Frustrerad över jobb och framtid

Hej hej alla deppiga.... Jag känner igen mig i mycket av det ni säger och jag har ett tips: KBT. :)
Kognitiv beteende terapi. Har funkat mycket bra för mig!! Jag slipper dagar då jag inte kan gå upp ur sängen, dagar när hjärnan skriker och paniken inte går att fly från.

KBT är inte den magiska lösningen, men det kan hjälpa till att få perspektiv på saker och ting; för jag är hemskt ledsen att behöva vara djävulens advokat, men ibland gör vi inte det lättare för oss själva.... :( Tvärtom. Vi kan ibland orsaka problemen själva eller göra dem värre än vad de behöver vara. (Självfallet är det svårt att göra ett sjukt barn friskt via tankekraft - Hur gärna vi än vill)

Men om man inte sitter i skiten (håller på att bli utkastad pga obetalda räkningen eller liknande) då har vi verkligen möjligheten att komma på vad vi vill!! :) Vad vill du göra egentligen? Är det möjligt? Hur ska du göra??
Tänk Mia Törnblom. Nästa soliga dag, gå en promenad, ta med dig kaffe/te/varm choklad och mackor, och glöm inte det viktigaste: Papper och penna  - skriv ner allt. Allt du känner, allt du vill och allt som du upplever hindrar dig.

För du KAN! Du kan ALLT! Vill du ta din familj och flytta till caribien och odla (whatever) så KAN du det!! Livet är ingen dans på rosor, men jag tror att vi ska sluta sätta upp spärrar. Tänk istället att allt är möjligt - för det är det!!

Försökte mig på lite pepp-talk i januari mörkret. Nu blir det sängen för tentaplugget väntar inte längre... (Tenta på måndag - håll tummarna för mig)

Styrkekramar all around!

Allis, du har helt rätt i det du säger. Menade inte att man måste sätta sig ner och strukturera upp hela sitt liv fram till pensionen. :) Utan kanske få inspiration och lite distans till vad man faktiskt vill göra NU. Alla har olika "mål" i livet och jag håller med om att pressen att vara perfekt hela tiden är ut-tjatad och tröttsam. (Den känns välldigt 2010, lol)

KBT- behandlingen jag själv fick genomgå öppnade mina ögon på ett fantastiskt sätt för vad som är viktigt för mig, det svåra kan ibland vara att fullfölja det man inlett. Då behöver jag inspiration och ny kraft. Som nu när jag är mitt uppe i tentaplugg som mer känns som ett oändligt glosförhör - då behöver jag gå tillbaka till "min grund" och komma ihåg vad som är viktigt samtidigt som det ger mig hopp och tillit i mig själv.

Jag själv är i enormt behov av inspiration, oavsett om den kommer från; intressanta tv serier med härliga pikar mot politiker och lobbyister eller andra med influens över världen; Museum; vänner och familj; naturen - you name it. Jag tror att det är oerhört viktigt att hålla fast vid det som gör just dig lycklig. Det behöver inte vara ett jag-glider-på-rosa-skimrande-moln-för-jag-är-så-oerhört-lycklig lycklig. :) Nära och kära och en bra bok kan ge så himla mycket lycka och glädje. I alla fall i min värld.

Om man kan upptäcka, hitta tillbaka till eller återupptäcka något som ger dig energi och inspiration, då tror jag det är lättare att klara av vardagen och pressen den kommer med. :)

I concur! Så bra skrivet. :) Det är skrämmande vad idiotiskt hela systemet är....