Måste jag bjuda min så kallade pappa på bröllopet?

Vet inte varför texten blev så ihop tryckt... Hoppas ni orkar läsa ändå.

Chansen är ju stor att folk frågar på bröllopet då antar jag? Varför han inte är där osv... Jag har väl heller ingen skyldighet att förklara varför just DÅ heller? Känns dumt och onödigt att dra upp hela storyn just på den dagen... Dock så vet ju många att han har problem... Men hans syster vet nog inte alls hur illa det är. Så jag kanske måste ringa henne innan och förklara...? Usch så rörigt det är

Förresten... En annan liten detalj hur gör man med bordplaceringen då? Vem ska ta min pappas plats? Min mammas nya man? Eller blir det konstigt?

Tack för alla svar och på något sätt känns det skönt att man inte är ensam om detta även fast jag aldrig skulle önska detta till någon annan.. För det är så otroligt jobbigt och sorgligt att det ska behöva vara såhär :( Jag tror inte det kommer gynna någon att jag bjuder honom och någon hjälp tror jag inte han hinner ta så han klarar av att vara nykter på bröllopet... Att bli nykter alkoholist tar några år så det är ändå försent nu om han skulle göra det. Dessutom är han osams med halva släkten så stämningen skulle bli mint sagt jobbig. Jag ska ringa min faster och berätta läget... Eller rent av kanske åka dit. Dock är jag lite nervös..inte en lätt sak att berätta. Det är ändå hennes bror. På något sätt känns det lättare att åka dit då har jag min sambo med mig också som stöd. Det är nog som de säger.. Man kanske är pappa på pappret men det är mer en titel som man förtjänar. Min mammas man har ju alltid varit en extra pappa för mig sen jag var 11 år så det kan vara så att jag sätter honom vid honörsbordet. Och så står jag mina svärföräldrar väldigt nära Tack för alla råd och tankar

Har inte vågat ringa till min faster än... Men måste ta tjuren vid hornen snart! Hoppas också hon förstår... Gör hon inte det... Ja det skulle vara tråkigt men då får det bli så. Jag kan inte ha människor omkring mig på den finaste dagen i mitt liv som kanske förstör. Han är kanske min pappa på pappret men den titeln förtjänar han inte längre ärligt talat... ( han har ringt igen) och denna gången var det faktiskt droppen! Till och med min blivande man blev förbannad vilket han sällan blir... Ja det är synd om alkoholister, det är en sjukdom... Men som anhörig kan man inte ta hur mycket skit som helst. Det orkar man inte. Jag tycker ändå han gör ett eget val...

Nej precis.. Det är uteslutet att han får komma. Han ringde och sa att jag har ingenting och enda anledning till att min sambo är tillsammans med mig är på grund av att vi har en son... Och att han förmodligen kommer lämna mig snart. Helt seriöst hur kan en pappa säga så till sitt enda barn som ska gifta sig och är lycklig? Och detta var inte ens det värsta han sa... :S Nej så ärligt talat så har inte jag någon pappa längre så länge han inte tar tag i sitt problem. Orkar inte längre.