Jag orkar INTE (hur ska detta bröllop gå)

Tråkigt att behöva känna så, men kan se din frustration och har full förståelse för att du känner dig ledsen och ensam samt får slut på energi!
Jag förstår därför att det enda jag har fått höra kring mitt bröllop är: går det inte för fort? är han verkligen rätt för dig? är du säker på att det är det här du vill? men sådär kan DU ju inte välja...

Försök fokusera på det positiva du kan hitta, att det är ett underbart tillfälle och en oerhört fantatisk stund ni planerar, so what vad anadra tycker och tänker? Det är ju ni som ska stå i fokus!
Att andra har åsikter kommer man nog aldrig ifrån, men försök att prata med dem som faktiskt strålar positiv energi tillbaks, i slutändan tror jag allt blir jättebra och när ni bestämmer var när och hur, så är det bestämt!
Lycka till! skickar en energiboost att du/ni fixar det trots alla kommentarer!! 

Planera DITT bröllop. De som inte kommer är ju inte värda att få komma.. Om man älskar dig så kommer man på bröllopet! 

Vi kommer gifta oss på Gotland. Ena släkten bor där och andra släkten plus alla vänner bor en bit in på fastlandet. Vi bjuder bara de som VI VILL ha med, och ingen har hittills klagat, men om de hade gjort det så är det bara att svara att vårat val är gjort, nu är det upp till gästen om den vill bemöda sig med att komma. För om man inte kan åka en lite bit så ska man väl inte få komma på ditt fantastiska påkostade bröllop (är ju en jävla dyr fest om man tänker på det ;)).

 Så spänn av, försök hitta folk att prata med som är genuint glada över att ni gifter er. Kolla kyrkor som du/ni trivs med och planera ett bröllop för er skull. Tror det är väldigt få som vågar klaga när allt redan är bokat och inbjudningarna kommit :)
Lycka till! 

Vad tråkigt att folk inte kan glädjas åt er och stötta er mer. Ni planerar för den största dagen i ert liv och dagen ska som sagt handla om er, inte era gäster och vad som är bäst för dom. Det handlar som sagt bara om en dag och det är ju självklart tycker jag att åka den biten för att medverka o fira er dag. Förstår att ni måste tycka det här är jätte jobbigt när dom blandar sig i vart ni ska gifta er och t o m vilka gäster ni borde bjuda.. detta är ju något som ni bestämmer.

Ni ska själva göra som ni vill, strunta i vad dessa negativa människor säger.. försök att prata med dom om hur ni känner, att ni hellre vill att de stöttar er.

Hoppas allt ordnar sig, stå på er!!

//Linnéa

Usch så tråkigt! Men du det är ERAN DAG! , det är ERAT bröllop! Bjud dem NI VILL & ha bröllopet vart ni vill och när ni känner det är rätt! Säg till dem att " dem som vill komma, kommer oavsett!" och sådana där sur tanter skulle inte jag vilja ha på mitt bröllop! Låter som hon är lite avundsjuk! Kram hoppas allt fixar sig och ni får er dag som ni vill ha den :)

Tack så hemskt mycket för din kommentar, den värmer verkligen..

Jag tror att det som är jobbigt är väl att allt kommer väl lite som en chock. För inte trodde jag att
vänner skulle få det till att handla om dom. Att svärföräldrar inte skulle säga ett ord om det hela sen
dom fick veta detta med mycket mer.

Det ska ju vara en lycklig dag att se fram emot... Jag vet att man inte kan göra alla till lags men
för mig är det svårt att förstå hur man kan vilja trycka ner någon med elaka kommentarer.
Det ska ju vara något fint och ett speciellt tillfälla då alla samlas.

Jag har alltid drömmt om ett kyrkligt bröllop... Men om det ska forsätta så här så vet jag inte om jag kommer
orka vägen ut.. För just nu känns det som jag har en lång väg att vandra och stundvis känns den inte alls
varken rolig eller ljus ut.

Och det jobbiga är att det känns som jag ibland inte har någon att prata med.

