Jag är större än min m2b

Skönt att se att det fanns någon i min situation. Eller nästan i alla fall ;)

Tack för de uppmuntrande orden, verkligen! Ska försöka hitta en klänning jag överhuvud taget trivs i. Problemet är att när jag bara ser mig själv i spegeln så har jag inga problem med mig själv för det mesta, har trots allt gått ner nästan 10kg i år och jag upplever att det syns litegrann i alla fall. Men sen ställer jag mig bredvid honom och då går det inte längre... Eller så ser jag en bild på mig själv, och så blir jag ledsen. Varför är det så mycket värre på bild än i verkligheten?

Jag har redan planer på att gifta mig i converse, mest för att jag vill ha skor jag faktiskt kan gå i och så såg jag så himla fina bilder på folk som har gift sig i converse (han ska dock ha kostymskor - eller vad det nu heter...). Och lägre än så blir det nog inte ;)

Har själv kämpat med vikten i mer än 15 år. Är 170 lång cirka o gick upp till 115 under gymnasiet pga tröstätande o dålig självkänsla. Det krävdes miljöbyte och byte av vanor för att kämpa sig ner igen, vilket inte är helt enkelt.
Att fråga om hjälp är inte fel i dessa fall. Jag är nu nere i 80 kg men känner mig fortfarande stor, de e inte lätt när ens självkänsla helst vill att man ska kunna gömma sig helt från omvärlden.. 

Att du gått ner tio kilo är ju jättebra och det syns säkert mer än vad du tror att det gör. Det tar ett tag innan man själv inser det. Pröva att mäta istället för att väga dig, eller båda, för ibland syns det inte på vågen men på centimetrarna.

Angående klänningsjakten så var öppen för ideer och gå in för det mer än att det är kul än att du måste hitta en klänning. För det ska va en rolig upplevelse att gifta sig eller hur?? En för varning är att det kan va svårt att hitta klänningar i större storlekar, men det finns undantag så googla runt lite på nätet o reka är ett tips. Likaså att testa med olika sorters underkläder när du hittat din klänning... kan vara olika vad som passar till respektive modell.

önskar dig lycka till med allt

Tack för alla uppmuntrande kommentarer - oftast ser man bara att mannen är si och så mycket längre och det är mest det som stör mig, för jag vill inte få honom att må dåligt över det liksom.. Samtidigt som jag vill vara lika liten och fin som mina tjejkompisar som är 160 och väger 50kg, men jag inser själv att så mycket kommer jag aldrig gå ner i vikt.

När vi blev tillsammans vägde jag ungefär 75kg, men då hade jag och mitt ex gjort slut för inte så länge sen och jag åt nästan ingenting - sen när vi blev tillsammans och flyttade ihop så blev det myskvällar och what not och jag gick upp 15kg på den hösten. Sen dog en nära familjemedlem och jag blev deprimerad och tröståt 15kg till. Till saken hör att jag har svårt att träna med en gammal skada från när jag var 15... Hetsätandet är mycket bättre. Jag smyger inte och köper en påse chips som jag äter när han är borta längre och vi äter inte lika mycket onyttigt tillsammans längre heller. Och det är egentligen den enda skillnaden jag har gjort för att gå ner de här 10kg:na.

Men att de kilona har försvunnit ser jag inte, jag känner att förlovningsringen sitter lösare (troligtvis lösare än den satt när vi förlovade oss - men jag vågade inte väga mig då så jag vet inte om det kan stämma eller inte..) och valkarna på ryggen är mindre, men i övrigt verkar måttbandet och jag inte överrens. Vart vikten kommer ifrån vet jag inte för varken överarm, midja, lår eller vad har förändrats. Så det är väl brösten som krymper. Det vore tråkigt då jag faktiskt gillar dem ;)

Har förresten tittat på lillys klänningar tidigare, på nätet, har hittat ett par som jag tycker är jättefina. Får väl kanske ta mig en tripp till stockholm då, med sambo, vägrar lida igenom det själv... Måste man boka tid för provning där?