Deprimerad innan bröllopet, jag ska ju vara glad..

Jag skulle vilja säga som många andra här att du nog gynnas av att tillåta dig själv må dåligt. Att planera bröllop kan vara en väldigt stresanda tid, speciellt om du har varit mycket ensam om det. I bland kan man gå i väggen utan att ha märkt det själv vilket efterföljs av en depresion. Att gå i in i väggen är inte uteslutande för att man har haft mycket att göra, men ofta för att man har haft mycket att tänka på och bekymra sig för också (i och med att du blivit arbetslös och inte a-kassan gör som den ska, är inte detta så märkligt i såfall). Att ha dåligt samvete för att må dåligt blir i detta fall ännu ett bekymmer.

Nu vet jag inte om en utmattningsdepression är fallet, men om det är det, är ända "medcinen" den första tiden att ta det lugnt, vila och få ha det kravlöst en liten stund. Efter detta är det beteendeaktivering som gäller. Gör saker du tidigare tyckte var kul, trots att det känns jobbigt att ta sig för dessa saker. Det kommer att vara jobbigt i början, men hjärnan och kroppen vänjer sig

Är det inte en utmattningsdepression utan en "vanlig" depression, som väldigt många kvinnor går igenom någon gång i livet, så kan du gå rätt på beteendeaktiveringen.

Det är som sagt väldigt vanligt med en depression någon gång, så det är absolut ingen svaghet å uppleva detta och ännu mindre att be om hjälp. Det vill jag häller säga är en styrka. Personligt skulle jag uppsöka en psykolog häller än en läkare då en psykolog kan få dig ut av depressionen på "naturligt" vis men en läkare ger mediciner som inte har lika bra effekt på tid. Som behandling är psykologhjälp och mediciner likvärdiga. Psykologhjälp ger dock inga biverkningar om man bortser från den vanliga effekten att folk får bättre självkänsla.

Annars skickar jag en massa styrkekramar åt dig. Jag kan relatera till känslan och den är inte kul!