Jag skulle pratat om det och berättat precis det där, varför du känner som du känner och anledningarna du har till att inte vänta om ni nu absolut ska ha ett barn till.
Vilka risker som kan finnas med att ni skaffar barn (det kanske blir så att han måste ta hand om barnet till 99% för att du inte klarar av att bära, byta blöjor mm mm. Är han med på det och förstår han vad det betyder i vaknätter mm?)
Bra, då hinner han tänka igenom det ordentligt. Förbered dig mentalt så att du orkar med en diskussion som kan bli jobbig för er båda.
Så illa behöver det inte vara.
Och så länge ni förstår varför den andre känner som den känner, så kan ni komma fram till en lösning.
Även om ni väntar och bestämmer er för att skaffa senare så finns det inga garantier för att det blir några barn då. Du kan hamna i klimakteriet extra tidigt, eller något annat sker som gör att ni inte kan få barn.
Så han måste ju veta att även om du säger ok, vi skaffar senare. Så betyder inte det att det finns några garantier på det.
Och han måste också inse att livet inte tar slut för att man får barn...
Om han inte accepterar ett liv utan eget barn så får han ju acceptera att skaffa det så snart som möjligt då.
Det är enkel matematik...
Vänta - och kanske bli utan (eller som passionsblomman säger - riskera att barnet får något fel)
Skaffa snart - och minska riskerna både för barnet och dig.
