Måste jag bjuda min så kallade pappa på bröllopet?

Vet inte varför texten blev så ihop tryckt... Hoppas ni orkar läsa ändå.

Nej du måste inte bjuda någon alls. 
Du är ju medveten om hur reaktionerna från omgivningen kan bli antar jag. Både om du bjuder in honom. Och om du låter bli att bjuda honom.
Så länge som du vet och är beredd på detta så kan du göra precis som du vill.

Min halvbrors pappa är alkoholist, och jag vet hur det har drabbat min bror. Och jag vet hur många chanser hans pappa har fått.
Till slut måste man säga ifrån och ta avstånd för att orka med själv, men även för att hjälpa dom att förstå vilka konsekvenser deras drickande kan få. 

Finns inga måsten. Om du inte vill ha karln där så skicka ingen inbjudan.

Chansen är ju stor att folk frågar på bröllopet då antar jag? Varför han inte är där osv... Jag har väl heller ingen skyldighet att förklara varför just DÅ heller? Känns dumt och onödigt att dra upp hela storyn just på den dagen... Dock så vet ju många att han har problem... Men hans syster vet nog inte alls hur illa det är. Så jag kanske måste ringa henne innan och förklara...? Usch så rörigt det är

Förresten... En annan liten detalj hur gör man med bordplaceringen då? Vem ska ta min pappas plats? Min mammas nya man? Eller blir det konstigt?

Finns ingen anledning att den frågan ska komma på tal. Inte direkt till dig eller din blivande.

Ni sätter vilken person ni vill vid H-bordet :) Vi hade tärna (syster) - pappa - jag - maken - mamma - marsalk. Ni kan lika gärna sätta en moster, farmor, morbror, god vän... Det spelar ingen roll vem, så länge personen förtjänar att sitta där :)

Min pappas sambo tog min mammas plats vid honnörsbordet.

Först när vi planerade bröllopet så var det för att mamma var för sjuk för att klara av att sitta där, och sen för att mamma hann gå bort innan...
Så ja, om du har en bra relation till din mammas nya man så kan han gärna sitta där. Men annars kan du ge den platsen till någon annan som du tycker förtjänar den.

Om du har några som du antar kommer att fundera så är det kanske bra att prata med dom innan. Men de flesta har fingertoppskänsla nog att inte ställa sådana frågor på bröllopsdagen 

Jag känner igen mig i det du skriver. Min pappa är alkoholist & narkoman, misshandlat mig & mamma. Har ett barn på 3 år som han träffat en gång, bryr sig inte att höra av sig om han inte behöver hjälp med datorn annars är han alltid full/påverkad när han ringer. Dock så är han aldrig otrevlig mot mig längre då jag sagt ifrån. När han väl hör av sig (ca 2-3 ggr per år) är han ödmjuk men dock påverkad som sagt. Men jag gjorde valet att inte bjuda han på vårat bröllop. Tvekade inte en sekund, även om det är ett jätte jobbigt beslut att ta. Jag som du såg alltid upp till min far som liten. Istället för pappa tar mammas kille platsen vid honnörsbordet, som jag eg inte ens tycker om. Men jag förstår vad du går igenom & det är inte lätt, men försök att tänka vad som gör dig bäst. En full pappa som du får ångest över för hans beteende eller slippa det. Kram

Min pappa är också alkoholist, och vi har väldigt lite kontakt. Men han skäms också väldigt mycket och har dessutom svårt för stora tillställningar, så jag bjöd helt enkelt in honom i trygg förvissning om att han ändå inte skulle komma. Men hade jag inte bjudit honom hade han hittat ännu en anledning till att vara ett offer som det är syndast om i hela världen. Nu fick han själv inse att han inte var i skick att komma. Men sån "tur" antar jag att du inte kan räkna med när det gäller din pappa, eftersom han inte verkar ha någon större insikt.

Jag tycker inte du behöver bjuda din pappa, när du inte kan lita på att han kan uppföra sig. Du har ju redan sagt till honom att han inte är välkommen om han inte söker hjälp för sina problem, så det är inget mysterium varför. Du kan ringa eller skriva till honom och säga att hans drickande är ett stort problem, att han är elak mot dig när han dricker, och att du inte vågar ta risken att han är full eller elak på ditt bröllop. Eftersom han vägrar söka behandling för sitt missbruk så kan du tyvärr inte bjuda honom. Det spelar väl egentligen ingen större roll om han blir arg, om han inte bjuder dig på sitt bröllop, eller bryter kontakten. Väljer han det hellre än att sluta dricka, ja, då är han ingen stor tillgång i ditt liv ändå. Om du vill kan du prata med din faster innan, så slipper du den diskussionen på bröllopet. Och om du är rädd att hon inte ska tro dig och tycka att det är du som är dum som inte bjuder honom, så är det ju bättre om hon får ta ställning till det innan. Om det inte är det du är orolig för utan att hon ska få veta hur illa det är, så är det ju inte ditt ansvar att hjälpa honom att mörka det.

