Svärisar!

Hej =) Jag har en superfin relation till mina svärisar. Dem stöttar och ställer upp i vått o torrt vilket är mkt skönt då jag har mina föräldrar 100 mil i från. =)

Jag har världens bästa svärföräldrar. Jag känner mig mer som en dotter till dom än som någon som bara är tillsammans med deras äldsta son.

Dom har till och med tagit till sig min bror och brorsdotter eftersom vi har väldigt dåligt med släkt annars  

För min del finns det inget sånt. För att kunna vara en svärförälder måste man vara i första hand vara en förälder... Så min make har svärföräldrar :)

Jösses vad fel den meningen blev... Så blir det :)

har alltid haft en knackig o ganska dålig  relation till mina svärisar, särskilt svärmor. svärfar går det väl att prata med men inte svärmor.

och den relationen blev verkligen usel sedan de fick reda på att vi ska gifta oss, svärmor har inte pratat med mig på 4veckor. hon rent ut sagt avskyr mig o då ännu mer sen inbjudan kom.

min sambo har en bra relation till mina föräldrar men det kanske beror på att han o min pappa har jagat älg tillsammans i flera år i samma lag.

men mina föräldrar är min vidsynt o inte så tunnelsedd i det dagliga livet. hos min svärmor är allt svart eller vitt finns inget däremellan...

hon blev inte glad alls när hon fick veta att vi skulle ha barn tillsammans o hon tyckte/tycker jag är rena slampan som har haft förhållanden innan jag o m2b träffades o hon ogillade skarpt att jag har barn sedan tidigare oxå

så näe  varken de eller jag tycker om varandra o det är ett helsike iom att vi bor på samma gård... 

Både jag och min blivande har goda relationer till varandras familjer, känner oss båda välkomna och omtyckta av dem! Och då innefattar det från hans sida även farföräldrar och farbröder. Visst, man gifter sig inte med släkten - men det underlättar och det är en god känsla att känna sig som en del i hela familjen!

Jag trivs jättebra med min sambos familj. Känner att de finns där om vi behöver dem, och jag vet att de är jätteglada för att vi ska gifta oss. När jag blev sjukskriven så ringde min blivande svärmor för att höra hur jag mådde m.m., det betyder mycket.

Fy vad tråkigt, och taskigt av föräldrarna. Ja riktigt elakt! Barn då är det ju verkligen på riktigt och då måste de ju acceptera dig tycker jag, alltså acceptera sitt barns val å släppa taget. I princip alla har ju några förhållanden bakom sig om man inte möts som 14åring, är ju dumt att kräva något annat. Hoppas svärmor är snäll mot barnen iaf!

 
Min blivande svärmor gick hastigt bort innan sommaren. Hon var en väldigt fin människa, om än svår att lära känna, och vi hade en bra relation och hade kunnat ha en jättefin relation i framtiden. Men hon fick för lite tid på jorden och vi fick för lite tid ihop.

Kvar har jag min (idiotiska) blivande svärfar som jag knappt tål, då han dricker för mycket och säger mycket olämpliga saker. Dock gillar han mig, men det är inte ömsesidigt. Han har sagt så mycket dumma saker till mig och dricker sig full när han passar sina barnbarn (min m2b syskonbarn).