Jag ar lite besviken pa min mammas presenter till min fastman...

Hos oss har vi bestämt att vi bara ger julklappar till barnen,
det blir ändå mest bara pengabyte och känner man inte varann väldigt väl kan det bli rätt opersonliga saker och inte behöver man väl ge julklappar till vuxna?

Jag och min blivande gav bort kort på barnen och sedan ett "julkort" där det stod att dom fick en julklapp som gav liv (unicef).
Jag ger julklapp till min blivande men alla andra vuxna får nöja sig med vårat sällskap och något gott som vi tagit med till julmaten.

Sen får vuxna stå för sina egna beslut, du ska väl inte be om ursökt för din mammas räkning?
Om inte du valde ut julklapparna till honom har ju inte du ngt med det att göra.

Till nästa år kanske ni ska göra ngn typ av förändring så att det slipper bli sådär.
Kanske önska ngt till er tillsammans, eller helt skippa julklapparna?

Min mamma alskar att kopa julklappar till mig. For henne ar jag fortfarande ett barn, haha. Jag bor utomlands och vi traffas bara nagon gang om aret, sa var relation har nastan stannat i tiden. Jag foreslog att vi inte skulle kopa saker i ar men hon sa att hon sa hemskt garna ville och da kunde jag inte neka henne att vara "mamma" nu nar jag ar hemma for forsta gangen pa 2 ar.

Jag menar nog inte riktigt att jag ska be om ursakt a hennes vagnar, utan att jag kanske skulle saga nagot om att jag inte heller tyckte det var nagra bra grejer hon kopte? Jag vill inte att han ska tro att min familj inte gillar honom, speciellt som att hans ar sa super-valkomnande nar jag ar dar.

Är det inte delvis ett uttryck för en kulturskillnad och delvis för att hon kanske inte känner honom så väl att hon kan ge personligt uttänkta presenter?

Jag får nästan alltid "mindre" och mer standardiserade presenter av makens familj, och han nog detsamma av min. Kanske har det ändrats lite efter ganska många år tillsammans, men nu är det dottern som får lejonparten av gåvorna (och helt rätt så!). Men visst har jag lite svårt att hitta nåt riktigt bra till makens svägerskor eller syrrans kille - om jag nu ska ge dem en present.

Och att av en svensk familj få en massa äkta smycken - det tror jag är rätt ovanligt.

Min poäng är att kanske kan utgångspunkten för ett samtal vara om gåvo.kultur i olika länder och hur ni själva vill se på presenter ni ger? 

haha stackarn! känns bättre att inte få nåt alls kanske. men tanken som räknas?

i julklapp fick jag presentkort på flera hundra av min svärfar, och fin värmeljushållare av min svägerska. Gulligt att de tänkte på mig. Av min familj fick min sambo INGENTING. Vi firade inte julafton ihop iår, och därför fick han inget sa min pappa. Men ändå. De år som vi firat ihop har min familj inte gett honom nåt heller, men min systers man fick julklappar i år. Och min sambo gav båda mina föräldrar julklappar. 

Så din mamma hade iallafall tänkt lite :) Förstår att i relation till det du fick av svärföräldrarna så verkar det snålt, men inte i relation till min familj?

 

fast hur "rätt" kan det bli= ni ses osms agt inte så ofta.
men ni, vad jag frmodar, träffar hans familj mycket oftare.. då blir det så.

av min sambos föräldrar får han endera ett presentkort på clas olsson i julklapp eller så år vi 200kr i ett kuvert tillsammans.
Alltså, det är inte lätt. Det är det inte. 

Det är väl ingen ide att göra nån stor grej av det kanske, ni är ändå snart hemma igen och då kan man kanske skratta åt det bara.. 

Min pappa gav mig å min svägerska duscräm å schampoo, förra året fik alla barn o syskonbar (till min pappa alltså) Ljuslyktor från loppis, de kostade 10 kr st.

medan vi från mamma fick för kanske 500. Nu spelar det ingen roll, men jag kan le åt det.. Skillnaden. Å en älskar julen, en är sisådär förtjust liksom.. 

ojojoj

där ser man vad kulturkrockar kan ställa till det,  vad som är kutym i grekland är inte samma sak i sverige.

Det kanske du måste förklara för din blivande så han förstår att det inte är samma kutym i sverige att överösa folk med dyrbara äkta smycken??

Sen kan väl jag om du ursäktar tycka att nog är det väl endå barnens högtid o de ska ha gåvor. Vuxet folk bör väl kunna inhandla de saker de vill ha själv??

mina föräldrar ger min sambo julklappar, jag får inga julklappar av hans föräldrar och det stör mig inte ett dugg, de köper till vår gemensamma son o även till mina barn som jag har sedan ett tidigare förhållande.

de julklappar min sambo får av mina föräldrar är husgeråd typ kökssaker som stekpannor, kastrull underlägg o han fick faktiskt en Axe deodorant o Axe showergel nu i julklapp förutom stekpanna o varma strumpor.

