Varför väcker en dyr förlovningsring så starka känslor?
Det ar likadant at andra hallet ibland. Jag bor i London sedan 11 ar tillbaka och har en svensk vaninna som bad sin fastman om en slat ring, alltsa en sadan man har i Sverige. Hela hans familj var nastan chockade och han fick forklara tusen ganger varfor han friat till henne med en san trakig ring utan nagra stenar pa! Dom trodde han var snal och han skamdes jattemycket. Nar dom ar i Sverige ar det ju ingen som ifragasatter det!
Jag och mina icke-svenska vaninnor har inte alls speciellt stora stenar pa vara ringar utan mellan 0,33-1ct men dessa anses jattestora och "blingbling" av min familj i Sverige och mina svenska vanner. Jag brukar fa en massa fragor om vad den kostade (bara av svenskar), vilket jag tycker ar lite onodigt att fraga om.
Med andra ord ar det i alla fall delvis en kulturell grej och man gor val lite vad som forvantas av en socialt, annars far man halla pa och svara pa en massa fragor om det, vilket inte ar sa kul. Min ring ar en symbol for karlek och lycka, och det skulle den vara om det vore en slat silverring ocksa. (Om jag hade en slat silverring skulle alla mina icke-svenska vanner konstant ifragasatta det, och jag skulle tycka det var jattejobbigt faktiskt.)
Sedan kan jag forsta att aven en del svenskar vill ha diamantringar eftersom globaliseringen av kultur har gjort att man relaterar till saker gors i resten av varlden. Det ar helt klart vanligast att ha diamantringar i resten av varlden, jag tror bara det ar Sverige och Norden som anvader slata ringar till forlovning, det som kallas "wedding band" i resten av varlden.
