Så splittrad

Om du ger för att få så är det kanske inte "rätt" anledning att ge. Du kanske får fundera över vilket behov det är du vill fylla genom att han ska ge dig presenter? Uppskattning? Bekräftelse? Att bli sedd / hörd?

Det är tyvärr inte alla killars melodi att göra sådana småsaker, och uppenbarligen blir han påverkad av dina förväntningar eftersom han känner att han inte duger. MEN, det är inte ditt fel att han känner så! Det är bara hans reaktion, - lika lite som du kan styra över om du blir glad när du ser en rolig film eller en sorgsen film.

Du kan inte ändra på någon annan, du kan bara ändra på dig själv. Och vill du inte ändra på dig själv heller; så kan du välja att acceptera din situation eller lämna den.

Hoppas du kommer på vad du vill  

Har lite samma grej. Är superlycklig med min kille mestadels, men han gör mig ofta besviken också och är inte så bra på att kritik, istället blir det att han pratar sig ur situationen. Så jag förstår dig tror jag. Finns här ifall du behöver/vill prata!

Min blivande är inte heller världsbäst på små överraskningar. Men vi har pratat om det och nu för tiden försöker han någon gång då och då att överraska med något. Dt händer inte ofta, men som sgat någon enstaka gång. Men givetvis blir jag glad de gånger han gör det, och sen hr jag valt att acceptera att detta inte är hans stark sida, utan han är är bra på så mycket annat. Alla de positiva sidorna väger över de lite mindre bra

Alla visar uppskattning på olika sätt. Du visar kärlek genom att bla överraska med små lappar och presenter. Någon annan visar det genom att stryka mannens skjortor, låta partnern välja hyrfilm, laga middag etc. Han kanske har ett annat sätt att uttrycka sig.

Sedan är det upp till dig om det räcker för dig eller om du vill ha ut något annan av livet/förhållandet. Det måste ju kännas bra för dig. Alla behöver känna sig uppskattade och älskade. Men som Aviman skrev så kan man bara ändra på sig själv och sina tankar.

Däremot känns det mer tråkigt att han är dålig på att ta kritik. Om man tänker på längre sikt med tex barn i bilden. Det är ju väldigt viktigt att man kan prata om man har olika syn på saker utan att den ena blir sur. Har inget bra råd att ge tyvärr. Hoppas att någon annan kan hjälpa dig : )

Haller med Mmaria om att olika personer visar uppskattning pa olika satt. Jag tror det du behover fraga dig ar: Visar han karlek och uppskattning pa andra satt? ger han dig komplimanger? Sager han att du ar vacker och att han alskar dig? Om du namner att det ar nagot fel pa kranen i badrummet, gar han da och fixar den nagra dagar senare utan att du bett om det? Ger han dig omtanksamma presenter i vardagen, som kanske en varmvattenflaska, ifall du ar en valdigt frusen person? Lagar han mat du tycker om? Gor han saker for din skull, som att ga pa en film du vill se pa bio? Det finns manga satt att visa att man bryr sig, och om man inte ar den typen som skriver sma lappar eller koper blommor sa kanske man inte vill borja med det for att man har blivit 'tillsagd'. Det kanske kanns lite oakta. 

Om du inte kanner att du far nagon uppskattning alls, sa kanske det ar darfor det stor dig att du inte far sana har sma romantiska gester, for att det ar ett symptom pa nagot storre? Om du daremot far uppskattning pa annat vis sa tycker jag inte alls att du behover oroa dig. 

Jag får det inte att gå ihop att du först skriver att han är underbar för att sen skriva att du inte kan vara tillsammans med någon som inte ger dig det där extra i vardagen.  Då är han väl inte underbar?

Det är inte ovanligt att kvinnan är den som håller romantiken vid liv i ett förhållande. Det är ju typiskt också att han löser era konflikter genom att ge dig skuldkänslor! Sluta genast att ensam ta hand om eran relation! Sluta med lappar, vykort och presenter. Sluta ta hand om hemmet själv! Kanske inser han hur mycket du gör för honom. Kanske inser du att du inte orkar ta hand om allt själv. Då får du väl lämna, eller stå ut iaf.

