Aniara4 skrev 2013-01-21 11:35:55 följande:
Om man vill gifta sig i kyrkan tycker jag det kan vara bra att tänka efter vad det är man gör och varför. Man ber församlingen att ordna en vigselgudstjänst för en, enligt den ordning som kyrkan har. Det är alltså en gudstjänst, som prästen ansvarar för att utforma och hålla, för all del med möjlighet till input och förslag från det aktuella brudparet. Präster har i regel en tro och en övertygelse i linje med kyrkans värderingar, som det är prästens uppgift att förmedla, via ord, ritualer och symbolhandlingar.
Att en kvinna leds in av sin far och överlämnas till sin man är en symbolhandling som inte stämmer överens med kyrkans grundvärderingar. Samtidigt har kyrkan ganska högt i tak för enskilda prästers uppfattningar i de flesta frågor. Det gör att det kan finnas enstaka präster som tycker den här symbolhandlingen är helt ok, och förmodligen ännu fler som inte orkar ta konflikten med påstridiga brudpar utan viker sig och låter dem göra som de vill även om det känns fel.
Många verkar se kyrkan som en lokal man hyr, och prästen som någon man anställer för att utföra ett jobb åt en, och tycker att kunden alltid har rätt. På samma sätt som man kanske resonerar kring festlokalen och serveringspersonalen - vilket är mer relevant. Men kyrkan är inte en kommersiell lokal, och prästen är ingen servitör. Det är en kyrka. Där prästen håller en gudstjänst, där hen förmedlar ett kristet budskap och måste kunna stå för det som sker.
Om den vigsel man vill ha kanske egentligen inte är en kristen, svenskkyrklig gudstjänst, så går det att göra borgerliga vigslar väldigt vackra och i stort sett precis som man vill ha dem. Det är alltid ett alternativ att överväga om man tycker det är jobbigt att prästen vill bestämma i sin egen kyrka.
Jag har inte sett det på det här sättet som du beskriver. Därav min undran varför vissa präster inte vill att fadern för fram bruden. För mej känns det fint att min pappa lämnar över mig tryggt i min blivande mans hand. Min storasyster gjorde likadant för 10 år sen. Jag är inte aktivt troende men inte heller helt okristen om man säger så. Har mkt kontakt med kyrkan, mer förr än nu. Har även bott i USA stundtals och där varit än mer aktiv inom kyrkan. Jag trodde bara att det var en fin gest att min far leder mej till min man men det verkar som om min viljan ses som att jag bryter mot kyrkans tro och principer. Ska rådfråga en gammal väninna som är präst. Nu i USA men annars ett långt förflutet hemma. Och missförstå mej inte. Jag vill inte bryta mot något som är emot kyrklig tradition.