Frustrerad över jobb och framtid

Ja här är en till som känner igen sig i det du skriver.
Jag går runt varenda dag och oroar mig för framtiden. Har just nu ett jobb som jag i höstas blev sjuk av, så har varit sjukskriven i 2 månader nu och började jobba halvtid igår men det gick inte bra alls...
Min arbetsgivare kan inte placera om mig, jag orkar inte slita ut mig mycket längre till och kan inte säga upp mig utan att jag har någonting annat. Så det känns verkligen som ett dilemma..

Har sökt en massa jobb de senaste månaderna utan resultat så jag börjar bli riktigt pressad över hur jag ska göra. Min högsta dröm är att jag bara ska få ha ett jobb som känns helt okej att gå till, helst också roligt, för det har jag aldrig någonsin haft. Vi pratar dessutom att skaffa barn men det lär det inte bli någonting av sålänge jag är kvar på mitt nuvarande fysiskt slitsamma arbete, är arbetslös eller är mitt uppe i en utbildning.

Jag har också velat en massa fram och tillbaka när det gäller studier, är rädd att kasta bort både tid och pengar på nåt som inte leder någon vart. Men idag hittade jag faktiskt och sökte till en utbildning i en närliggande stad som jag tycker verkar jätterolig och som känns lovande inför framtiden. I alla fall om man läser skolans beskrivning av utbildningen... Så nu hoppas jag innerligt att få komma in på den så att jag kan slippa mitt jobb om ca en månad!!

Håller med er daniiel och passionsblomman!

Det är precis så jag känner iaf.. Har inga problem med att jag inte riktigt vet vad jag gör om 10-20 år eller att jag inte vet vad jag vill bli när jag "blir stor". Utan det är, som sagt, ovissheten i nuet som oroar mig nåt så fruktansvärt. Ska jag få ett nytt jobb eller komma in på en utbildning? Eller ska jag tvingas slita ut mig ännu mer på jobbet eller säga upp mig på grund av det och frivilligt kasta mig ut i arbetslöshet?

Håller med om att man ibland måste få säga att det inte är så kul just nu. För hur mycket man än vill så är det svårt att hålla huvudet uppe när man, som i mitt fall, blir sjuk av sitt arbete, har en arbetsgivare från helvetet som bara bråkar med en bara för man är sjuk, söker massa jobb men får inga svar och letar febrilt efter en utbildning som passar mig.

Jag älskar livet och jag tror absolut att det kommer att lösa sig en dag, men just nu längtar jag bara till den dagen så att jag för en gångs skull kan få säga att jag mår bra på riktigt.