Jag orkar INTE (hur ska detta bröllop gå)

Vi vände och vred på allt innan vi ens hade börjat planera bröllop...
Jag ville väldigt väldigt gärna gifta mig i den kyrka i den lilla by utanför stan där jag växt upp, där min farmor, låtsasfarfar, gammelmormor och gammelmorfar är begravda. Men stan jag är uppväxt i ligger ca 19 mil från där vi bor nu och även om min släkt bor där så bor makens släkt 16 mil åt andra hållet...
Han å andra sidan ville gärna ha varit i gammelkyrkan på en ort ca 8 mil från hans hemstad, där alla släktträffar brukar vara (ja inte i kyrkan då, men på den orten  )
Så efter mycket funderande så kom vi överens om att välja en kyrka där vi bor eftersom det är mycket lättare för oss att planera och fixa då.
Annars måste vi lägga så mycket på andra, att dom ska fixa och dona åt oss. Och det skulle även blivit många kostsamma resor för att hitta någonstans att ha middagen, träffa cateringfirmor mm mm.
Pengar som vi nu kunde lägga på middagen istället.

Men visst var det några på varje sida som hade åsikter, även om dom inte framfördes lika elakt som din så kallade vän har gjort mot dig.

Jag blev så trött på en av mina allra bästa vänner under planerandets gång att jag faktiskt mer eller mindre har sagt upp bekantskapen med henne (skrev en hel tråd om det när det hände, så jag ska inte dra upp hela historien igen, det här är din tråd och jag behöver inga sympatier mer  )
Men det som jag lärt mig är i alla fall att man ska akta sig för energitjuvar.
Om inte din vän kan vara glad för din skull och stötta dig - även om hon inte hjälper till rent fysiskt. Så kanske det inte längre är en vän?
Hon är säkert svartsjuk, för det låter ju som att hennes eventuella bröllop inte är lika långt på väg som ditt, det kanske inte ens har kommit till frieri där.
En vänskap som suger kraft och energi och drar ner dig - det är ingen vänskap.
Jag mår så otroligt mycket bättre sen jag bestämde mig för att bryta med den här "vännen" även om hon var en av de få vänner jag umgicks med. Men allt skulle ju ske på hennes villkor. Och då är det ingen relation som ger mig något tillbaka.
Jag pratar fortfarande med henne på en community, men jag har mentalt tagit avstånd och jag försöker inte ta initiativet till att träffas längre.
Istället för att bryta rakt av så kan du bara ta beslutet att låta er relation rinna ut i sanden, och försöka jobba på tanken att hon är avundsjuk på dig och det är inget du ska lägga din energi på.
Jobba på att tänka positivt, du gifter dig ju inte med vännen. Utan med din blivande make  

Jag förstår din frustration och din känsla nu.
Men försök hitta glädjen igen, den finns där inne någonstans.
Det kommer och går i vågor. Men man behöver ju inte göra allt på en gång, och vissa bitar behöver man egentligen inte göra alls.
Lycka till, vi finns här på BT och hjälper dig hela vägen. Oavsett om du bara behöver prata eller om du vill ha tips och råd.
Ja vissa kan även ställa upp med fysisk hjälp om det behövs och önskas