Var hittar man nya tjejkompisar??

www.brollopstorget.se/Forum-11-21/m4114393.html Inte så aktiv tråd längre, men finns iallafall tips på folk du kan kontakta som bor i Göteborg.

Jag förstår helt hur du menar, flyttade till Göteborg för ett flertal år sedan till min dåvarande kille och kände ingen här. Att bli 'ihoptussad' med hans kompisars flickvänner var väl...sådär och jag skaffade lite nya intressen för att hitta folk att umgås med sen när det tog slut. Dansade till sist salsa och träffade supermycket folk men det blev tyvärr inte så många 'långvariga' relationer av detta och jag är just nu lite i samma sits. Det är ju inte lika lätt i 'vuxen' ålder att träffa nya tjejkompisar - men jag hänger gärna på en träff! :)

Hej!

Jag trillade in på den här tråden och måste säga att jag sitter i samma sits som du! Flyttade till göteborg med fästmannen för ett halvår sedan, och de enda vi kände här var hans släkt.
Jag har jobbat väldigt mycket sedan vi flyttade hit, och bara kväller och helger, och har därför inte ens hunnit komma ut och försökt träffa nya vänner.

Tycker det är jättetråkigt att inte ha någon att gå ut eller fika med, och i och med att jag jobbar kväll och alltså är själv på jobbet så lär jag inte känna några där heller.... 

Nu ska snart förhoppningsvis få byta jobb men vore roligt att hitta någon att umgås med snart.. 

Jag har, tyvärr, absolut inga tips att komma med på hur du ska gå tillväga. Jag hoppas dock att du lyckas samla på dig fler vänner :)

Att skaffa nya vänner verkar vara otroligt svårt. Jag pluggar, men läser bara en kurs, så är bara på skolan ca 2h/vecka och det är inte en klass på det sättet. Jag tränar inte, går inte på gym. Jag jobbar inte. Hur ska man då gå tillväga? Jag bor dessutom i en liten stad det är lite sådär "alla är bekant med alla", fast ändå inte. Det gör att de flesta redan har förutfattade meningar om de flesta och majoriteten hänger i sina gäng sedan grundskolan eller gymnasiet. Maken har sina vänner, så ibland umgås vi med dom.

Men ta tex den här veckan (alla veckor ser inte ut såhär dock).

Måndag - Jag är själv hemma och en stund på skolan, dottern är på fritids till maken slutar jobbet, på kvällen gymmade maken med en vän.
Tisdag - Jag är hemma hela dagen, dottern kommer hem vid kl.13, maken kommer hem och åker sedan iväg till en vän.
Onsdag - Jag är hemma, dottern kommer hem vid kl.13, ikväll ska maken gymma igen.
Torsdag - Jag är hemma och en stund på skolan, dottern är på fritids till maken slutar jobbet, på kvällen åker vi till mina föräldrar och äter, maken går då ut och går med en kompis som bor på samma ort som mina föräldrar.
Fredag - Jag och dottern är lediga och hemma hela dagen, maken gymmar på kvällen.

Man kan ju känna sig rätt ensam. Jag har ingen tjejkompis (eller killkompis för den delen) som jag umgås med på egen hand. Det är bara flickvänner till makens kompisar och de umgås vi mest bara med vid speciella tillfällen, alltså inte "bara för att" en fredagkväll, och då oftast i en stor grupp. Jag umgås med min syster ibland, men förutom henne är det nog bara dottern och min mormor.

Jag förstår absolut att det kan kännas ensamt utan vänner och jag förstår att det är svårt att träffa nya. Det är ett rent h-vete faktiskt. Iiih, kände att jag också behövde gnälla av mig lite :P haha

Jag har ungefär som daniiel, så jag har inga bra tips att ge. Behöver tips själv..
Tyvärr bor väl vi alla så långt i från varandra..

Jag upplever inte några problem med att träffa människor och har massor med bakanta/vänner, men det som känns är att det är svårt att träffa nära vänner som man kan fika med en vardagkväll, gå promenad med eller se film ihop med en fredag/lördag. Jobbar på en arbetsplats där alla är 40+ och jag är 25. Jobbar ideellt utöver det och där är alla snarare är 50+. Visst jättefina människor absolut, men inga jag hänger med på fritiden. Håller med om att det bara blir svårare att träffa nya vänner ju äldre man blir. De vänner jag har prioriterar att sitta hemma med sin sambo och de som är singlar vill festa och jag är trött på att gå ut och dricka vin när de ska ragga.

