Bästa vännen och jag i "o-fas", vad ska jag göra för att inte förlora vänskapen?

Jag är 25 år, bor i liten ort, är gift och har ett bra jobb. En av mina bästa vänner bor i Stockholm (flyttar fram och tillbaka mellan vänner, tredjehandskontrakt, vandrarhem osv) och festar både helger och vardagar. Hon har tillfälligt jobb och jobbar obekväma tider och långa dagar. Jag känner igen mej i situationen att man "växer ifrån" varandra och att det är väldigt mkt klagomål från hennes sida. Jag försöker alltid bemöta det med att säga åt henne att hon är intelligent och väldigt solcialt kompentent - hon kan ändra på sitt liv om hon vill det är bara upp till henne att fatta beslutet och göra det.

Jag känner dock inte igen mej i de negativa kommentarerna mot mej. Tvärtom försöker jag och min vän ge varandra råd från ett annat perspektiv. Hon kan använda sina erfarenheter från världen (hon har rest jäääättemkt) och ge mej råd när jag ska göra en affärsresa exempelvis. Jag kan ge henne råd om hur vi jobbar med konflikthantering på företaget jag jobbar på och hur hon kan använda det privat. 

Ibland har vi svårt att kommunicera för att vi har såå olika livssituationer. Vi har olika tolkningar på vad ett "problem" är. Det är svårt för mej att sätta mej in i hennes problem och livsbeslut och vice versa. Då brukar vi istället skriva till varandra - det kan vara ett mail eller ett sms. När man skriver så har man längre tid på sej att fundera. Jag har också upptäckt att ibland så behöver man inte säga så mkt överhuvudtaget - det räcker om man lyssnar och ställer frågor för att få sin vän att själv komma fram till ett bra beslut. 

Din vän verkar inte så nöjd med sitt liv - dock håller hon sej kvar där av någon anledning. Det kanske är avund som gör att hon är negativ mot dej. Det kanske är att hon tänker att du inte förstår henne för att du lever så annorlunda och inte alls har samma problem som henne. Jag tycker att det är viktigt att lyssna på henne, varför hon gör de val hon gör och varför hon är så missnöjd. 

Jag vet att min vän ser mej som en stabil punkt i hennes tillvaro och det ger henne trygghet. När alla hennes andra komipsar endast finns där periodvis (eftersom de lever som henne) så är jag alltid där. Hon finns alltid där för mej också (även om hon är ute i världen och festar) och det gör vår relation otroligt stark.