Föräldrar som betalar, eller inte

Gifter man sig för att man vill och har valt det själva så förstår jag inte varför föräldrar ska gå in och sponsra?
Vore ju skillnad om det var ett tvång, för inte katten skulle jag betala ngt själv då ;)

Tidigare år har jag sett en del här inne som gnällt för att hans föräldrar inte sponsrar med lika mycket pengar som hennes gör osv.
Men det är väl inte föräldrarna som gifter sig, inte deras idé osv.
Varför ska dom alls ge massa pengar?

Som förälder kanske man vill hjälpa till med något, vara delaktig.
Fine. Måste man väl få om det är ok för de som gifter sig.
Men att förvänta sig bidrag...vad är det?

Kanske hade ni råd men valde bort saker, medan det andra syskonet inte hade råd men fick det h*n önskade?
Föräldrarna kanske ser det så att ni båda fick det på det sätt ni ville och att ni inte behövde hjälp ekonimiskt på samma sätt?
Vet du säkert att ditt syskon aldrig bad om hjälp?
kanske var det av ngn annan anledning som dina föräldrar tyckte att syskonet behövde det här.
Alla har olika liv och är med om olika saker...kanske har du inte hela bilden?

Har du frågat varför dom gjorde olika?

Om jag hade två döttrar som gifte sig och valde att betala halva summan på deras brudklänningar som present.
Skulle jag då vara orättvis som betalade 50% av båda klänningarna även om dom kostade olika mycket?

Min pappas föräldrar har gått bort.
Han har en bror som hela sitt vuxna liv bott i en egen lägenhet på andra våningen i min farmor och farfars hus.
Då dom gick bort ville dom att min pappas bror skulle få huset.
Det är iaf värt 3 000 000, min pappa fick deras fiskestuga som var värt 80 0000.

Dom tyckte att det var rättvist för att min pappa har familj och ett hus och min pappas bror inte hade lika mkt.
Min pappas bror har levt nästan gratis i hela sitt liv och bara lagt pengar på hög och sen har han ett helt hus värt massa pengar.

Pappa har jobbat ihop pengar tillsammans med min mamma och sparat till handpenning på huset och är idag skuldfria.
Mamma och pappa har inte alls samma stora sparpengar som min pappas bror, men dom har varandra, barn och även barnbar.

Det blev inte ett rättvist arv om man räknar slantar, väldigt långt ifrån.
Men min farmor och farfar såg det inte på samma sätt som många andra skulle ha gjort.

Så bästa sättet att få det att sluta gnaga vore ju att fråga hur dom tänkte,
kanske finns det någon logik i hur dom tänkte?
Eller så kände dom att dom behövde ge för att det andra föräldraparet gjorde det?
Vem vet hur dom tänkte...?

Sonen fick köpa huset billigt medan dom ännu levde och sedan betalde dom hyra till honom.

Jag kan inte alla vägar dom gick men det gick iaf.

Jag vet inte hur mycket pappa tänker på det, men han har nämnt det vid några tillfällen.
Bland annat då mina farmor och farfar slutade att ge mig en slant i julklapp, men fortsatte att ge till mina systrar (en äldre och en yngre).
Jag hade fått jobb och flyttat hemifrån, då ansåg dom att jag ju hade pengar. Därför slutade dom att ge mig ngt till jul.
Det var som att dom inte tänke på att jag även var den med mest utgifter om man jämförde med mina systrar som fortfarande bodde hemma.

Men om man ser till min farbrors övriga liv så tycker jag nog att pappa saknar mindre även om hans lillebror fått massa pengar.
Pengar är inte allt ändå.