Man möter mest nytt folk när börjar nytt jobb, pluggar eller går med i en förening. Men det är ju ingen garanti för att man skall hitta nära vänner. Känner igen det många skriver, vore fantastiskt om någon hade något annat bra förslag :)

Blev berörd av det du skrev daniiel, påminner om många jag känner som bor så långt bort att jag inte kan spontant hälsa på så ofta jag vill..

Åh, vad jag känner igen mig i daniiels beskrivning. Jag har i och för sig två nära tjejkompisar men den ena har aldrig tid (för någon, inte bara mig :P) och den andra bor ju bara sisådär 80 mil bort. Så.. Ja, vi umgås med sambons kompisar med flickvänner men de är ju inte mina vänner. Trevliga, javisst, men jag kan ju inte direkt ringa dem och be dem komma och prata över ett glas vin. Jag pluggar på distans och även om vi har möten flera gånger i veckan (typ som Skype) så kan jag ju inte träffa dem lite närsomhelst eftersom alla bor i andra änden av Sverige (eller Grekland, det inträffar faktiskt också).

Men det börjar lossna för mig. Jag gjorde praktik i våras och fick bra kontakt med min handledare - hon var inte så mycket äldre än mig. Jag har träffat en trevlig tjej här på BT som jag fikat med en gång..

Har för övrigt alltid tänkt att det måste vara jättekul att träffa dig daniiel. När jag flyttar norröver ska jag komma och hälsa på i din stad ;)

Jag har inga Nära Vänner men många vänner och bekanta.
Umgås dock inte sådär överdrivet ofta då jobb, familj och annat ofta kommer ivägen.
Har ett superbra jobb just nu med många trevliga och sociala kollegor, så när jag kommer hem är jag oftast rätt mättad på umgänge.. men jag umgås inte med några av mina kollegor på fritiden.
Frågan är om jag ska försöka umgås med dem på fritiden eller om jag ska försöka lägga ner mer tid på mina bekanta, trots att jag är trött efter jobbet..

Ett tips, fixa en afterwork och bjud in alla du känner och säg åt dem att ta med varsin vän som inte hör till "gänget".. så kanske det dyker upp lite nya bekanskaper :)

Bor i en liten stad i norrland, så var rätt svårt för mina vänner att ta med sig nån jag aldrig träffat..
Men det borde funka ypperligt i en större stad :)

Jag tycker det är jättetråkigt att så många känner sig ensamma. Att känna sig ensam någon gång ibland gör ju faktiskt inget och det kommer man nog aldrig undan, men för min del går det nog inte en vecka utan att jag tänker på hur roligt det var för sisådär 7-8år sedan, när jag hade vänner att umgås med och prata med.

Min make är min bästa vän och vi kan prata om allt och har väldigt roligt tillsammans, men trots det skulle det vara kul att ha någon/några andra att kunna ventilera med ibland. Att gå på bio tillsammans med när det är en film som maken inte vill se, någon som orkar följa med som smakråd en sväng när det är dags för nya kläder osv. Ni förstår.

Vi har ju dock vår dotter, som är bäst i hela världen såklart!, som begränsar oss ytterligare. Jag kan inte plugga mer än vad jag gör, för jag behövs hemma. Jag kan inte söka ett jobb, för jag behövs hemma. Vi kan inte gå till tex öppna förskolan efter hon har har vait på förskoleklass osv.

Det är ju tur att BT finns, så jag kan sitta här dagarna i ända och få "prata" med någon iaf ;P Nackdelen är ju att jag bor i skogen och sisådär 100mil från alla andra här inne och därmed inte kan haka på några träffar och liknande. Det hade säkerligen varit jättekul att träffa majoriteten av alla er här inne :)

Och snowstars, du är så välkommen! ;D Även om själva staden i sig skrämmer bort de flesta besökarna :P

Vad jobbigt för er som inte har vänner eller nära vänner!

Jag har som sagt flera nära vänner så det är inte synd om mig så men kände nu när min bästis flyttade att det blev lite mer ensamt.

Men hade varit kul med lite fler nära tjejkompisar men går ju kanske ingen nöd på mig då jag som jag tidigare nämnde har även nära killkompisar.