Min blivande make är inte heller sådan och jag hade lite svårt för det de första åren men det har jag kommit över nu när vi snart firar tio år och bröllop! Det är ju HONOM jag älskar, inte de där småsakerna... Men jag uppskattar dem desto mer när de dyker upp sådär spontant som en frusen vinterdag hade han skrapat rutan på min bil =) Men det är allt, han kommer inte hem med blommor och allt det där.. Jag tror han är som de flesta killar. Jag tror att många killar upplever en sorts prestationsångest eftersom de vet att vi tjejer har förväntningar a la Colin Firth, Richard Gere och Patrick Swayze... Sedan ska man vara ärlig och säga att vissa killar, jag har hittills inte träffat någon men har hört att de finns, faktiskt är sådana små gullepluttar som kommer med lappar och smycken och blommor och sådant FAST det inte är tjejens födelsedag 

Jag håller med Cookienurse. Visa honom vad det är du gör genom att sluta att tag. Om han märker det så kanske han sedan själv förstår att det är viktigt med sådanna gester.

Däremot kan det mycket väl vara så att han inte märker det..... :( Då blir det lite svårare att hantera tror jag.

Jag har aldrig haft en pojkvän som  överaskat med presenter/lappar etc, det har alltid varit jag som gjort det. Däremot tycker jag att det viktigaste är att han visar att han älskar dig. Min sambo visar det genom att vara mycket kärleksfull, kramig och pussig. Någon annan kanske skulle tyckt att det var jättejobbigt men jag älskar det!
Det dyker inte upp presenter men varje dag så märker jag hur mycket han älskar mig och det är det som är det viktiga.

Jag har själv känt så som du (TS) känner och många (typ alla) av mina tjejkompisar har känt likadant. Jag undrar vad det kommer ifrån...? Måste vara romantiska filmer.... Sedan ska tilläggas att ju äldre jag blir desto mindre viktigt blir sådanna saker.
Däremot är det viktigt att kommunicera och jag håller med ett tidigare inlägg om att det största problemet förmodligen är hans motvilja att lyssna på dig. :(

Lycka till!

Jag är ganska övertygad om att vi människor är olika och har olika sätt att visa våra känslor. Om din kille inte är en överraskningstyp är det inte så enkelt att ändra på sig. Visst kan han "lära sig" att göra det du önskar, men då finns det ju ändå ingen spontanitet i det. Att du ger din kille presenter osv. kanske inte betyder lika mycket för honom som för dig, helt enkelt för att det är ditt behov och inte hans. Han kanske hellre vill ha kaffe på sängen eller bli kliad på ryggen eller något helt annat. Det är ju inte alltid de största sakerna som betyder mest.

Om ni inte har läst boken "Kärlekens fem språk" av Gary Chapman tycker jag att ni ska göra det. Lycka till!

Vad tråkigt att du känner att han inte räcker till som han är.

Då det gäller vem som tar hand om hemmet, då ska man naturligtvis hjälpas åt om man är två vuxna i ett hushåll.
Det kan gå till en början att vara den som städar, diskar, lagar mat osv...men då man får barn sen då kan det bli alldeles för tungt att ta hand om allt själv och sedan även jobba förrutom det.

Det bästa är att ta tag i det och se till att man hjälps åt redan från start.

Om den här killen är underbar, då gör han säkert saker som du tycker om?
Vad är det han gör?
Är han praktisk och fixar sånt som är trasigt?
På vilket sätt visar han sin kärlek för dig?
Alla visar kärlek på olika sätt, om man inte tar reda på vilket sätt ens partner visar sin kärlek på då kan man lätt tro att han inte visar ngt alls.

Det är svårt att säga till någon "Jag vill att du visar din kärlek genom att ge min små överraskningar och gulliga lappar" om det inte är hans sätt.
Det känns knappast äkta för en person att ge kärlek på ett sätt som inte är ens eget?

Vänd på situationen, tänk om han sa till dig att det inte kändes som att du älskade honom om du inte var den som servade hans bil och tog den till besiktningen och slutade med alla dessa lappar som bara läggs på hög.
Hur skulle det kännas då?
Skulle inte du känna det inte dög för honom när du var dig själv?
Och skulle det inte vara svårt att ta den kritiken?

Tycker du inte om honom för den han är, då är du illa ute.
För det är inte rätt mot någon att be dom att förändra sig för att vara precis så som man själv vill.

Det här var min första tanke när jag läste trådstarten.
Att älska någon är för mig att älska personen precis som den är. Annars är det nivån under älska... dvs "man är kär i..."

