Föräldrar som betalar, eller inte

Det är jag och min blivande som har valt att vi ska gifta oss och inte våra föäldrar.
Vi är vuxna människor med egna inkomster.
Jag skulle aldrig be våra föräldrar att betala delar eller hela bröllopet.
Rent oförskämt och bortskämt tycker jag.

Men det är bara min syn på det hela, andra kan ha helt andra upfattningar, vi är alla olika.

Jag har inte frågat mina föräldrar och kommer inte att göra det. Några svärföräldrar har jag inte. Jag tycker inte man kan förvänta sig att andra ska betala. Det som är konstigt i det här fallet är att de gjorde så olika. Det behöver inte vara millimeterrättvist men att sponsra den ena och inte den andra känns inte okej.

Vi stod för allt själva. Sedan ville våra föräldrar så gärna ge oss ekonomiskt bidrag/gåva. Dessa generösa gåvor ligger nu på vårt sparkonto för kommande husköp. Jag skulle aldrig be om pengar för jag ogillar starkt känslan av att bli "försörjd" men jag tycker det är helt ok att föräldrar sponsrar ett bröllop om det verkligen är föräldrarnas önskan. Jag tycker det låter konstigt att du inte får samma summa trots mindre bröllop, Föräldrar bör inte göra skillnad på sina barn..

Gifter man sig för att man vill och har valt det själva så förstår jag inte varför föräldrar ska gå in och sponsra?
Vore ju skillnad om det var ett tvång, för inte katten skulle jag betala ngt själv då ;)

Tidigare år har jag sett en del här inne som gnällt för att hans föräldrar inte sponsrar med lika mycket pengar som hennes gör osv.
Men det är väl inte föräldrarna som gifter sig, inte deras idé osv.
Varför ska dom alls ge massa pengar?

Som förälder kanske man vill hjälpa till med något, vara delaktig.
Fine. Måste man väl få om det är ok för de som gifter sig.
Men att förvänta sig bidrag...vad är det?

Kanske hade ni råd men valde bort saker, medan det andra syskonet inte hade råd men fick det h*n önskade?
Föräldrarna kanske ser det så att ni båda fick det på det sätt ni ville och att ni inte behövde hjälp ekonimiskt på samma sätt?
Vet du säkert att ditt syskon aldrig bad om hjälp?
kanske var det av ngn annan anledning som dina föräldrar tyckte att syskonet behövde det här.
Alla har olika liv och är med om olika saker...kanske har du inte hela bilden?

Har du frågat varför dom gjorde olika?

Om jag hade två döttrar som gifte sig och valde att betala halva summan på deras brudklänningar som present.
Skulle jag då vara orättvis som betalade 50% av båda klänningarna även om dom kostade olika mycket?

Min pappas föräldrar har gått bort.
Han har en bror som hela sitt vuxna liv bott i en egen lägenhet på andra våningen i min farmor och farfars hus.
Då dom gick bort ville dom att min pappas bror skulle få huset.
Det är iaf värt 3 000 000, min pappa fick deras fiskestuga som var värt 80 0000.

Dom tyckte att det var rättvist för att min pappa har familj och ett hus och min pappas bror inte hade lika mkt.
Min pappas bror har levt nästan gratis i hela sitt liv och bara lagt pengar på hög och sen har han ett helt hus värt massa pengar.

Pappa har jobbat ihop pengar tillsammans med min mamma och sparat till handpenning på huset och är idag skuldfria.
Mamma och pappa har inte alls samma stora sparpengar som min pappas bror, men dom har varandra, barn och även barnbar.

Det blev inte ett rättvist arv om man räknar slantar, väldigt långt ifrån.
Men min farmor och farfar såg det inte på samma sätt som många andra skulle ha gjort.

Så bästa sättet att få det att sluta gnaga vore ju att fråga hur dom tänkte,
kanske finns det någon logik i hur dom tänkte?
Eller så kände dom att dom behövde ge för att det andra föräldraparet gjorde det?
Vem vet hur dom tänkte...?

