Det känns som om man är ensam om det. Jag är totalt toknervös. Bröllopet är om 2 dagar, och jag är livrädd över att få panikattacker under själva vigseln, just triggade av nervositeten. Hur fasen gör man?
Kan också tillägga att mina panik/ångest attacker yttrar sig som extremt illamående..... 
men så jobbigt! personligen, då jag lider själv av ångestattacker (dock sällan) så brukar det funka om jag får, så att säga, "göra bort det". att få gråta/skrika/ whatever gör att laddningen liksom går ur, och jag har inget mer att få panik över. dock har du ett annat "symptom".. så jag vet inte hur du skulle kunna lösa det.. :/ du kräks också då? kanske illamåendetabletter skulle hjälpa? eller att bara prata så någon vet att du kan bli så nervös.
hoppas du får en underbar dag i alla fall!
Jo, jag vet att spänningen släpper en aning då.... Jag har tabletter för illamående, men man blir ganska så trött av dom, så dom tar jag endast i nödfall. Jag kräks sällan (har spyfobi), vilket i sig kan trigga ångesten ännu mer.
Jag är bara livrädd över att man ska stå där, framför alla, och prästen, och sedan må så dåligt så man knappt kan stå. Nu hoppas jag att allt vad det innebär timmarna innan vigseln, kanske hjälper en att komma på andra tankar... Känns så trist att vara supernervös över hurvida man kommer att klara det, istället för att vara nervös över själva vigseln (alltså, lyckligt nervös)...
Jo, jag vet att spänningen släpper en aning då.... Jag har tabletter för illamående, men man blir ganska så trött av dom, så dom tar jag endast i nödfall. Jag kräks sällan (har spyfobi), vilket i sig kan trigga ångesten ännu mer.
Jag är bara livrädd över att man ska stå där, framför alla, och prästen, och sedan må så dåligt så man knappt kan stå. Nu hoppas jag att allt vad det innebär timmarna innan vigseln, kanske hjälper en att komma på andra tankar... Känns så trist att vara supernervös över hurvida man kommer att klara det, istället för att vara nervös över själva vigseln (alltså, lyckligt nervös)...
Stackare, jag förstår att det känns nervöst, men det kommer att gå bra!
Jag är inte så insatt i hur det fungerar med ångestattacker och hur det är specifikt för dig, förutom det du beskrivit här, men finns det något som din blivande man kan göra för att hjälpa dig? Du kanske kan ha ett hemligt tecken för att visa att du är extra nervös, eller om du bara kan krama hans hand under vigseln, och så kan han krama din hand tillbaka för att visa att han finns där.
Självklart menar jag inte att det är så lätt att han bara kan lösa alla problem genom en handtryckning, men ni är ju ändå två som gifter er och han är säkert insatt i dina problem. Finns det några yttre faktorer som du kan arrangera så att det lugnar dig? Kanske att prata med någon av dina närmaste vänner, be dem att få dig på andra tankar precis innan vigseln. Se till att alla praktiska detaljer är lösta eller att någon annan är ansvarig för dem, så att du kan koppla av.
Jag är som sagt inte så bra på sånt här men jag önskar att jag kunde hjälpa! Kram
Stackare, jag förstår att det känns nervöst, men det kommer att gå bra!
Jag är inte så insatt i hur det fungerar med ångestattacker och hur det är specifikt för dig, förutom det du beskrivit här, men finns det något som din blivande man kan göra för att hjälpa dig? Du kanske kan ha ett hemligt tecken för att visa att du är extra nervös, eller om du bara kan krama hans hand under vigseln, och så kan han krama din hand tillbaka för att visa att han finns där.
Självklart menar jag inte att det är så lätt att han bara kan lösa alla problem genom en handtryckning, men ni är ju ändå två som gifter er och han är säkert insatt i dina problem. Finns det några yttre faktorer som du kan arrangera så att det lugnar dig? Kanske att prata med någon av dina närmaste vänner, be dem att få dig på andra tankar precis innan vigseln. Se till att alla praktiska detaljer är lösta eller att någon annan är ansvarig för dem, så att du kan koppla av.
Jag är som sagt inte så bra på sånt här men jag önskar att jag kunde hjälpa! Kram
Ja, min blivande är mycket insatt i hur jag mår, eftersom jag haft panikattacker och ångest i många år. Då min ångest hindrar mig från att äta, så är jag rädd över att svimma för att jag inte har ätit, eller för all del må illa. Jag hoppas verkligen att det går vägen. Känns mindre kul att vara nervös över hur man ska må, än hur det hela kommer att gå. Känns trisst att inte kunna vara förväntansfull när jag verkligen är det inners inne.
Ja, min blivande är mycket insatt i hur jag mår, eftersom jag haft panikattacker och ångest i många år. Då min ångest hindrar mig från att äta, så är jag rädd över att svimma för att jag inte har ätit, eller för all del må illa. Jag hoppas verkligen att det går vägen. Känns mindre kul att vara nervös över hur man ska må, än hur det hela kommer att gå. Känns trisst att inte kunna vara förväntansfull när jag verkligen är det inners inne.
Åh, men oroa dig inte så mycket för vad som kan hända (lätt sagt, jag vet, men jag menar inte på det sättet). Tänk att oavsett hur det går, så kommer ni ju att bli gifta! Du kommer att klara dig igenom det, det lovar jag! Din familj och era vänner finns där för att de bryr sig om dig, det är ju ingen teaterpjäs där du måste agera på ett visst sätt för annars blir du inte godkänd. Det viktigaste är att du är dig själv, och behöver du ta en liten paus så är det ok. Ingen kommer att tycka att er vigsel blir sämre för det.
Har sett i andra trådar att folk ibland tar lite druvsocker eller godis precis innan vigseln, det kanske skulle funka för dig? Eller ett glas vatten eller läsk om det går ner.
Litet tips som fungerar för vissa att lindra/hindra en ångestattack: Andas med magen (sök på youtube efter avslappningsövningar, där kan du hitta videos på det)
Jag får ibland ångestattacker och då hjälper det mig lite grann att andas med "magandning". Hoppas det kan hjälpa dig!
LYCKA TILL! :) och Grattis självklart!!
Ja, tack och lov så har vi bara bjudit dom närmsta. Men man är ändå nervös eftersom man vet vad man dagligen lever med. Förhoppningsvis så kommer jag inte ens hinna känna efter, då man har annat i tankarna, som att gifta sig. Känns som om man gnäller över ett i-landsproblem, men när problemen blir vardagen så blir man nervös.
Bara att ta en timma i taget helt enkelt.
