Min far vill föra fram mej till altaret....

Naturligtvis är det omöjligt för oss att veta men en historia som berättats i tidigare brudöverlämningsdiskussioner var en konversation som uppsnappades mellan två äldre damer på en parkbänk där de samtalade om ett bröllop de båda besökt.

Det var en diskusion om att bruden hade blivit överlämnad, de hade båda blivit väldigt förvånade över detta och kommit fram till att bruden inte kunde ha varit informerad om betydelsen för isf skulle hon ju inte ha gjort nåt sånt.

Jag tror att de flesta som skulle reagera faktiskt är äldre kvinnor som inte blivit så hollywoodpräglade utan kommer ihåg grundbetydelsen i handlingen.

Jag vill inte att denna tråden ska spåra ur som många tidigare trådar i detta ämne gjort men detta var väl lite väl magstarkt.

Du får det att låta som att symboliken vi påtalat är något långsökt och utan historisk bakgrund.

Faktum är ju att kvinnor länge var omyndiga, de hade inte det sista ordet angående vem de gifte sig med och äktenskapet började i princip med ett brudköp där brudens fader och brudgummen gjorde upp ett ekonomiskt avtal. Detta är ursprunget till traditionen om både att fråga om lov innan frieriet(och i vissa fall efter) samt brudöverlämningen. Att alla viktiga beslut om kvinnans liv nu fattas av en ny man.

Detta är ingen vag hittepå grej!

Däremot vill många se det som att jämställdhet är uppnådd och att då kan man välja att se det som en fin gest att bruden startar en egen familj el likn.

Varför man väljer att visa detta genom exakt samma symboliska handling har jag aldrig fått något vettigt svar på. För handen på hjärtat är det någon brud här som skulle vilja stå och vänta vid altaret medans mannen blir överlämnad till dig av sin mamma? Även om detta rent tekniskt skulle innehålla exakt samma symbolik.

Man får göra exakt som man vill (så länge prästen ger sitt godkännande) men om det nu är den "nya" symboliken man vill ha så kanske man ska tänka en vända till och fundera på vad man vill visa. Kanske kan båda parter eskorteras fram av båda sina föräldrar? Eller kanske bli eskorterad in av sin mor?

Jag är inte upprörd. Jag bara läser din mening en gång till för att se om jag kan stå för mitt inlägg och det kan jag.

Jag säger att du får det att låta som "en hittepå grej", stor skillnad. Uttrycken välja/tolka/läsa in, alla tre i en mening får det verkligen att låta som att det är en långsökt symbolik man finner och eftersom det verkligen handlar om ett konkret historiskt fenomen som det tagit många års kamp att komma ifrån så ställer jag mig frågande till om du räknar in detta eftersom du själv säger att (du)

"Lägger inga värderingar i det hela alls, tycker också det är en fin tradtion."

Du kallar det att välja/tolka/läsa in på negativa sätt och du kallar även detta tragiskt. Jag skulle kalla det informerat.

Att man sedan inte tror att bruden som överlämnas faktiskt kommer att ställa sig som omyndig mot vare sig sin far eller sin man är ju en annan sak. Men att välja att genomföra en symbolisk handling utan ens en reflektion över var denna handling har sitt ursprung känns ganska kortsynt, även att tycka att andra är tragiska när det faktiskt ifrågasätter varför man valt på detta sätt. En fågel blir inte en fisk bara för att du väljer att kalla den det.

"Att folk väljer att läsa in och tolka vissa grejer på negativa sätt (läs: ägodel) är bara tragiskt. "

Då skulle jag uppskatta om du tydliggjorde din åsikt.

Om jag nu läste det "fel" så kanske det är värt att omformulera och tydliggöra, för att din åsikt ska bli hörd och undvika missförstånd.

Nackdelen med skrift är att om man inte är tillräckligt tydlig så lämnar man mycket utrymme för tolkning.