Min make gör massa saker i vardagen. Han hämtar mig på busstationen i princip varje dag så jag ska slippa stå 20min på stan och vänta på att lokalbussen hem ska komma (jag jobbar på annan ort). Han brukar vara den som dammsuger, klipper gräset, skottar snö osv för han vet att min trasiga axel inte uppskattar sånt jobb.
Han kan sitta och massera min stackars trasiga fot i flera timmar på kvällarna framför tv'n om jag har behov av det.
Men det är väldigt väldigt sällan han gör någon sån där överraskningsgrej med blommor, smycken eller liknande. Och att skriva romantiska lappar är inte hans stil. Då hade det blivit krystat bara...

Jag älskar honom för att han är han. En trygg och stabil klippa som accepterar mig för den jag är med alla mina fel och brister.
Och de få gånger (typ 3 ggr på 10 år) som han kommit hem mitt i veckan med en bukett blommor bara för att han fick ett infall... Tja då betyder det så mycket mer än om han gjorde det varje vecka bara för att jag ville ha det så...

För mig låter det som att du behöver träna på att bli mer trygg i dig själv så att du inte behöver bli bekräftad av honom.
För det är inte romantik, det är bekräftelse...
Själv insåg jag strax innan jag träffade maken, att om jag inte kan älska och acceptera mig själv precis som jag är utan att ändra på mig eller försöka behärska mitt temperament bara för att inte skrämma bort folk. Tja hur ska då någon kunna älska mig? Det dom älskar i så fall är ju fasaden av den perfekta versionen av "mig"... Och det håller inte i längden.
 

Känner igen det du beskriver. I min förra relation tänkte jag mycket; " om han bara var lite mer si, eller lite mer så" DÅ skulle ju det här vara jättebra!
Jag var besviken ofta kan jag säga, för man kan inte ändra nån annan (den har man aldrig hört förr va?).  Så det är bra att du funderar på vad du vill. Vad är viktigt för dig i en relation? Är det här något du kan komma över?

Tack för alla råd och fina ord. Skönt att höra att man inte är ensam, plus många tankvärda åsikter. 

När jag skrev mitt inlägg i torsdags så var jag extra ledsen över en sak han hade gjort, och vi tog ett ordentligt snack nu i helgen. För första gången tror jag verkligen att han förstod mig.

Han säger att han vet själv att han har svårt för att ta kritik. Han säger att det är något han vill ändra på, men att det inte är något som man bara kan ändra på från en dag till en annan. Det förstår jag såklart, men blev riktigt glad för att han iallafall vill ändras.

Jag var tillsammans med en kille i 7 år som var fantastiskt duktig på små överraskningar och jag tror att jag är ganska bortskämd från honom. Det var jag som gjorde slut med honom, för vi passade inte alls ihop och vi hade det inte så bra tillsammans som jag har med min kille idag. Men jag saknar de där små överraskningarna. Jag vet att man inte ska jämföra killar, men det är ju inte så lätt att inte göra det! =S

Det ligger säkert mycket i det som vissa av er har skrivit om att jag är i stort behov av bekräftelse, och det tror jag också stämmer. Jag vet bara inte hur jag ska göra för att inte behöva denna bekräftels..!?  

Det är "bara" att jobba på det.
Säg till dig själv varje morgon i spegeln - Vad bra jag är, just som jag är...
Eller något annat mantra.
Du kan fokusera på saker med dig som du tycker extra bra om. Exempelvis "mina blåa ögon är verkligen fina".
Försök sopa delarna du inte gillar med dig själv under mattan och fokusera på det bra.
Jobba med att belöna dig för saker du gör bra. Men låt inte alla belöningar vara materiella eller av ätbart slag.
Utan kanske "i dag har jag varit jätteduktig och städat hela köket, så i kväll kan jag titta på TV med gott samvete hela kvällen"

Och jag skriver "bara" med citattecken. För det är inte så enkelt.
Jag har jobbat på min självbild och positivt tänkande i flera år och jag behöver fortfarande påminna mig ibland om att jag duger som jag är.
Men det går framåt...
När man kan acceptera sig själv som man är och tycka om sig själv med alla fel och brister man har. Då behöver man inte bekräftas av någon annan heller...

Lycka till.
Och glöm inte, varje dag är en ny chans till lycka  

Det Chicita skrev ovan är så sant!

Tänkte tillägga en sak bara: Din sambo/pojkvän kanske använder andra sätt att bekräfta dig? Det har tagits upp av andra och jag tror att om du kan ta åt dig den "bekräftelse" han ger dig inom andra områden tillsammans med din egna bearbetning av självkänslan, så kommer allt bli mycket ljusare.