Hur träffades ni?
Power Meet Västerås juli 2009. (för den oinvigde är det Europas största bilträff) Jag har varit på Power Meet sen 1998, det är för mig årets höjdpunkt!!!! Varning, lång historia!
Tisdag: Jag och två vänner packade in oss o packning, militärtält o allt annat som behövs för att bo på camping i en vecka. Min son var drygt 1 år o älskar bilar så han skulle få vara med det första dygnet. Min dåvarande pojkvän hade precis kommit hem från Peace&Love men betedde sig mäkta märkligt och skulle dessutom bara vara hemma några dar innan han skulle åka vidare till Amsterdam o ville inte med på Power Meet, men hjälpte oss att köra alla grejer till campingen, sen åkte han hem igen.
Väl på campingen reste vi (vännerna o jag) tältet och gick runt o kikade på alla bilar o människor. Efter några timmar kom en skitsur vakt och gapade o skrek om att där fick man minsann inte campa med tält, det var till för husvagnar! Lugnt bad jag om ursäkt, att ingen sagt att vi inte fick stå där, men att vi självklart skulle flytta oss, bara han berättade var vi fick campa. Surt o grinigt fräste han o visade oss till rätt område. Vi bökade in allt i min lilla Volvo (vet ni hur stort ett militärtält är eller???) och hittade en ny plats. Klockan hade hunnit bli nio på kvällen, myggen kom, min son var trött o grinig och vi hade inget tält uppsatt. Jag började lacka ur rejält så jag bad vännerna fixa tältet o allt sånt o sen satte jag sonen i bilen o körde hem honom till min mamma (bor bara 4mil från Västerås). Passade även på att svänga förbi dåvarande pojkvännen och fråga varför han betett sig så lustigt. Han sa att han var trött o allt verkade vara okej igen, så jag åkte tillbaka till Västerås. När jag kom tillbaka till vårt tält var det fullt av folk där, full fest. Stängde av bilen, knäppte en öl och fick hälsa på alla som var där. (Vi var tre från början, nu var det minst 10 pers där). De var från Norge och campade ca 20 m ifrån oss. Jag skakade hand med alla, men sist av alla hälsade jag på HONOM. Han hade varit o hämtat mer öl i deras tält och när han kom var det som att nån lyste på honom. Jag såg honom så klart, fastän det var mörkt. När vi skakade hand gick det ilningar i oss och det sa bara klick. Han hade sällskap hemma i Norge o jag hade ju oxå sällskap. Men just då fick vi båda den där känslan "vi ska dela livet tillsammans".
På natten gick vi alla ner o badade o jag sa då till min kompis att "han innebär trubbel" för jag blev alldeles knäsvag av honom.
Dagarna gick och vi hängde mycket med norrmännen, speciellt med honom. Jag kände mig som en fjortis, smygkikade på honom hela tiden, kollade alltid var han var, blev nästan irriterad på mig själv för jag var ju ändå 27 år! Det gjorde ont i mig när hans tjej ringde och jag gömde för honom att min dåvarande ringde. På natten mellan fredagen o lördagen regnade det så in i h*e, o han sov i framsätet på en bil där rutan inte gick att stänga, så han fick sova i vårt militärtält där det var varmt o torrt. Vi bara låg på min madrass, nära, men inget mer. Men vi visste att det skulle vara vi, som att vi känt varann hela livet.
Ingenting fysiskt hände den veckan, även om det var nära flera gånger. Ingen av oss är det otrogna typen. På söndagen när det var dax att åka hem var det tungt. Det märkliga är att vi båda i varsin bil med miltal emellan oss lyssnade på samma låt om o om igen (Curly sue med Takida).
Vi messade lite, gick vidare till msn och lite telefonsamtal. Jag gjorde slut med min dåvarande och efter ett tag tog det slut mellan M2B o hans tjej. Vi möttes i en liten håla som ligger mittimellan oss (40 mil emellan oss), spenderade en mysig helg tillsammans, vi sov i bilen, åkte runt o bara var.
Efter det kom han till mig varje helg eftersom jag inte ville ta med sonen 40 mil i bil. Men han åkte fram o tillbaka varje helg, ca 80 mil varje helg. I oktober sa han upp sig från jobbet i Norge, fick jobb här i Sverige o flyttade hem till mig.
Vi valde att säga vårt datum 4 juli 2009 för det var ju natten i tältet då vi visste att vi är menade för varann. På samma plats som vi träffades friade han 8 juli 2011. Nu har vi köpt hus, försöker bli gravida och ska gifta oss antingen 2013 eller 2014 (det beror på hur det går med graviditet). Jag älskar honom så det gör ont och just den här helgen är han i Norge o hälsar på släkt o vänner o jag o grabben är hemma, så nu saknar ja honom så mycket!!!
Ursäkta att det blev ett långt inlägg