Jag är större än min m2b
Så där ska du inte behöva ha det. Antingen behöver du komma till acceptans med din kropp som den är nu eller så behöver du förändra dig och ditt levnadssätt. Och så som du beskriver skammen kring ditt ätande (som jag känner igen alltför väl) låter det du behöver hjälp med det, oavsett vilket du vill göra.
Att pendla mellan att inte äta och att sen hetsäta är mycket osunt. Din relation till maten bör större fokus att ditt utseende i stunden, tycker jag. På sin bröllopsdag är alla sitt vackraste tänkbara jag, nästan hur man än gör.
Terapi är inte fult eller skamligt, det är en ovärdelig hjälp när ens negativa tankar helt plötsligt börjar styra ens handlingar och val. Ibland räcker det att gå några ggr, ibland krävs det mer.
För min del är den största skillnaden att jag inte längre tycker jag är bra och snygg för att jag är smal, min värderingsskala går inte längre hand i hand med viktskalan. Sen att det här nya ställningstagandet (efter terapin) bidrog till att jag gick ner nästan 20 kg och maten tappade det syfte den hade förut var ett väldigt viktigt steg, men inte det centrala.