Jag skulle aldrig kunna leva utan närhet. Men jag tror att det är en fråga du måste ställa dig själv. Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad är viktigt för dig?
Varflör vill han inte ta upp det med läkaren?
Är det verkligen mer pinsamt än vad det ger som belöning!?
Jag vet precis vad du går igenom, för jag har själv gått igenom samma sak med den man jag lever med. Han hade problem med att bli hård i starten, och jag vet hur mycket det kan tära på en relation.
Han har alltid haft problem med detta och det gjorde att han var 28 år första gången han hade ett fullbordat samlag. Detta har han mått väldigt dåligt över, och han säger att jag är den enda som han pratat med detta om.
Skillnaden mellan oss eóch er är att han ville jobba med problemet, och det gjorde vi också. Vi löste problemet genom att ta det steg för steg. Att "förspel" inte alltid var tvunget att leda till ett fullbordat samlag. De gånger det hände att han inte kunde hålla den hård under hela samlaget så avbröt vi och jag smekte honom tills han kom.
Allt handlade inte om att han skulle komma in i mig utan vi smekte varann och gjorde det skönt för varann. Tillslut så försvann hans problem och vi har inga som helst problem idag.
Jag vet ju såklart inte om det är samma problem som ni har, kan ju hända att det är ett medicinsk problem med din man, och inte sitter i hjärnan. Men det som oroar mig för din skull är hans ovilja att jobba på det och det verkar ju heller inte som att du får någon närhet från honom. Jag tror helt enkelt du får fråga dig själv vad som är viktigt för dig. Är detta liv det liv du vill ha eller skulle ditt liv vara bättre utan honom i det.
Jag led inte så mycket under den tiden som min kille hade problem för vi hade fortfarande en massa närhet och kunde inte hålla fingrarna från varann. Då gjorde det inte så mycket att han inte penetrerade mig.