När det gäller placeringen kan du sätta någon manlig släkting som betyder mycket för dig (eller en styvfar om du har en bra sån), eller göra som jag och bara hoppa över honom och sätta svärmor direkt på din högra sida.

Och med den kommentaren vet säkert de flesta vem jag är, men jag är inte anonym för er skull utan för att inte alltför många personliga upplysningar ska kopplas ihop med mig nick (som jag har använt lite för mycket på lite för många ställen)

Jag kommer inte heller bjuda min pappa. Tycker man får förtjäna att vara en del i en sådan stor händelse i någons liv, räcker inte att vara familj... (Tycker jag)

Jag kommer inte heller bjuda min så kallade pappa heller, för han är inte min pappa enligt mitt tycke!!
Jag älskar min svärfar mer än min pappa.. så då får han sitta på hans plats. och om det blir tal om att någon annan än min blivande ska gå med mig in i kyrkan så är det min styvfar.

Tack för alla svar och på något sätt känns det skönt att man inte är ensam om detta även fast jag aldrig skulle önska detta till någon annan.. För det är så otroligt jobbigt och sorgligt att det ska behöva vara såhär :( Jag tror inte det kommer gynna någon att jag bjuder honom och någon hjälp tror jag inte han hinner ta så han klarar av att vara nykter på bröllopet... Att bli nykter alkoholist tar några år så det är ändå försent nu om han skulle göra det. Dessutom är han osams med halva släkten så stämningen skulle bli mint sagt jobbig. Jag ska ringa min faster och berätta läget... Eller rent av kanske åka dit. Dock är jag lite nervös..inte en lätt sak att berätta. Det är ändå hennes bror. På något sätt känns det lättare att åka dit då har jag min sambo med mig också som stöd. Det är nog som de säger.. Man kanske är pappa på pappret men det är mer en titel som man förtjänar. Min mammas man har ju alltid varit en extra pappa för mig sen jag var 11 år så det kan vara så att jag sätter honom vid honörsbordet. Och så står jag mina svärföräldrar väldigt nära Tack för alla råd och tankar

Alltså...är i en liknande situation. Ska inte gå in på detaljer med vissa saker är redan nämna som anledningar till varför man inte vill ha sin egen far där.

Många säger att familjen är viktigast och går före allt - men då gäller väl det från alla sidor? Varför ska barnen lida och sedan ändå känna ansvar och krav från människor som gjort en så grovt illa? Jag håller med att man inte behöver bjuda bara för att "man är familj".Jag tänker och säger till mig själv att - för tusan har jag väl "en" (eller många fler) anledning till VARFÖR han inte är välkommen. Tycker det är fel att det ändå är vi(barn) som mår dåligt över det hela... i alla fall jag känner skuld - fastän jag logiskt vet att jag inte gjort något fel. Man väljer ju tyvärr inte sin familj, och handlande har konsekvenser. Min pappa får inte ta del av mitt vuxna liv, det är hans fel och inte mitt. Nu låter det kanske som att jag lägger över ansvar/skuld på honom, men som barn har du ingen skuld.

Ta inte illa upp av vad jag skriver, behöver själv ventilera i ämnet. Min poäng är ändå att du ska ha omge dig med människor av värme, som känner dig och visar uppskattning. Du ska inte känna tvång att bjuda en människa som sårat eller på annat sätt skadat dig "bara för att" det är din far. Jag hade själv ett telefonsamtal igår med min far, det var allt annat än välbemött och idag mår jag som en...krossad potatissäck, så jag förstår att du känner dig ängslig. Jag får bara hoppas din faster förstår var du kommer ifrån och stöttar dig i ditt beslut.

Har inte vågat ringa till min faster än... Men måste ta tjuren vid hornen snart! Hoppas också hon förstår... Gör hon inte det... Ja det skulle vara tråkigt men då får det bli så. Jag kan inte ha människor omkring mig på den finaste dagen i mitt liv som kanske förstör. Han är kanske min pappa på pappret men den titeln förtjänar han inte längre ärligt talat... ( han har ringt igen) och denna gången var det faktiskt droppen! Till och med min blivande man blev förbannad vilket han sällan blir... Ja det är synd om alkoholister, det är en sjukdom... Men som anhörig kan man inte ta hur mycket skit som helst. Det orkar man inte. Jag tycker ändå han gör ett eget val...

På ett sätt är det ju bra att han gör bort sig riktigt ordentligt, så blir det lättare för dig att fatta beslutet. I början av tråden var du ju fortfarande lite osäker på om du kunde låta bli att bjuda honom, men nu är det ingen diskussion längre va?

Nej precis.. Det är uteslutet att han får komma. Han ringde och sa att jag har ingenting och enda anledning till att min sambo är tillsammans med mig är på grund av att vi har en son... Och att han förmodligen kommer lämna mig snart. Helt seriöst hur kan en pappa säga så till sitt enda barn som ska gifta sig och är lycklig? Och detta var inte ens det värsta han sa... :S Nej så ärligt talat så har inte jag någon pappa längre så länge han inte tar tag i sitt problem. Orkar inte längre.