Föräldrar som betalar, eller inte

Det är därför jag tycker man ska göra lika, eller åtminstånde prata om det. Och med lika menar jag inte på öret. När mina döttrar gifter sig, om de gör det, kanske jag vill köpa deras klänningar. Och om den ena vill ha en för 10000 och den andra 2000, får det vara så. Jag ger inte den andra 8000 i handen då för att de ska få samma summa. De fick sina drömklänningar, t.ex.

Eller så kanske den ena ber om ekonomisk hjälp och den andra inte. Då blir det så. Men jag vill att vi ska ha pratat om det. Jag skulle inte kunna gissa att den ena inte behöver hjälp bara för att hon inte ber om det. Samtidigt som jag hoppas att de kan vara ärliga då jag har bankat in vikten av tydlighet i dem hela deras liv. Ingen kan läsa tankar, inte ens mammor

Din pappa och hans bror var bröstarvingar och som sådana har man *alltid* rätt till minst sin laglott, även om farmor och farfar skrivit testamente till din farbrors fördel. Laglotten är hälften av arvslotten så din pappas egentliga arv är alltså 770 000.

Djupt orättvisa testamenten som kränker själva laglotten är inte ogiltiga i sig men för att få ut sin laglott måste man säga till testamentstagaren att man vill det inom sex månader.

Sonen fick köpa huset billigt medan dom ännu levde och sedan betalde dom hyra till honom.

Jag kan inte alla vägar dom gick men det gick iaf.

Då räknar man det som förskott på arv så det är egentligen inte heller möjligt. Hade dina farföräldrar varit riktigt snitsiga hade de skrivit ett gåvobrev där det tydligt framkommit att huset inte skulle räknas som förskott på arv, då hade det varit rätt kört. Fast nu hade han ju köpt det billigt och dessutom betalade de hyra (!!) till honom och då vete sjutton vilken familjejurist som inte hade varit sugen på att pilla lite mer i det.....Fulingar kommer man undan med för att övriga arvingar väljer att inte bråka och/eller inte känner till sina rättigheter.

Men ändå, om det nu skulle vara så att både din pappa och farbror lever nöjda och lyckliga som de har det så känns det ju onödigt att bråka.

Jag vet inte hur mycket pappa tänker på det, men han har nämnt det vid några tillfällen.
Bland annat då mina farmor och farfar slutade att ge mig en slant i julklapp, men fortsatte att ge till mina systrar (en äldre och en yngre).
Jag hade fått jobb och flyttat hemifrån, då ansåg dom att jag ju hade pengar. Därför slutade dom att ge mig ngt till jul.
Det var som att dom inte tänke på att jag även var den med mest utgifter om man jämförde med mina systrar som fortfarande bodde hemma.

Men om man ser till min farbrors övriga liv så tycker jag nog att pappa saknar mindre även om hans lillebror fått massa pengar.
Pengar är inte allt ändå.

Klurig fråga, verkligen. Och absolut en som kan gnaga, särskilt om man tycker sig se mönster genom livet i det. 

Min syster har alltid fått mer och dyrare presenter än jag och mer pengar av mamma. Anledningen är enkel, hon är såpass mycket yngre än jag att både tiden och föräldrarnas ekonomi hade ändrats när hon började önska saker så det fanns mer pengar att lägga på henne. Men visst sved det när jag hade fått spara till saker som mamma ansåg onödiga medan syrran sen fick samma sak i present utan tjafs... Mamma har numer riktigt god ekonomi men det har inträffat efter att jag fått en egen inkomst och kan stå för viktiga saker och sätta standarden för min konsumtion själv. Syrran har fortsatt få hjälp, men är fortfarande mindre etablerad på arbetsmarknaden t ex, jag har rätt juste inkomst själv och ber inte om hjälp till vardags. När vi gifte oss ville mamma stå för middagen (som var en rätt liten del av totalkostnaden eg pga det upplägg vi hade) - vilket å andra sidan störde makens föräldrar som då kände sig tvungna att göra motsvarande.

Idag  har vi dock lånat pengar till handpeninngen på vår lägenhet av min mamma till rätt förmånlig ränta, och hon ger även vår dotter ett generöst sparande som vi inte riktigt skulle ha råd med.

Makens föräldrar har alltid tillämpat nominellt millimeterrättvisa på öret när, till den grad att de plötsligt kan komma med pengar för att kompensera att nån av hans syskon fått hjälp med nåt dyrt (typ byta panna på villan eller nåt) - sällan relaterat till nåt vi önskar eller en tid då vi behöver hjälp med nåt. Vi har heller aldrig bett dem om hjälp. I present har vi fått dyra bestick som vi inte vill ha, byggt på att de en gång i tiden bestämt att vart och ett av barnen ska få resp ärva vissa saker. Å andra sidan förstår de inte värdet av vissa grejer, ett syskon fick köpa en lägenhet av föräldrarna till ett generöst familjepris och kunde sen sälja den till marknadspris med saftig vinst.

Ingen av modellerna är utan potentiella problem, men i vardagen får det ju vara viktigast som gör att vi har det vi behöver och kan få hjälp om det verkligen krävs. Ett problem blir det väl först när/om  man känner att en fördel ges systematiskt till en och blir talande/avgörande för relationen.

Det kan ju också vara aå att om den ena partens föräldrar ger en massa pengar så gör den andra partens föräldrar det också för att inte behöva känna sig snåla. Det kan tom vara så att det inte är ditt syskon som tagit upp det utan de andra svärföräldrarna. Förstår att det känns konstigt dock. Om du inte vill fråga är det nog bara att försöka strunta i det. Du vet ju faktiskt inte hur det gått till och det finns kanske nån förklaring du inte vet om.

I vårt fall bidrog alla (tre) föräldrarparen frivilligt men med väldigt olika summor. Några sa det innan och några gav oss det som gåva på dagen, någon valde att betala en speciell grej och några gav en summa. Min mamma gjorde också väldigt klart att min syster skulle få exakt samma summa när det begav sig för henne och om hon inte gifte sig skulle hon få det ändå vid lämpligt tillfälle).

Själv blev jag rätt överraskad när de tog upp det, hade inte funderat en sekund på att våra föräldrar skulle bidra.

Vi får våran mat betald av min mormor och morfar! Jag skäms och tycker det är lite jobbigt, MEN de har verkligen insisterat och vill ge de till oss som en gåva. Känns oförskämt att säga nej bara för att allt ska vara betalt av oss själva!
De vill att vi ska vara glada och nöjda över våran dag, och då vi gjort klart och tydligt att vi ville lägga mest fokus på middagen/festen så ville dom väl göra oss glada om ni förstår hur jag menar! :)

Våra föräldrar går in och betalar hälften var. Vi står för våra kläder, ringar, bukett, hår&smink samt resa. De va inget vi bad om alls utan de va helt överrens om detta direkt. Känns skönt då en av oss pluggar. Vi planerar att plugga heltid båda två nästa år och då ville vi göra det innan. Vi hade säkert på någotvis fått ihop det men känns verkligen jätte skönt med deras hjälp!