Hur är det egentligen?

Det är nog vanligare nu för tiden att man förlovar sig "för att visa att man hör ihop". 
Till och med 15-åringar byter ju ringar och "förlovar sig" liksom, även om dom rent lagligt inte kan gifta sig utan föräldrarnas medgivande inom det år som är tradition.

Många förlovar sig också med tanke om att "jo nog ska dom gifta sig, men det blir då ändå inte på flera år..."
 
Vi hade varit förlovade i 8 år när vi gifte oss... som exempel.
Så att säga "vi har förlovat oss" behöver alltså inte betyda "han / hon har friat till mig och vi ska gifta oss inom X-tid".

Det är inte alla föräldrar som blir superduperöverväldigade av deras barns förlovningar. Oavsett om dom vet om att det blir bröllop snart.
Om jag var som du så skulle jag antingen prata med mamman om det är okarakteristiskt av henne att reagera (inte reagera) så här. Eller acceptera att det kanske inte var en så stor "grej" för henne.
Det kanske till och med var självklart för henne att det skulle hända.
Eller så vill hon inte vara en av dom där påträngande mammorna som ska lägga sig i och tycka massa saker.

Hur man än vänder sig så har man röven bak.
Antingen bryr man sig för lite, eller för mycket... 

Lycka till med erat kommande bröllop i alla fall.
Låt inte släktingar och vänner trycka ner er.
Visst är det bra att veta vad dom tycker. Vissa saker kan man ju faktiskt anpassa om det är enkla grejor bara för att göra någon glad. Men låt inte andras ointresse eller åsikter få er att tappa glädjen.
Fokusera på dom bra sakerna och försök släppa allt annat så fort ni kan