Nu till helgen får jag besök av min bästis som bor i linköping hon ska hem till sin familj och kommer till mig några timmar ska bli jättekul. =)

När jag läser om eran situation skäms jag nästan att jag gnäller här då jag har en del nära vänner, sen är det ju så två är föräldrar och tre bor inte i stan så man träffas inte så ofta även om jag vet att de finns.

var och fika med en av mina nära killkompisar igår och det kändes bra, så kan ju börja umgås mer med de också, har tre nära killkompisar och de kan jag prata allt med. =)

Jag har inte heller särskillt många vänner, men det är något jag själv valt. Jag har min "jobb-bästis" som jag pratar skit med på jobbet, men vi träffas sällan utanför arbetet. Jag och min sambo har några gemensamma vänner som delar vårat intresse och jobbar i samma branch som oss, men det är ju inte några man diskuterar privata saker med. Jag har ju såklart min sambo, som även är min bästa vän och vi pratar om allt och kan även ha skitroligt "bara som kompisar". Fler än så har jag inte tid med. Det ska jobbas, tränas, fixas med nyttig mat och hemmet ska skötas. Vi träffar våra gemensamma vänner någon helg då och då, men inte flera gånger i veckan som när man var tonåring. Det finns det helt enkelt inte tid till att träffa vänner särskillt ofta längre.

Hur som helst, att träffa nya vänner är som att dejta. Det gäller att man faktiskt frågar om någon vill fika efter jobbet, komma förbi och ta ett glas vin och spela ett spel en lördagkväll. Frågar man inte får man inga vänner och det värsta som kan hända är ju att de säger nej. 

Jag har väl aldrig haft tjejkompisar, jag undrar också hur man gör? Maken har ett stort kompisgäng som tyvärr inte verkar vilja umgås med mig, de slutade höra av sig när vi träffades och blir vi någon enstaka gång inbjudna så sitter de andra tjejerna i grupp och tjattrar tillsammans utan att ens verka notera att jag är där. Det blir ju lite trist efter några timmar.
De andra tjejerna umgås flititgt, de gymmar, festar och har tjejkvällar ihop.

Tänkte på det som Anonym ovanför mig skrev, att det enda som kan hända är att de säger nej. Det vet jag inte riktigt om jag håller med om, då jag/vi har bjudit in folk många gånger men de säger inte nej utan ljuger ihop en genomskinlig sistaminuten-ursäkt om varför de inte kunde komma, t.ex. att de ska upp och jobba, trots att alla vet att deras företag inte har öppet på helgerna. Det blir ju bara pinsamt för alla parter att bjuda in folk när man märker att de inte vet hur de ska göra för att slingra sig ur situationen.
T.ex. Vi frågar via fb om X & Y vill komma över ikväll? Då svarar de dagen efter att attans, det var ju synd att de hade missat att vi skrev till dem, trots att vi sett att de kommenterade andras inlägg, m.m. och var aktiva under hela kvällen och därmed borde ha sett vår fråga.
Även "missade" sms till folk som är gifta med mobilen förekommer rätt ofta.

I vintras var jag med maken på ett event på hans jobb, började snacka med en tjej som är sambo med makens jobbarkompis och vi hade riktigt trevligt. :) Hon undrade om vi inte kunde ses nångång och pyssla ihop, jo gärna sa jag, har hon hört av sig, nix pix.

Jag kan känna igen mig i föregående inlägg. Det verkar bli svårare ju äldre jag blir att träffa några vänner (är nu 35 år). Alla tycks redan ha de vänner de behöver och det känns som man inte får plats i deras kompisgäng. Jag kan fråga hur många som helst om vi ska hitta på något och de brukar lova att det ska vi göra men när det väl kommer till kritan brukar de dra sig ur. Som tur är har jag en mycket god vän i min sambo men det vore kul att åtminstone ha någon annan att prata och umgås med ibland. Just nu kan det kännas ensamt.

Hej!

Jag bor i Umeå och träffas gärna för en fika för att se om man kanske har några gemensamma intresse eller bara "klaffar". :)
Min man har börjat läsa en kurs (utöver arbetet) på måndagar och torsdagar så jag behöver lite mer umgänge.

För att svara på frågan hur man skaffar fler kompisar  - jag tycker att det funkar bäst med att vara öppen för möjligheten att lära känna nya människor (även när man själv har "fullt upp" med umgänge. Många stänger in sig när de känner att man har "tillräckligt" med vänner.) Man ska vara nyfiken och våga fråga om folk vill hitta på något. För att träffa människor som man kan fråga så kan man ju gå på en kurs eller börja med någon ny hobby. T.ex. www.medborgarskolan.se/
www.folkuniversitetet.se
eller t.ex. en ridskola, en danskurs (googla din stad+bugg eller salsa eller vad du nu kan tänka dig lära dig dansa) eller varför inte lära dig en kampsport (google din stad+kamportsnamn t.ex. aikido, kendo, karate...)

Hej Jag bor i Göteborg och har inte så mkt vänner ja heller skulle va kul att ha någon att planera i hop, jag tycker det är oerhört svårt o skaffa nya vänner då man kommer från en mindre stad:/