklänning ändå?" "Vaddå inte ha slips och kavaj?" osv... Men vi har stått på oss. Och det blev riktigt bra till slut :)

Men det har trots allt bara gått en månad sen hon fick veta... Hon kanske vill ge dig plats och inte vara för på. Grejen är ju att även om bröllopet är allt en blivande brud kan tänka på eller prata om så fortsätter ju livet runt omkring ungefär som förut... Klyschigt, men säg som du känner om du är ledsen. Att det betyder mycket för dig att hon är intresserad och att du vill dela med dig till henne av det du gör och tänker.

Vet du... Många mammor är livrädda för att trampa på dotterns / svärdotterns tår eftersom det talas så mycket om mammor som lägger sig i för mycket.
Så vissa går åt andra hållet och vågar knappt prata bröllop istället.

Prata med din mamma och berätta att du känner dig ledsen eftersom det känns som att hon inte bryr sig eller är intresserad,
Om du vill att hon "lägger sig i" så säg det till henne. Be henne om hjälp, eller att ta större plats i planeringen.
Just nu kanske hon känner sig utanför, men vill inte vara den där "elaka kärringen som bara lägger näsan i blöt".
 

Min mamma var svårt sjuk och dog bara ett par månader (nästan exakt 2 månader) före bröllopet och hon orkade inte engagera sig så mycket, men hon lyssnade gärna på planerna.
Min svärmor hjälpte till att sy servetter och annat för att underlätta för mig, men annars ville hon inte lägga näsan i blöt för mycket och hon kände väl att hon inte hade kunskaper att lägga sig i heller pga temat.
Hade vi haft ett vanligt bröllop så skulle hon säkert varit mer engagerad då hon är en sån som gärna hjälper till och ställer upp i alla lägen... 

Precis som Chicita skriver: berätta för din mamma att du önskar att hon engagerade sig mer! Hon är antagligen rädd att lägga sig i för mycket.

Och ibland är mammor faktiskt inte medvetna om hur deras beteende uppfattas. Min mamma sa en period "Det får vi hoppas!" till svar nästan vad jag än berättade. T.ex. när jag berättade att jag och min kille skulle åka på en resa och sa att det skulle bli såå kul så sa hon bara "Det får vi hoppas!" Jag blev jätteledsen och tyckte att hon var så negativ till allt, hennes svar lät så spydigt liksom. Som att vi VERKLIGEN får hoppas att den där resan är nåt att ha. Till slut sa jag till henne att jag tyckte det var trist att hon inte bejakade mina idéer och att hennes "Det får vi hoppas!"-svar gjorde mig ledsen. Då berättade hon att det inte ALLS var så hon menade, utan att hon verkligen önskade oss att få en trevlig resa etc. Så jag tipsade henne att säga något annat eftersom det hon sa var lätt att feltolka... Och jag började på skoj säga "Det får vi hoppas!" som svar på allt hon sa under en dag. Till slut förstod hon hur jag uppfattade henne.

Så prata med din mamma du om hur du känner. Inte ens mammor är alltid tankeläsare.

Är inte mammorna lott "damned if you do, damned if you don't"?

Antingen så lägger de sig i för mycket, eller så engagerar de sig för lite. Eller så är det för glada, eller inte alls glada.

Dessutom har våra föräldrar inte alls varit på lika många bröllop som vi. De vet inte riktigt hur det går till nuförtiden och har nog ganska svårt att komma med bra input.

Säger hon att hon är glad, så får du ta henne på orden. Din mamma kanske är lite mer som pappor, inte alltid så starka känsloyttringar men vill gärna vara med och bidra ändå! 

Om du vill involvera henne lite lagom, så bjud in henne till en specifik aktivitet. "Kan inte du hänga med mig och titta på XX, jag skulle vilja höra vad du tycker".   

Jag håller med båda ovanstående inlägg. Jag är också mamma och nu blivande svärmor till min sons kommande fru. Jag kommer att ordna en del saker till deras bröllop (ganska många saker när jag tänker efter) men man är verklgen rädd för att trampa någon på tårna, eller att lägga sig i.

Så mitt råd är att börja fråga din mamma om råd om detaljer och säg att du vill att hon ska vara med i planeringen (om du nu vill det). Vill du att hon ska vara delaktig i planeringen eller vill du bara att hon ska fråga mycket?

Tack vad ni är fina med svar! Ska svara mer sen ikväll, orkar inte skriva från mobilen :P

Min pappa har vetat om mitt bröllop sen jag förlovade mig 09, men trodde väl aldrig riktigt på det, och när vi berättade i julas att vi faktiskt ska gifta oss har han inte sagt ett ord om vårt. Han har inte sagt grattis, han har inte frågat om något, helt ointresserad. Tror faktiskt inte att han är så glad att vi ska gifta oss. Däremot tycker han om  min m2b.

Däremot mamma är underbar. Hon hjälper mig och pyssla och kommer med idéer och liknande. Hon bryr sig verkligen ! För henne var det ingen överaskning alls faktiskt. Hon är mer förvånad att mina bröder inte han före lillsyrran ;D

Min pappa och lillasyster var rätt dryga och ointresserade i början, frågade till slut min syster vad deras problem var?!
Dumma svaret man får: Ja, men vi tror inte riktigt på det här asså, jag tar det på allvar när jag har en inbjudan i handen.
som att man skulle hitta på något sådant, vi hade dessutom redan varit förlovade i 2 år när vi berättade om datumet för bröllopet m.m

Men allt gick bra till slut, dom blev mer & mer intresserade ju mer det märmade sig :)