• Anonym

    Hur är det egentligen?

    Kanske är detta en felplacerad tråd men jag skriver den här i alla fall.

     Jag är förlovad sen två månader tillbaka och för mig innebär det att jag ska gifta mig. Samma dag som förlovningen skedde ringde jag och berättade detta för mina föräldrar och min mamma gratulerade mig knappt (om alls, kommer faktiskt inte ihåg).

    Igår var jag och sambon hos mina föräldrar på en liten visit, detta var andra gången jag träffade dem sen förlovningen. (Varken vid det första tillfället eller detta har min mamma frågat om hon fick se ringen eller frågat något om framtidsplaner, och inte heller när vi pratats vid över telefon.) Så när sambon berättade om att vi funderade på var vi skulle hålla bröllopet och festen blev min mamma jätteförvånad över att vi planerade bröllop.

    Jag känner nu att jag inte hänger med, innebär inte förlovning att man ska gifta sig?

  • Svar på tråden Hur är det egentligen?
  • Anonym

    Fast jag har alltid sagt att jag ska ha en kort förlovning (och jag har aldrig förstått mig på dessa 15-åringar som förlovar sig) och att när jag väl förlovar mig så ska det vara på riktigt. Dessutom är jag ganska säker på att jag sa till min mamma att det var frieri också... (egentligen är det en gälltråd över hennes beteende)

  • Anonym
    Chicita skrev 2012-08-26 16:01:47 följande:
    Det är inte alla föräldrar som blir superduperöverväldigade av deras barns förlovningar. Oavsett om dom vet om att det blir bröllop snart.
    Om jag var som du så skulle jag antingen prata med mamman om det är okarakteristiskt av henne att reagera (inte reagera) så här. Eller acceptera att det kanske inte var en så stor "grej" för henne.
    Det kanske till och med var självklart för henne att det skulle hända.
    Eller så vill hon inte vara en av dom där påträngande mammorna som ska lägga sig i och tycka massa saker.

    Hur man än vänder sig så har man röven bak.
    Antingen bryr man sig för lite, eller för mycket... 
    Jag vet att det finns en chans att det är för att inte vara påträngande då vi har haft många konflikter angående just det (jag är yngst och hon har haft väldigt svårt att släppa taget om mig vilket hon har erkänt). Jag har alltid vetat att hon är skeptisk mot min sambo trots allt gott som han gjort för mig. När vi hade en stor familjegrej senast hälsade hon varken på mig eller sambon och pratade inte alls med honom (och bara med mig när han inte var med).

    Jaja, nästa gång jag träffar henne har jag lovat att vi ska ta en promenad tillsammans (blir bara en stund innan resten av familjen kommer för nästa stora familjegrej). Lär ju inte vara lämpligt om hon inte är positiv... 
  • Anonym
    Chicita skrev 2012-08-26 20:06:29 följande:
    Lycka till med erat kommande bröllop i alla fall.
    Låt inte släktingar och vänner trycka ner er.
    Visst är det bra att veta vad dom tycker. Vissa saker kan man ju faktiskt anpassa om det är enkla grejor bara för att göra någon glad. Men låt inte andras ointresse eller åsikter få er att tappa glädjen.
    Fokusera på dom bra sakerna och försök släppa allt annat så fort ni kan Solig 
    tackGlad
  • Anonym

    Ja självkalrt betyder förlovning att man ska gifta sig och etiken säger att man ska hålla bröllopet inom ett år men det är väldigt vanligt att man är förlovade längre fast man kanske planerar in då att "bröllopet sker om si och si många år". Ett frieri är ju ofta "vill du gifta dig med mig" alltså bröllop.

    Men om man är ung som många säger så är det jättemodernt att man nu för tiden förlovar sig utan att ens ha bröllop på huvudet ens planerat i framtiden.

    Så tyvärr måste man nog förklara och berätta i samma veva att "vi har förlovat oss och ska gifta oss" eller liknande då det är svårt att veta hur nära inpå bröllopet planeras om det är månader eller flera år.

    Tydligen har jag hört från min syster och hennes bekantkrets att man tydligen kan förförlova sig också. Då byter man ringar och lovar att man ska förlova sig i framtiden... De yngre behöver också ett sätt att binda karln ;)

Svar på tråden Hur är det egentligen?