Alltså detta är fan inte schyst. Kan inte folk bara vara glada när folk har hittat sin livskärlek och hålla truten?
Detta ska vara din och din blivandes dag, förjäkligt att dom gör så mot dig/er. Säg åt dom att om det inte passar så behöver dom inte komma? Hårt, men jag skulle inte tveka en sekund om någon håll på att tjafsa och dissa dina planer. Har du ingen syster, riktig vän, mamma, blivande tärna att ventlitera med? 
Usch va tråkigt tjejjen, hoppas du hittar glädjen igen och försök att inte prata med denna surpuppa om bröllopet? Lycka till, se din karl i ögonen och berätta detta om han inte redan vet.
Kram på dig  

Om din dröm är ett kyrkligt bröllop så ska ni oxå ha det!! Låt som sagt inte andra bestämma hur er dag ska se ut och omringa er bara av positiva människor, de ska ju stötta er inte gå emot er.

Hoppas ni finner en bra lösning och som sagt här på bröllopstorget kan du alltid ventilera dig om det känns jobbigt.

//Linnéa

Oj oj oj, vad jag känner igen mig...
Vi gifte oss nu den 29 dec, å vi gjorde ändå som vi kände.

Men vilket gnäll det har varit.
min mans pappa har varit värst.

Datumet har varit åt helvete, storleken på bröllopet har varit fel - vi ville ha ett kyrkbröllop med middag och fest för våra närmsta. Men se han tyckte att det var ju bättre med lite simpel fika efteråt och gifta sig i rådhuset.
Klädkoden var besvärlig...mörk kostym skrev vi...jobbigt??

När OSA datumet hade gått ut hade alla svarat ja, utom han...hans ursäkt var "äh hvadå, jag har aldrig behövt boka bord på någon restaurang. (lite skillnad på bröllopsmiddag kanske?)

Han är duktig hobbyfotograf och hade lovat oss att fixa bröllopsfotograferingen så vi skippade att hyra en "riktig" fotograf. MEN, han sket i hela bröllopet, han kom inte på sin sons bröllop! ursäkterna har varit många, bla. att han "inte är så mycket för att småprata" herrejesus så arg jag blir när jag tänker på det. Men han meddelade oss inte ens, det fock tydligen bli en kul? överraskning. Han kom inte ens till kyrkan... Således hade vi ingen bröllopsfotograf. =/

Så ja du, jag förstår dig. Men jag kan bara råda dig att skita i de negativa människorna. Ta dig en funderare på om de är värda att lägga pengar och energi på. Det är ju erat bröllop, eran dag.
Lycka till! 

Vill bara börja med ett stort TACK till er alla! Tårarna har sprutat ut och jag antar att jag bara har en sån där
extra känslig dag då bägaren rinner över..

När kommentarerna kommer så ångrar jag mig i efterhand många gånger att jag inte säger i från.
Men oftast blir jag så paff. Och sen är det väl lättare sagt än gjort alla gånger.. Många vänner bor längre bort så
det är inte super ofta (som varje dag eller vecka) man hinner prata.

Sen när man väl pratar så har jag inte gått och blivit sån att det ska pratas bröllop heller hela tiden.
Samtidigt så känner jag mig dum som sitter här och skriver illa om någon annan. Jag vet ju att jag borde
ta det med personerna i fråga. Men det är svårt när det rör sig om lång vänskap.

Ibland önska jag att jag hade modet att avsluta vissa relationer. Men jag antar att jag är rädd för att bli ännu mer
ensam.

Jag har inte pratat med min m2b riktigt om det för jag vill inte tynga ner honom med det. Men jag antar att tids
nog så kommer jag nog göra det.

Jag har så svårt att få ner allt just nu i ord. Jag själv skulle aldrig göra så mot någon annan, så mina förväntningar på andra kanske är för höga..

