Varför väcker en dyr förlovningsring så starka känslor?

Ja, jag tror att det kanske har att göra med en kombination av flera saker (eller olika beroende på vilken person som uttalar sig). Den anledning som jag kan känna mest med är väl en slags sorg över att kanske förlora vårt svenska arv. Så mycket idag är och blir sk amerikaniserat och kanske känns det lite hotfullt att vi ska förlora vårt arv av mer "nedtonade" förlovningsringar. Att det istället blir lite av den tävling, som jag hört mina amerikanska vänner säga att det kan vara där, om vem som kan få eller ge den största diamanten. Jag är själv förlovad med en Brittlevande irländare (som åxå har traditionen av att förlovningsringen ska vara större och finare än vigselringen) och vi valde ring ihop eftersom han visste att det viktigaste för mig var att den skulle vara speciell och en symbol för oss. Han ville ha en antik ring och gärna med grönt (Irland) och det gillade jag. Den ring som vi valde kostade mer än vad han kunde lägga ut just då, så jag betalade hälften. Den har två mindre diamanter och en 2ct grön ädelsten och efter snart 6mån kan jag fortfarande inte sluta titta på den. Den är så oss och det vackraste jag någonsin ägt. Ja, den är inte typiskt svensk men varje gång jag ser den tänker jag på min älskade och den är perfekt för oss och det är väl det som är viktigast?! Så kontentan är väl att det har ingen betydelse hur ringen ser ut. Är den "du" eller "ni" så tycker jag att alla förlovningsringar är vackra :)