Är jag otrogen...?

Jag har varit i otrogen i en tidigare relation.

Var ute och reste och träffade en kille (och sedan flera). Först flörtade vi, sedan pratade vi om sex och sådant vi gillade... det slutade med kyssar och regelrätt otrohet med sex.

Efter det upplevde jag själv att jag hade 3 alternativ: Inte berätta för min pojkvän; Berätta; Eller göra slut.
Jag valde att berätta och han gjorde slut med mig vilket var helt rätt!

Det här var några år sedan och jag lever nu i en lycklig relation där sådann konversation med en annan person vore helt otänkbart då jag numera vet hur det är att leva i ett riktigt lyckligt förhållande. I min värld gör man inte sådant du beskriver eller liknande saker om man är lycklig och kär i sin partner.
Självfallet kan det vara olika för andra men sådan är min uppfattning som jag fått via erfarenhet.

Däremot ska tilläggas att min "affär" behövdes. Jag var så insyltad i min dåvarande pojkvän och jag kunde inte se ett annat liv än det med honom, men jag var inte lycklig, tvärtom! Otroheten var ett sätt för mig att bryta förbindelsen och just därför ångrar jag mig inte idag. Det var ärligt talat en ganska häftig upplevelse som på alla sätt var helt förbjuden och jag är tacksam för den upplevelsen idag då den har gett mig perspektiv och insikt; dels om mig själv och mina realtioner.

Har haft en kollega som var i en liknande situation som min fast på hemmaplan och hon berättade aldrig för sin sambo.... När vi pratade om det och hon påstod att "Jag älskar min kille, men vi har tråkigt sexliv så jag vill träffa andra lite" så kunde jag (men inte hon) se vart det här var påväg....

Jag är hemskt ledsen att behöva säga det, men det du beskriver låter som början på en nedåtgående spiral som inte kommer sluta som du tänkt dig...

Mitt råd är: Känn efter!! Kanske borde du utföra små experiment...? Du kan nog lista ut vad jag menar??