Jag har inte frågat varför de inte sponsorerade oss och tänker inte heller göra det. Vi skulle inte ha viljat ha det ekonomiska stödet heller, vi har bättre inkomst än våra bådas föräldrar. För min del skulle det ha känst konstigt att exempelvis ha köpt klänning eller ring och veta att det var föräldrarnas pengar. Men det är liksom tanken, det skulle kanske ha kännst bättre om de erbjudit sig. Denhär tråden handlar alltså helt och hållet om en känsla som lämnat och gnaga lite i efterhand. Känns lite bättre att lufta på tankarna ibland. Min man tycker jag har för lite att tänka på och tycker jag skall släppa det.

Jag vet inte heller 100% att syskonet inte bad om hjälp, men av hur diskussionen gick innan och efter bröllopet så verkade allt som föräldrar ville. Ganska starkt understykt av "oj vad roligt det ska bli bröllop så hela släkten får samlas" Men det kan iofs vara CoG sa att de kände sig tvingade att bidra eftersom syskonets partners föräldrar kanske betalade en del. Den delen är utanför min kännedom.

Sådär syskon emellan så borde vi ha det ganska lika ställt ekonomiskt. Har ju inte direkt jämfört kontoutdragen men med basis på tjänster, utbildning osv.

Det är ju även klart att vårt bröllop blev billigare, trots lite extra vagans, så hade vi ju drygt 100 gäster mindre. Men jag vet vad föräldrarna bidrog med i reda pengar, och om båda föräldraparen bidrog med lika mycket, tycker jag att syskonets egen del av notan borde ha varit mindre än vad vi lag ut. men allt är ju antaganden.

Men om våra båda föräldrapar skulle ha bidragit med den summan skulle vi snarast gått på plus med att gifta oss. Vilket ju verkligen inte är okej.

visst var avundsjuka en dödssynd? nu har jag ju iaf krypit till korset:)

Vi har inte bett om några pengar, sambon fyller jämnt i år och han kommer säga att de gärna får bidra med till bröllopet ist för födelsedagspresent. Tror de betalade en del av hans systers. Mina föräldrar kommer nog inte erbjuda ekonomiskt stöd, och det är inget de behöver heller.

Min mamma och pappa betalade halva min systers brollop. Hennes mans foraldrar betalade den andra halvan. Mina foraldrar hade gett mig ganska mycket pengar for att forsorja mig nar jag var utomlands, sa min syster tyckte nog att det var hennes tur, och det kan jag forsta.

Vi ber inte foraldrarna om nagot bidrag alls. Dom kommer antagligen att ge pengar i present och bidra pa olika satt, men det ar inte sa att dom lagger en viss summa. Min mamma och pappa har fragat (med oro i rosten, dom ar pensionarer nu!) om vi forvantar oss nagot och jag har sagt nej! Saker forandras. Nar min syster gifte sig hade dom jobb och mer pengar.

För min del ser jag det såhär...
Rättvisa kan inte mätas i pengar.

Om jag får det bröllop jag vill ha och min bror får det han vill ha, så spelar det ingen roll om dom lägger mer pengar på hans bröllop än på mitt.
Det viktigaste är att mitt bröllop (eller vad det nu kan vara) känns rätt för mig. Jag behöver inte millimeterrättvisa. För det kan på sätt och vis vara mer orättvist.

I fallet med TS så kan rättvisan ha varit mer av - systerns makes föräldrar la X-tusen på bröllopet och då ville dom göra samma sak för att det inte skulle vara orättvist att bara ena föräldraparet bidrog. Medan i TS fall kanske dom inte fick pengar i bidrag av makens familj och då valde TS föräldrar att ge en bra bröllopsgåva istället för att inte trampa dom föräldrarna på tårna. Och så såg föräldrarna helt enkelt det som att båda barnen fick det bröllop dom önskat - alltså var det ändå rättvist...