Vi vände och vred på allt innan vi ens hade börjat planera bröllop...
Jag ville väldigt väldigt gärna gifta mig i den kyrka i den lilla by utanför stan där jag växt upp, där min farmor, låtsasfarfar, gammelmormor och gammelmorfar är begravda. Men stan jag är uppväxt i ligger ca 19 mil från där vi bor nu och även om min släkt bor där så bor makens släkt 16 mil åt andra hållet...
Han å andra sidan ville gärna ha varit i gammelkyrkan på en ort ca 8 mil från hans hemstad, där alla släktträffar brukar vara (ja inte i kyrkan då, men på den orten  )
Så efter mycket funderande så kom vi överens om att välja en kyrka där vi bor eftersom det är mycket lättare för oss att planera och fixa då.
Annars måste vi lägga så mycket på andra, att dom ska fixa och dona åt oss. Och det skulle även blivit många kostsamma resor för att hitta någonstans att ha middagen, träffa cateringfirmor mm mm.
Pengar som vi nu kunde lägga på middagen istället.

Men visst var det några på varje sida som hade åsikter, även om dom inte framfördes lika elakt som din så kallade vän har gjort mot dig.

Jag blev så trött på en av mina allra bästa vänner under planerandets gång att jag faktiskt mer eller mindre har sagt upp bekantskapen med henne (skrev en hel tråd om det när det hände, så jag ska inte dra upp hela historien igen, det här är din tråd och jag behöver inga sympatier mer  )
Men det som jag lärt mig är i alla fall att man ska akta sig för energitjuvar.
Om inte din vän kan vara glad för din skull och stötta dig - även om hon inte hjälper till rent fysiskt. Så kanske det inte längre är en vän?
Hon är säkert svartsjuk, för det låter ju som att hennes eventuella bröllop inte är lika långt på väg som ditt, det kanske inte ens har kommit till frieri där.
En vänskap som suger kraft och energi och drar ner dig - det är ingen vänskap.
Jag mår så otroligt mycket bättre sen jag bestämde mig för att bryta med den här "vännen" även om hon var en av de få vänner jag umgicks med. Men allt skulle ju ske på hennes villkor. Och då är det ingen relation som ger mig något tillbaka.
Jag pratar fortfarande med henne på en community, men jag har mentalt tagit avstånd och jag försöker inte ta initiativet till att träffas längre.
Istället för att bryta rakt av så kan du bara ta beslutet att låta er relation rinna ut i sanden, och försöka jobba på tanken att hon är avundsjuk på dig och det är inget du ska lägga din energi på.
Jobba på att tänka positivt, du gifter dig ju inte med vännen. Utan med din blivande make  

Jag förstår din frustration och din känsla nu.
Men försök hitta glädjen igen, den finns där inne någonstans.
Det kommer och går i vågor. Men man behöver ju inte göra allt på en gång, och vissa bitar behöver man egentligen inte göra alls.
Lycka till, vi finns här på BT och hjälper dig hela vägen. Oavsett om du bara behöver prata eller om du vill ha tips och råd.
Ja vissa kan även ställa upp med fysisk hjälp om det behövs och önskas  

kära du, planera utifrån din o din blivandes preferenser, det ÄR er dag o det ska andra respektera.

har de invändningar så kan de ju för f-n strunta i o komma om det inte passar dem.

Ni ska inte pruta på något för andras skull. blir så ledsen när jag läser om att man får bara negativ kritik o en massa ifrågasättande som inte resulterar i nått positivit.

Nä ni ska absolut inte ge efter utan planera o genomföra det som ni vill.

önskar er lycka till o hoppas det löser sig till det bästa för er. 

Planera ERAN dag efter ERA önskningar . Förra sommaren blev vi bjudna till bröllop på Gotland, brudparet bodde inte där men brudgummen var därifrån. Det blev en ganska dyr historia med båt och boende men även en skön semester. Det kom massor av folk och ingen verkade bry sej över att det var långt att resa.

Min bror bor i Mora och när dom gifte sig så hade dom bröllopet där. Dom skicka med lite förslag på vart man kunde bo. Det visade sig att majoriteten valde samma camping och vi fick stugorna brevid varandra. Det blev värsta feststämmninngen och vi grillade och pappa hade med sig gitarren. Och då behövde ju inte brudparet bry sig om sina gäster och bara fixa allt det sista. 

Som dom flesta skriver. Det är ERAN dag. Bjud dom ni vill och ha det där ni vill ha det.