blir sårad och ledsen

Men fy vad hemskt! Stackars dig som ska behöva lyssna på sådan skit från dina närmaste Jag är rejält överviktig och har aldrig fått höra något sådant. Någongång när jag tagit upp det själv har de svarat att så länge jag mår bra är de nöjda. Och om jag behöver hjälp och ber om det så stöttar de mig.

Jag skulle bli vansinnig om någon sa något rent utseenderelaterat. Det är då man får lust att säga, ja jag är fet, jag kan banta, du är ful, vad kan du göra?

Men seriöst, hur är er relation? Det känns ju som att du måste kunna säga till dem att du blir ledsen. Kan ni prata? Förklara hur det känns, inte anklagande eller vara lika dum tillbaka. Säg att när ni däger sådär så blir jag ledsen och det känns som att jag inte duger som jag är o.s.v. Det är lätt att gå till motatack, men det leder ingenvart mer än att alla blir arga och ledsna och man ångrar sig efteråt föratt man sa en massa saker som man inte emnade.

Skönt att din sambo älskar dig som du är. Lycka till

Men vad ledsen jag blir. Hur kan man som förälder göra så? Förstår att det är jobbigt. Fråga dem varför ditt utseende är så viktigt för dem. Får du beröm för annat nångång? Jag är jättenoga med att berömma både mina egna barn och barnen på jobbet för hur de är, inte för att de är söta eller har fina kläder eller nåt.

Svårt att råda mer än att ni måste prata om det. Jag skulle vilja prata med dem och höra hur de tror att det hjälper dig att klanka på ditt utseende. För jag tror inte de vill göra dig ledsen medvetet. Men om du sagt att du blir det och de fortsätter är det ju något som inte går in. Vissa tror ju tyvärr att man får säga vad som helst till sina barn

Försök att tänka att det är hon som har problem. Jag läste en mening i en bok en gång som lärt mig tänka annorlunda. "Den som är nöjd med sig själv och sitt liv letar inte fel hos andra". Så fösöker jag tänka om jag tycker någon är orättvis eller när jag hör skitsnack. Det blir lättare att skaka av sig om man kan tänka att, jaja, han/hon är olycklig och det går ut över mig.

Men det är klart att det känns när ens föräldrar klagar.

Fokusera på det du är nöjd med hos dig själv och förök att inte ta till dig det hon säger. Låt det stanna utanför. Du hör vad hon säger men det får stanna utanför öronen liksom. Svårt, men det går. Jag har tränat i många år.

Jag är av åsikten att man alltid har ett val och jag väljer att vara lycklig. Då kan jag inte ta in allt som alla säger. Eller så är jag helt galen och frågar rätt ut; intressant att du tycker så men hur tror du det får mig att må? Varför vill du att jag ska må dåligt?

I vilket fall hoppas jag att du hittar din drömklänning! Du kommer att vara en vacker brud kan jag säga utan att ha sett dig. Alla brudar är vackra när de strålar av lycka och kärlek. Egentligen skulle man kunna gifta sig i en sopsäck och vara vacker den dagen

Förstår att det sårar! Mina fd svärföräldrar (varit gift förut) sa samma sak om Stockholm. De kunde aldrig komma och hälsa på oss för de gillar inte Stockholm. Jag försökte förklara att det inte är Stockholm de ska träffa, utan oss och deras barnbarn men det gick inte. Så det slutade med att min fd man åkte dit med barnen och jag slutade följa med. Om de inte vill träffas så vill de inte, för det kan inte vara så att en stad kan hindra det. Måste ju vara något annat. Lathet eller så ville de helt enkelt inte träffa oss och då slipper de, mig isllafall.

Jag brukar säga till min blivande när vi pratar om bröllopet och hur det ska vara, att jag skulle kunna gifta mig i en sopsäck på en parkeringsplats bara vi blir gifta. Då skrattar vi gott åt synen och det underlättar i tankarna om vad som är viktigt

Om du vill kan du titta på mina bilder så ser du mig i min klänning. Jag väger över 100 kg men jag ser inte det, jag ser bara en vacker brud

Ja det är jättesvårt att inte döma eller tänka på hur man ser ut. I ena stunden har utseendet ingen betydelse och i nästa stund tittar jag på Top model och liknande och bedömer folks utseende.

Jag fick mig en tankeställare när jag var singel och var med på dejtingsidor. Träffade min blivande man där och det var ju hans utseende som gjorde mig uppmärksammad på honom. Och hur många "dissade" jag inte för att deras utseende inte tilltalade mig? Och hur många gjorde detsamma med mig? Många jag skrev till svarade inte ens. Och i min blivandes presentation stod det bl.a. något om att han sökte en slank tjej. Jag skrev direkt i första mejlet att det här kanske är bortkastat eftersom jag är allt utom slank. Som tur var visade det sig vara oviktigt

Men visst är det underbart att få känna sig älskad precis som man är. Inte för hur man ser ut eller är rik eller något. Bara precis för den man är.

Och jag hoppas din mamma kan uttrycka det också snart. För det gör hon ju, men en del har svårt att uttrycka sig