Varför väcker en dyr förlovningsring så starka känslor?
Det är ju inte en svensk tradition (som flera redan nämnt).
BT har blivit lite inriktat på spartips och "gör det själv-dekorationer". Även om det ju givetvis finns plats för alla här.
Så jag tror att det kan vara att de som lägger över 100.000:- på en förlovningsring (eller även vigselring) sticker ut en hel del.
Och några (långt ifrån alla, tolka det inte så) som lägger mycket pengar på sina bröllop, både på smycken mat lokal kläder mm, har ett sätt att skriva som trycker ner de som har mindre pengar.
De som inte har så stor budget är ju i majoritet. Därför kan det lättare bli så att budgetbröllopen liksom "hetsar" varandra om ni förstår hur jag tänker.
Inget illa menat nu...
Alltså vi kan göra ett exempel:
I en tråd sitter det ett gäng tjejer och pratar om hur dom ska få ner kostnaderna på sina bröllop och om hur man kan göra egna dekorationer av saker som kanske till och med är gratis (stenar, kottar, toarullar) osv. Medan det i en annan tråd sitter ett gäng som gör sig roliga på budget-tjejernas bekostnad när dom skrattar åt "servettringar av toarullar" och egengjorda inbjudningar av tapet. Och diskuterar budgetar som de flesta här inne inte ens kan drömma om, om dom inte ska skuldsätta sig för många år framöver.
Dom kanske inte kommenterar varandra i trådarna, men dom kan vara inne och läsa och irritera sig.
Budgettjejerna irriterar sig på "de rikas" skryt (som dom ser det) och "dom rika" tycker att budgettjejerna är snåla och inte förstår att "det är ju den viktigaste dagen i deras liv och att det är värt att spendera pengar då"...
När det då dyker upp en tråd där man känner att TS skryter eller trycker ner "mig" på något sätt så är det lätt att bara reagera instinktivt. Man känner sig påhoppad, även om det inte är riktat mot mig och inlägget inte är gjort som skryt.
Om man hade gått ifrån datorn - gjort sig en kopp kaffe och sen gått tillbaka och läst inlägget igen så kanske man hade tolkat det helt annorlunda.
Och det gäller inte bara när någon skriver "min ring kostade över 100.000:-" utan det kan lika gärna vara när någon skriver "vad tycker ni om mitt fynd för 2000:-"?
Det handlar alltså att man har stört sig under en längre tid på något och sen brakar det loss när man på något sätt känner sig påhoppad eller provocerad.
Jag tror inte att det har så mycket med avundsjuka att göra, utan mer att det känns som att någon ser ner på en själv pga de val man gjort. Så man hamnar liksom i en liten försvars-position där man tar åt sig på en personlig nivå.
Jag kan ärligt säga att jag ger blanka FN i vad era ringar kostar, vad klänningen kostar och hur mycket pengar ni lägger på lokal mat och underhållning.
Om jag är gäst på ert bröllop så är det er lycka som gör att jag minns bröllopet. Inte hur fina dekorationer ni lyckats pyssla ihop hemma i lägenheten, eller hur väl er inhyrda koordinator har fått till slottslokalen med tusentals blommor, kristallvaser och specialbeställda dukar.
Det som gör min dag bra är bordsplaceringen (om den är genomtänkt). Och kärleken och lyckan som man kan se i era ögon. Jag struntar i om er ring kommer från en tuggummiautomat eller från Tiffanys. Jag bryr mig inte om ifall ni har en klänning från HM, en kinakopia eller ett orginal (kanske till och med specialbeställd för just er av en designer).
När det gäller ringar så är min personliga åsikt att jag inte skulle vilja ha en så dyr ring på fingret.
För det första så fastnar jag i överallt med ringar som sticker ut. Jag är inte rädd för att skita ner mig och om bilen inte funkar så är det jag som dyker in under huven och kollar...
Så för mig funkar det inte med en ring med så stor sten alltså. Oavsett om det är en CZ eller äkta vara.
Jag älskar min ring, för det är jag och maken som bestämt hur den ska se ut. Och det är värt mycket mer för mig än summan den har kostat.
Så jag bryr mig inte om vad du har på fingret och vad den har kostat...
Om jag skulle välja så skulle jag hellre amortera av på huset än att köpa dyra smycken, men andra gör andra prioriteringar eller så har dom råd att göra både ock. Och jag dömer dom inte för det.
Det man kan ta med sig är att man kanske kan ta ett steg tillbaka och fundera lite innan man skickar iväg den där bitska kommentaren oavsett om det är riktat mot en dyr ring, eller mot budgetbröllopet.
Och att man får inse att vi är alla olika och prioriterar olika.
Men anledningen vi är på BT är densamma. Vi ska gifta oss, eller har redan gjort det.
Så oavsett vilken prislapp våra bröllop och ringar har så kan vi väl försöka hjälpa varandra och hålla sams?
Jag är inte perfekt, och jag ryter till ibland. Ibland omotiverat också men då får jag ju be om ursäkt i så fall...
Men mitt mantra är - kan du inte säga något snällt så säg inget alls.
Kanske några fler som borde ta till sig det också...
)