Tycker nog att det är lite småaktigt o anklaga sin mor för att handla snikgrejer, det hade varit ännu sämre om hon inte hade köpt alls om man ska se på saken på det viset.

så bara för att du får rikemanssmycken av dina svärföräldrar så betyder det inte att din mamma måste ge din sambo rikemanssmycken eller andra dyrbara grejer, alla har inte råd att köpa dyra rikemans smycken o andra väldigt värdefulla dyra saker.

Visa att du är vuxen o sluta klaga på din mor som ändå köpte nått åt din sambo även om det "bara" var deodorant o hårgele... 

Oj så olika det kan vara, tyckte han fick ändå en hel del av din mamma. Det är ju inte lätt att tänka ut nåt personligt till alla, speciellt om man inte känner varandra så bra. Vi köper till varandra och till barnen. Barnen går först o vi köper kanske något billigare till varandra. Just i år fick jag dock en ipad vilket var supersnällt av min sambo. Sen skällde jag lite hjärtligt på honom att han totalt struntade i vår överenskommelse att köpa nåt litet till varann. Hade jag vetat hade jag ju köpt nåt dyrare till honom. Men iallafall, till min egen familj köpte jag Syster: pyjamas Mamma : stickad halsduk som jag tror hon skulle gilla Pappa: pocketbok. Sambo: två par kalsonger med egna tryck Jag fick av Sambo: ipad Syster: ett yankee candle ljus Mamma: suffleformar Pappa: 2 ljusstakar i glas som var till både mig o sambon. Barnen fick ju såklart mer, alla vi inte firade ihop med fick ingen klapp. För min del hade vi lika gärna kunnat skippa klapparna till varann, dvs vi vuxna. Jag vill träffa dem, äta gott, få babbla och njuta av tiden och hur mysigt det är. Presenterna är i te så viktiga, även om det var kul att min syrra som fick en pyjamas ( som jag fyndade) verkligen blev jätteglad. Hon anklagade sin man lite skämtsamt för att inte veta vad hon gillade .. Att han köper silkiga sexiga saker, medan jag prickade rätt exakt det hon tydligen ville ha :)

kan även tillägga att: om TS tycker mamman köper för billiga o snikiga julklappar, varför inte köpa julklappar till din sambo själv då så han får sånt som du anser  att man ska få i julklapp??

tycker din mamma gjorde ett försök iaf o ge nått o som sagt känner man inte varandra så där jätteväl kanske man inte riktigt vågar sig på¨att köpa riktigt dyra presenter eller julklappar?!

Då  skulle jag ha världens jätteanledning att vara väääldigt besviken på mina svärföräldrar som aldrig köper nån present eller julklapp till mig?!  men äh jag är vuxen o kan köpa det jag vill ha själv om jag känner att jag saknar något.

min sambo fick av mig en upplevelse julklapp, svärfar fick oxå upplevelse julklapp o min far fick oxå upplevelse julklapp.

svärmor samlar på tomtar av alla dess  slag så till henne köpte jag en jättefin tomte som sitter på en släde med julklappsäck bak på o så fick hon ett gäng trisslotter för hon gillar skraplotter.

min mamma fick presentkort på en skönhetssalong, hon blev jätteglad för den julklappen, det är nått hon verkligen får nytta av o som hon dessutom tycker om.

jag fick av mina föräldrar presentkort på klädbutik, några varma strumpor o  sen var det nå mer enkel o jag är jätteglad för det jag fick av mina föräldrar

av min sambo fick jag supervarma o sköna gummistövlar som är perfekt att ha på sig när jag ska ner till stallet o sköta hästarna o ha på mig när jag kör snöskoter. kunde inte ha blivit bättre än så här.

tycker inte man ska haka upp sig så väldigt på vad julklapparna kostar, vad gör det om man får en härlig spa upplevelse istället för dyra smycken?

jag förväntar mig inte att få nått varken när jag fyller år eller i julklapp o får jag nått oavset pris så blir jag jätteglad för att nån tänkte på mig o ville ge mig en gåva. men så här resonerar jag o det är jag det 

Det enda som jag kan bli lite ledsen över, är att mina föräldrar aldrig kommer ihåg att köpa något till min sambos barn. Nu firade de julen hos sin mamma i år, men för bonusarnas skull hade jag önskat att de tänkt på det. Förra året när vi firade ihop fick devinte något alls heller. Men det kanske kommer med åren, eller så gör det inte det. De får ju av oss och jag känner väl inte att jag har någon lust att ge mina föräldrar några tillrättavisningar, men visst är det ju lite tanklöst av dem att göra sån skillnad på dem.

Det där är något som är mycket viktigare än det tråden gällde.

Påminn dina föräldrar till nästa jul och till fördelsedagarna att ge ngt, om än liten.
Men bara för att visa att dom också hör till familjen.
Det handlar inte om att ge någon tillrättavisning, det är inte säkert att dom tänker på det.
Men din sambos barn är ju deras bonus barnbarn, tänk vilken tur att dom fått såna :)

Jag har ett barn sedan tidigare och min blivande har redan från start varit noga med att säga till sina föräldrar att räkna in henne, och ännu mer nu sen vi fått ett gemensamt barn.
Hon ska inte behöva känna sig utanför på något sätt.