Bidrag till bröllop - vad är rättvist?

Jag skulle ge samma summa.

Och erbjuda praktiskt hjälp i övrigt precis som jag också skulle ha gjort då dottter nr 1 gifte sig.

Första dottern hade inte bättre ställt, om jag kan ge 12 500 till andra dottern varför gjorde jag det då inte till dotter nr 1 så att hon kunnat kosta på sig lite mer?

För egen del varken förväntar jag mig eller ber om något bidrag eftersom att jag anser att bröllopet är vårat "påhitt" och inte påtvingat på något sätt.
Därför ska heller ingen annan behöva betala för det.

Det blev nästan lite märkligt det där tycker jag.
"Var nöjd med det du får"
Det är ju väldigt lätt om man fått sitt bröllop betalt av någon annan.

Men i en situation då den ena inte har råd med ett större bröllop och inte gör det större för att dom inte förväntar sig att ngn ska betala åt dom
och där den andra planerar stort och då kanske förväntar sig att få mer.
Kanske är det systrarna Spara och Slösa, och ska man då uppmuntra syster Slösa?

Ska syster Slösa säga till syster Spara "Var nöjd med det du fick" även om hon själv får mer?

I bidrag till bröllop då ekonomin ser så olika ut, då tycker jag faktiskt att det blir konstigt om den som hade sämre ekonomi ska få ett mindre bidrag.
Det rimmar ju konstigt med de familjer där den som behövt mer ekonomiskt stöd har fått mer.
I frågan var det ju den som hade mindre pengar som fick ett mindre bidrag.

I min familj är det bara jag som klarar mig ekonomiskt.
Båda mina systrar får ekonomiskt stöd varje månad av mina föräldrar och det är absolut inget jag knorrar om.
Jag klarar mig och dom klarar sig, spelaroll hur.

Jag har jobb.
Min storasyster har varit långtidssjukskriven utan bidrag och har ni börjat plugga på heltid.
Min pappa har betalat hennes hyra sen många år tillbaka så att hon kan bo hemifrån och mamma har stått för mat och andra räkningar.

Min lillasyster bor just nu hemma men har bott hemifrån i ett antal år före det och levt knapert och då också fått pengar insatta på sitt konto.

Jag har absolut inga krav på mina föräldrar att ge mig dessa summor för att det ska bli rättvist.

Den första systern hade kanske önskat att kunna bjuda fler, få bära sin drömklänning eller något annat.
Men hon krävde inte mer, bad inte om mer utan var realistisk och gjorde det som då var möjligt med de medel som fanns.
Hon blev iaf gift.

I texten framgår det inte om någon av dom är olycklig eller lycklig.