Barnlängtan vid ung ålder

Trådnamnet säger allt: barnlängtan vid ung ålder. 

Jag har väldigt stor barnlängtan och jag är "bara" 20 år. Hur hanterar man det?

Finns säkert fler som mig. 

Här inne kan vi diskutera och förstå varandra.

 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-21 02:05
Självklart får även ni andra i alla åldrar också vara med. Man kan ju absolut ha barnlängtan oavsett ålder. ;)

åh det där är inte alls lätt. den där känslan har jag tacklats med ett tag nu. okej ett väldigt långt tag om jag ska vara ärlig.
Och det finns nog egentligen inget lätt sätt att hantera det på för om man känner som du gör och som jag gör att barn är meningen med livet så är det svårt.

jag har bara räknat ner och sett framåt. och ju närmare målet man kom desto svårare blev det.
Men nu har jag räknat ner för sista gången. idag är det endast 6 dagar kvar tills vi slänger kondomerna och börjar förverkliga vår dröm.

Efter fyra år tillsammans är studierna klara, jobb är fixade och om 41 dagar gifter vi oss.
Så även om det känns låååångt borta så är varje steg värt det för att kunna ge sina barn det absolut bästa. Jag ville precis som du, kunna ge dom allt och vara klar med det som krävdes innan. Det är väldigt klokt.

Detta är ett ämne som jag personligen är väldigt kluven till. 
Är 20år, likaså min blivande sambo. Vi har varit ett par i ett halvår, men bästa vänner sedan vi var 15 år gamla. Vi har dessutom jobbat ihop under väldigt intensiva och krävande omständigheter, så vi känner varandra utan och innan i princip.

Ekonomin just finns det inget problem med, är i en sån där konstig sitts att jag har ärvt en hel del och är eknomiskt oberoende. Vi båda har gått lite annorlunda utbildningar som gör att jag är klar i höst, med garanterat arbete, och han till våren med rätt stor chans för arbete också. Jag har sedan tidigare en bostadsrätt och ja, det är lugnt på det planet helt enkelt.

Ändå kan jag både längta och frukta den dagen då vi blir gravida. Dels pga vår ålder och dels för att jag har syskon i dagisåldern så tvekar jag. Har varit något av en extra mamma till de yngsta, och de är mina ögonstenar, men det har också inneburit att jag vet vad som ingår. Jag har varit upp sena nätter, hjälpt till med att värma välling mitt i natten och sitta med en extrem huvudvärk och en unge på några få månader som vill göra allt annat än att sluta skrika. Samtidigt som barn är underbara fantastiska varelser, så innebär det så mycket annat också. 

Ovanpå det är jag livrädd för att föda barn. Blev inte bättre med uppdrag granskning, eller vilka det var, som kollade upp antalet fall av kvinnor som fått skador under födseln av deras barn, men som barnmorskorna inte undersökte ordentligt. Och vill man verkligen föra fler barn till världen när det är så många barn som har det så svårt ute i världen? Borde man adoptera istället?

Sen ser man den nyfödde kusinen, får hålla honom och känna hur han somnar mot ens bröstkorg, och man glömmer allt ovanstående! 

Slutsats: Jag måste sluta tänka så jäkla mycket och ta det när det väl kommer! 

Ja det är helt underbart. det är min väntan och har varit värt det på alla plan. vi har verligen den tryggheten och det livet som vi vill ha för att kunna skaffa barn.
ja jag lovar att hålla er uppdaterade. om 5 dagar smäller det. bara den här mensen emellan. så fort den är över så.

vi har inte börjat än. kör igång om 5 dagar. på lördag närmare bestämt. då kör vi första försöket. avverkar min sista mens nu och det är det sista jag vill se av den på minst nio månader nu. haha

Haha tack. Känns ju lite blottande att skriva allt det där :) 
Jag tror vi är många som lider av tänkandet, lite för mycket, tyvärr! Inte konstigt att magkatarr har blivit vanligare under åren... 

Och ja, som sagt, det är lite speciellt läge. Balansgången är hårfin när det gäller att bjuda honom på saker och att låta honom bjuda mig x) Även om det nog är mer i mitt huvud än i hans. Samtidigt som jag vill underlätta hans ekonomi så vill jag inte att han ska känna sig "over powered" av mig eller "mindre manlig", vet inte hur man ska förklara det ^^ Men ja, jag börjar lära mig att ta emot och låta honom bjuda mig på saker ändå, i början vägrade jag :p

Haha, i allt detta virr varr så ville jag bara få fram att jag förstår vad du menar ;D

åh vad man längtar nu. är en sådan här pysslig människa så jag syr massa saker hela tiden. nu har jag sytt ett lapptäcke, ett babynest, dregglisar och målar en gammal barnstol och sytt dyna till den.
underbart är det men man längtar ju nästan bara mer.

ja det är jätte spännande. går bara här och väntar och räknar ner. i morgon sista passet på jobbet och sen ledig fyra dagar vilket innebär myyys på landet med min älskade och verkstaden sätter igång på riktigt. :D

Haha jag förstår absolut, och håller med dig! ^^
Speciellt efter att ha sett hur det gick med min mor och hennes f.d. män. :)Visserligen så ser samhället lite annorlunda ut nu jämfört med då, men det är ju inte raka motsatsen mot för. Förändringen sker relativt sakta när det kommer till jämställdhet och förändring av normer.  

ja det är jättemysigt. är fortfarande kvar på lanet och har det bra. åker hem på söndag.
ja jag älskar pyssel. är så nöjd med barnstolen som jag målade och sydde dyna till. helt underbart.
lapptäcket å andra sidan gick jätte snabbt när man väl hade klippt ut dom där jävla tygbitarna.

där har du en bild på det. ja jag försökte mig på att sy ett par muddbyxor också innan vi åkte men det hann inte bli klart så får göra klart det när vi kommer hem igen.