Jag ar lite besviken pa min mammas presenter till min fastman...

Hos oss har vi bestämt att vi bara ger julklappar till barnen,
det blir ändå mest bara pengabyte och känner man inte varann väldigt väl kan det bli rätt opersonliga saker och inte behöver man väl ge julklappar till vuxna?

Jag och min blivande gav bort kort på barnen och sedan ett "julkort" där det stod att dom fick en julklapp som gav liv (unicef).
Jag ger julklapp till min blivande men alla andra vuxna får nöja sig med vårat sällskap och något gott som vi tagit med till julmaten.

Sen får vuxna stå för sina egna beslut, du ska väl inte be om ursökt för din mammas räkning?
Om inte du valde ut julklapparna till honom har ju inte du ngt med det att göra.

Till nästa år kanske ni ska göra ngn typ av förändring så att det slipper bli sådär.
Kanske önska ngt till er tillsammans, eller helt skippa julklapparna?

Det där är något som är mycket viktigare än det tråden gällde.

Påminn dina föräldrar till nästa jul och till fördelsedagarna att ge ngt, om än liten.
Men bara för att visa att dom också hör till familjen.
Det handlar inte om att ge någon tillrättavisning, det är inte säkert att dom tänker på det.
Men din sambos barn är ju deras bonus barnbarn, tänk vilken tur att dom fått såna :)

Jag har ett barn sedan tidigare och min blivande har redan från start varit noga med att säga till sina föräldrar att räkna in henne, och ännu mer nu sen vi fått ett gemensamt barn.
Hon ska inte behöva känna sig utanför på något sätt.

Okej,
ja man är ju olika.

Men det borde ju gå att smyga in på något sätt, kanske så att hon nästan tror att det är hennes egen ide...för då är det ju ingen risk att hon tar illa vid sig.

Hur gamla är barnen?

För oss blir det kanske en viss skillnad.
Min dotter bor med oss på heltid, hennes pappa har träffat henne 2 ggr senaste 2 åren så hon har ingen annan familj än vår.
Och därför skulle det bli extra fel om hans föräldrar inte visade för henne att hon också är inräknad.
Vi ser oss som en kärnfamilj och min dotter säger "pappa" till min sambo. Inte för att hon inte vet att hon har en annan pappa, för det vet hon.
Hon var 5 år då vi separerade.
Men då han slutade höra av sig och träffa henne, då frågade hon om hon fick säga "pappa" till min nya sambo, "för annars har jag ingen pappa" sa hon.

Hans föräldrar blir då hennes ända farföräldrar, eftersom att de biologiska inte heller bryr sig.